Förra året tog regeringen närmare 20% av biståndsbudgeten för att finansiera massinvandringens stigande utgifter. Redan då varnade Magdalena Andersson för att regeringen kunde komma gräva ännu djupare i biståndsbudgeten:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/po...de_4038259.svd
Idag skriver DN att hela 25% av biståndet nu riktas mot Sverige, något som upprör biståndsorganisationerna:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/asy...bistandskrona/
Det finns ingen övre gräns för hur mycket av biståndet som kan gå till Migrationsverket. Kanske passerar vi 30-35% innan året är slut. Då är ju frågan om det inte är lika bra att ge upp 1%-målet. Vi framstår ju som oerhört korkade om vi har ett så ambitiöst mål att vi inte ens har råd med det.
Vad tycker ni om att ställa grupper mot varandra på det här sättet? Är det politisk vilja som saknas snarare än pengar? Bör biståndsbudgeten storlek avgöras av vad vi faktiskt har råd med istället för 1% av BNP?
Citat:
Just nu går hela 21 procent av biståndet till flyktingmottagandet. Hur högt kan den procentsatsen stiga?
– Det beror på hur många människor som kommer till Sverige, säger Andersson.
– Det beror på hur många människor som kommer till Sverige, säger Andersson.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/po...de_4038259.svd
Idag skriver DN att hela 25% av biståndet nu riktas mot Sverige, något som upprör biståndsorganisationerna:
Citat:
Elisabeth Dahlin är generalsekreterare på Rädda barnen.
– Vi är förvånade över den svenska tolkningen. Vi har varit stolta över enprocentsmålet, men det är klart att det här urholkar Sveriges position som förespråkare för ett riktigt fattigdomsinriktat bistånd, säger Dahlin.
– Vi anser inte att man kan sätta två utsatta grupper, fattiga och flyktingar, mot varandra. Världen har förändrats, många konflikter pågår år ut och år in, men det betyder inte att man inte kan göra både och. Det behövs en strategisk ansats i stället för kortsiktiga lösningar där vi lappar och lagar, säger Dahlin.
– Vi är förvånade över den svenska tolkningen. Vi har varit stolta över enprocentsmålet, men det är klart att det här urholkar Sveriges position som förespråkare för ett riktigt fattigdomsinriktat bistånd, säger Dahlin.
– Vi anser inte att man kan sätta två utsatta grupper, fattiga och flyktingar, mot varandra. Världen har förändrats, många konflikter pågår år ut och år in, men det betyder inte att man inte kan göra både och. Det behövs en strategisk ansats i stället för kortsiktiga lösningar där vi lappar och lagar, säger Dahlin.
Citat:
Konsekvensen av de här så kal*lade avräkningarna blir att mycket stora och betydelsefulla insatser mot fattigdom och ohälsa uteblir, enligt Magnus Walan, policyrådgivare på Diakonia, en av de stora svenska biståndsorganisationerna.
– Det motsvarar Sveriges samlade årliga bistånd till allt som har att göra med hälsovård, allt till barns utbildning, allt till att få fram rent vatten och allt katastrofbistånd tillsammans. Det är mer än dubbelt så mycket som har gått till Afrika per år, säger Magnus Walan.
– Asyl är en mänsklig rättighet och vi vägrar att ställa de här sakerna mot varandra. Vi måste kunna ta emot flyktingar i nöd utan att låta världens fattiga betala, säger Magnus Walan.
– Det kan inte vara något annat än politisk vilja som saknas. Om vi har råd att göra det billigare att gå ut och äta på krogen, då borde vi ha råd med den här enda procenten av våra rikedomar.
– Det motsvarar Sveriges samlade årliga bistånd till allt som har att göra med hälsovård, allt till barns utbildning, allt till att få fram rent vatten och allt katastrofbistånd tillsammans. Det är mer än dubbelt så mycket som har gått till Afrika per år, säger Magnus Walan.
– Asyl är en mänsklig rättighet och vi vägrar att ställa de här sakerna mot varandra. Vi måste kunna ta emot flyktingar i nöd utan att låta världens fattiga betala, säger Magnus Walan.
– Det kan inte vara något annat än politisk vilja som saknas. Om vi har råd att göra det billigare att gå ut och äta på krogen, då borde vi ha råd med den här enda procenten av våra rikedomar.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/asy...bistandskrona/
Det finns ingen övre gräns för hur mycket av biståndet som kan gå till Migrationsverket. Kanske passerar vi 30-35% innan året är slut. Då är ju frågan om det inte är lika bra att ge upp 1%-målet. Vi framstår ju som oerhört korkade om vi har ett så ambitiöst mål att vi inte ens har råd med det.
Vad tycker ni om att ställa grupper mot varandra på det här sättet? Är det politisk vilja som saknas snarare än pengar? Bör biståndsbudgeten storlek avgöras av vad vi faktiskt har råd med istället för 1% av BNP?
