Citat:
Ursprungligen postat av
Politice-Rectam
Vilka är då ljuden engelska saknar?
Något som tycks vara omöjligt för engelsktalade är att uppleva skillnad på rundade och orundade vokaler; ticka/tycka, rätt/rött, bär/bör, osv.
Inte heller åtskillnaden mellan tex i och e är vad man kan önska, liksom allahanda kvalitetsskillnader på obetonade vokaler; pinne/penna.
Enligt teorin borde det även vara totalt omöjligt för engelsktalade att pricka in svenska retroflexa t, d, s, osv, som i ”svart”. Man uttalar det som r+t. Ett sådant felaktigt uttal hindrar emellertid inte förståelsen – eftersom ljudet r+t råkar vara ledigt i svenskan (det används dock ibland vid utländska ord). Men uttalet låter naturligtvis skrattretande fel. Och om svenskan HADE haft en trefaldig opposition – mellan spott, sport och sporrt – så hade en engelsk brytning helt sabbat hörförståelsen.
Teorin är väl att svenskan uttalar ”spott” med tungan rakt fram mot övre tandraden (dentalt) och ”sport” med tungan bakåtböjd (retroflext) mot främre gommen. (Likadant med tex d i bod/bord, osv). Engelskan, som saknar opposition mellan t och rt, uttalar sina t alveolart, dvs mitt emellan svenska t och rt. Engelsmannen upplever det svenska retroflexa t:et som ett r+t (som det ju stavas, men verkligen inte uttalas).