Alliansen har stagnerat fullständigt. Varför denna ovilja att uppdatera konceptet?

Jag såg det här trötta klippet idag, och funderade över vad som egentligen har hänt med den starka valmaskinen från 2006: https://www.youtube.com/watch?v=J5OLQEbZJWU

Det är samma gamla visa om att "vi trivs ihop"; med syfte att signalera regeringsduglighet. Samma bäbisspråk. Man förlorade ju valet 2014, man fick inte förtroende -- trots att man på pappret hade det bästa regeringsunderlaget. Varför drar man inga slutsatser av det här? Förstår man inte att verkligheten, väljarkåren har gått vidare, och det är helt nya frågor som ligger på bordet nu. Den gamla "hock-up":en om att "regeringsduglighet" är så jävla viktigt för väljarna, föll ju helt på skam när de röstade fram Lövet som statsminister (nåja, gav de rödgröna en lite övervikt i förhållande till alliansen), som inte hade planerat ett skit.
Varför är alliansen så tröga till att anpassa sig efter den nya verkligheten?

SD klättrar samtidigt upp mot 20% i opinionen och äter in i alliansen. DÖ ger visserligen respit, men hur länge då?

Känslan man får är att 2006 och 2010 innebar en sådan kick för 4-klövern, att man liksom har tappat förmågan till förnyelse efter det. Det är lite som ett barn som lyckas dra en vits en gång, och får de vuxnas skratt och bekräftelse, och sedan säger samma vits 17 gånger till för att han vill ha bekräftelsen igen, men effekten bli aldrig den samma som första gången. Sedan när bekräftelsen uteblir, går barnet runt och rycker de vuxna i lärften och säger: "Men skratta då, det här är det enda skämt jag kan".

Alliansen säljer en vara ingen vill köpa längre, är det inte dags att fräscha upp konceptet?
Varför ser man inga tendenser? Tror ni de kommer köra samma trötta "vi trivs ihop" och "arbetslinjen" även 2018 -- varför vågar man inte testa nåt nytt, nåt bättre?

Jag tycker det har att göra med att man inte vill ta itu med obekvämligheten att bli uthängd i Svensk media och en viss stolthet.

"läget är så illa att om vi gör något nu riskerar det att gå precis så illa som det annars kommer att gå sen om inget görs.

Det kan liknas vid en cancerläkare som vägrar sätta in cellgifter eftersom bieffekterna kan upplevas som ”jobbiga” för patienten.

Visst finns det alltid risker med allt, men att identifiera ett problem utan att göra något åt det är inte ett beteende som ger guldstjärna på de flesta arbetsplatser."
Saxat från SvDs artikel Lugnet före stormen i lala-landet Sverige

Vad Andreas Cervenka beskriver är om Svensk ekonomi, men jag känner att samma kan beskrivas om Moderaterna. Svensk massmedia skriver om att SD är rasister, trots att deras politik är mild relativt med de flesta länderna i Europa. Moderaterna har sagt att de är rasister och att det är en rasistisk politik som SD för. Hur lätt är det att krypa till korset och erkänna sitt misstag när SDs invandringspolitik är klart den bästa för Sverige? Nej, alliansen är oroade över att förlora ännu fler väljare och att bli korsfästa av bland annat Aftonbladet, trots att partiet vet att det måste ske en ändring framöver.

Alliansen slarvade tyvärr bort sitt gyllene läge efter år 2010

Alliansen har målat in sig i omöjligt hörn via svulstigt utopiska uttalanden om invandringen.
De saknar dessutom den politiska kraften att ta itu med bostadsmarknaden då det inbegriper att ta bort den enskilt största faktorn till krisen,hyresregleringen.
Detta är de två viktigaste framtidsfrågorna och alliansen har bakbundit sig i bägge fallen.

Svårt att uppdatera när dessa förutsättningar får råda.

Deras enda mål var ju att bryta s dominansen.jaha sen skulle dom åstadkomma nånting?

Ja lite så. Och de verkar fortfarande så höga på den här bedriften att de inte kan gå vidare.

Dessutom är hela deras strategi utarbetat efter att socialdemokraterna är huvudfienden. Men med ett SD uppåt 20%, visas det ju uppenbarligen att de inte klarar av, med den gamla metoden, att bemöta det nya hotet. Reinfeldt trodde ju att det Sverigedemokratiska hotet skulle knäckas genom att fördubbla invandringen, och sen sätta Knullenhag som integrationsminister, och han då skulle integrera en halvmiljon syrier och somalier i handvändning . Det vann inte väljarnas gillande, för att uttrycka sig milt. Sedan lämnade han valvakan med svansen mellan benen, och lämnar AKB och de andra i fyran att lösa skiten. Dessa tycks dock inte ha förmågan att lämna hans och Schlingmanns arv bakom sig det minsta lilla, utan det är bara karbonkopia rakt av.

Psykopaten Reinfeldt medgav själv sin bluff, i augusti 2014.
"Öppna era hjärtan"-pekoralet blev en politisk giftpil i hans eget,
iskalla hjärta, och grundlurade parti, moderöderna.

Därför självklart att denna bluffuppbyggda 'Allians' har kollapsat.

Intrigmakaren försvann ju själv, som en blixt, när han insåg
att folk i Sverige inte längre köpte bedrägeriet.

Att hela 7partiet fortfarande är inmålade i dårskapen är iofs en
gåta, men samtidigt ett besked att gammelpartierna i Sverige
har spelat ut sin roll. Det är personlig köttgrytefilosofi som råder,
kapa åt dig så mycket som möjligt innan skeppet sjunker.

Demokraturen är etablerad, nästa steg är en helt totalitär stat.
Sverige av idag är nästintill nästa steg, inget annat västland är
så förrått.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Demokratur

Absolut att Alliansen har stagnerat. Och det kommer troligen att bli mycket värre framöver.
Med Björklund bort kan vi förvänta oss fyra relativa småjäntor som ledare för Alliansen.
Mot dom Svetsar-Stefan, Diesel-Åsa, Lillgamlingen och Östermalmskommunisten.
Hjälp.. !

Det är inte direkt förvånande att inget särdeles dramatiskt har hänt på den fronten sedan allianssamarbetet inleddes och, vad viktigt är, bar frukt. Är det inte en gammal borgerlig paradgren, dels det där med uthålligheten, till sist tar flåset slut, och dels den aningen obstinata aversionen mot förnyelse? Man gör något nytt var tredje decennium, ungefär, och då är det sannerligen fråga om riktiga krafttag och pust-stånk-och-stön när något av de borgerliga partierna ska göras mer "up to date" och valbart, även om det naturligtvis alltid ändå är samma lilla grupp människor som röstar M, o.s.v. Så har det i alla fall varit under hela efterkrigstiden och hela vägen fram till valsegern 2006, där M:s nya ideologer från PR-branschen ju firade stora triumfer med ett lika enkelt som förrädiskt koncept ägnat att via begreppsförvirring lite lagom diskret blåsa väljarna på konfekten. Och skrämma bort de gamla kärnväljarna, förstås. Nu är arkitekterna bakom Alliansen och "nya" Moderaterna borta, och då är det åter till ritbordet. Kunde man tro. Men visan är densamma som förr i världen, och då händer inget på ytterligare 20 år. Man kör vidare på samma koncept som senast. Man behöver ju inte göra annat. Kanske är det dags igen att samla kraft inför valet 2024, eller något. Vem vet. När tiden är mogen blåser förnyelsens vindar genom den svenska borgerligheten. Inte förr.