Det är dags för Sverigedemokrater att resa sig.

På tok för många av oss har suttit med näven i fickan och skrivit kritiska inlägg på internet. Det spelar ingen roll hur välunderbyggda ens argument är, hur skicklig man är retoriskt. Det spelar ingen roll om man är en intellektuell skribent eller en "negrar luktar fan skit-"skribent eftersom det fortfarande bara är värdelösa inlägg på internet vi producerar.

Sett ur mitt perspektiv så är jag urless på allt hat, förlöjligande och förminskande av Sverigedemokrater ute i samhället. Men vem är förvånad? Titta vilka det är som vågar stå för sina SD-sympatier i det öppna! Uteslutande en liten klick lågutbildade ifrån landsbyggden som knappt kan skriva. Det är lätt att slå ner på sådana människor för samhällseliten, de är relativt få, de saknar resurser att slå tillbaka med, de har låg social status.

Dagens SD är 2015 så mycket mer än lågutbildade förtidspensionerade 60-åringar ifrån Mjölby som skriver om "negrar" på Facebook. Det är dags att vi själva tar ansvar och skyndar på normaliseringsprocessen. Det är dags att vi står upp för våra sympatier, nu menar jag alla vi ifrån storstäder, ifrån akademiska och välmående förhållanden.

Jag kommer själv ifrån stereotypiska medelklassförhållanden i storstad och min omgivning har fått acceptera mina sympatier. Så är det med den saken. Majoriteten har tagit det rätt bra.

Klarar man inte ens av att bryta mot en social norm och på sin höjd förlora ett par bekanta så har man inte mycket till ryggrad och man har inte heller rätt att klaga på den rådande situationen. Om vi alla börjar stå för vad vi tror på istället för att gömma oss under elitens påtvingade skamfilt så kommer samhället inte ha något annat väl än att acceptera oss.

Vi är närmare 20 % i dagsläget, det går inte att ta avstånd ifrån en sådan stor del av samhället.

Jag menar inte att man kommer att behöva spatsera runt i SD-tröjor ute i offentligheten, jag menar att man kan börja med att gilla SD på Facebook och att inte gömma sina sympatier inför familj och vänner.

Lycka till. Ett par förlorade bekanta är ett billigt pris att betala för en chans till att rädda vår välfärd, vår kultur, vårt land.

dom övriga partierna fryser ju ut dom..
innan SDs politik kommer fram så känns de som att dom behöver ha minst 51% 2018

Vad tror du att syftet med en normaliseringsprocess är? att ta kål på bland annat just detta. Hade SD varit normaliserat så hade borgerligheten samarbetat med oss, det är dags att vi normaliserar vårt eget parti.

Folk vet redan var jag står, diskuterar mer än gärna politik och drar mig inte för att ha "hetsiga" konversationer.

Mer eller mindre förlorat all kontakt med min umgängeskrets pga det och utfrysts helt. Ensam må så vara, men står upp för mina åsikter och är knappast en ynkrygg.

Problemet kvarstår enbart för att folk är så otroligt jävla fega och rädda.

Vad har SD uppnått när svenskarna är en minoritet i sitt eget land?

Väl talat. Jag håller med till etthundra procent. Det är ju ändå ett första steg att inte gömma undan medlemskortet det första man gör. Sedan får man tåla alla som skriker om att det är för sent, det kommer inte att hjälpa, vi måste ta till våld eller starta ett raskrig, där känns det lite som om frustrationen har tillåtits ta lite för stor plats. Man kan tycka vad man vill om politiska processer kontra till exempel revolution, men om vi ska vara ärliga så vet civiliserade människor inom vilka ramar de har att agera, och då kan man inte låta frustrationen ta överhanden.

Sedan måste jag bara kommentera det här med inlägg på internet. Det jag förvånas över är just varför man inte ser fler alster av alla dessa välformulerade, eftertänksamma, pålästa, oerhört intellektuella och stringenta debattörer som faktiskt finns, och till vilka jag för tydlighetens skull vill säga att jag inte räknar mig själv, i andra sammanhang än här på Flashback. Vissa trådar här (ett fåtal, men dock) håller ju en sådan kvalitet att de inte skulle behöva skämmas för sig på debattsidor i vilken tidning som helst. Jag köper inte heller argumentet att mainstreammedia inte skulle ta emot dessa inlägg. Så varför försöker inte fler göra sig hörda utanför forumet? Är det så enkelt att det är yttrandefrihetens pris vi ser i fjärran?

Jag köper inte heller argumentet att mainstreammedia inte skulle ta emot dessa inlägg. Så varför försöker inte fler göra sig hörda utanför forumet?

_____________

Jag vet inte vilken planet du bor på, men det är inte jorden Sverige. Du kan börja med att skriva en tio meningar kort insändare där du kritiserar massinvasionen. För det här chandler om invasion och utrotning av svenska folket.

Skriv till vilken papperstidning du vill och kom tillbaka när du fått din insändare publicerad.

Så varför sitter du med näven i fickan och skriver ett kritiskt inlägg? Spelar ju ingen roll hur intellektuell du är eller hur välunderbyggt ditt argument är, det är ju bara ett värdelöst inlägg på internet som du producerar...

Nu avsåg jag just välformulerade inlägg av det slag som faktiskt har dykt upp på senare tid, läs till exempel tråden om början på ett mediakrig om mångkulturen för att se några exempel. Jag hade inte insändare om utrotning och massinvasion i åtanke. Det finns säkert fora för sådana också.

SD existerar i dagsläget bara på nätet med få undantag, och inläggen vi ser är uppmuntranden till att fortsätta gnälla på just nätet. Existerar vi bara på nätet så är inläggen mer eller mindre värdelösa eftersom det aldrig leder till en normalisering, därför uppmanar jag folk att börja stå upp för sig själva utanför Flashback vilket jag själv gjort.

Jag har personligen inte själv sett inlägg som uppmanat till detta och på så sätt är mitt inlägg annorlunda, även om det i sig är värdelöst om ingen följer mitt råd och agerar i verkligheten.

Vi måste existera både i verkligheten och på internet.

Så vad har du själv gjort utanför Flashback i den verkliga verkligheten? Gillat SD på Facebook?

Att prata om SD direkt är fortfarande socialt minerad mark tyvärr. Men jag hör ofta folk tala vid sidan om SD om t.ex. att det finns stora problem inom diverse område och man hör också en del "hur ska detta funka?"

Tro mig folk överallt i landet jobbar för SD men som sagt har SD verkligheten i vardagen på sin sida. Ofta är det enda man behöver göra att tala om problemen och fråga högt hur vi ska lösa det så börjar fler och fler tänka själva. Det har liksom varit den springande punkten. Ingen har tänkt och reflekterat själv. Man har bara lyssnat på vad media och dylikt sagt till en att tänka. Ju fler som börjar reflektera själva desto mer växer SD.

Sen ska man veta att många inte köper bilden de blir matade heller utan helt enkelt inte bryr sig.
Och det finns väldigt många som inte bryr sig. Pratar man om utmaningarna vi står inför börjar dessa också bry sig mer och mer.