2005-10-08, 20:48
#1
Alltsedan början av sommarn hade jag väntat. Toppissäsongen. Efter ett otaligt antal besök och noggranna genomsökningar av ängar, hagar och halvträsk och förbannelse över det ihållande soliga vädret fick jag till slut bingo bredvid en golfbana i närheten. Jag såg direkt att det var rätt. Trotsande Knarkkorvens m.fl. förmaningar att fotografera och lägga upp bilder för identifiering, beslöt jag att helt brutalt, rakt av knarka mina svampar. Och visst fan var det toppisar…
Förberedelserna
Första, bästa helgdag skulle dem ner i magen, så var det bara. Frågan vad bara var man skulle hålla till. Det var fredag och jag brände som vanligt runt på hojen och letade fester, mest som en rutin, för fester här där jag bor är ungefär lika vanligt som toppisar på mars. Antagligen skulle det bli som jag befarat, knarkarkväll i stugan hemma. Det bar mig lite emot. Stugan i sig var inget problem. Det var en mysig, vedeldad rödmålad trerums stuga, lite avlägsen från boningshuset. Visst fanns det intorkade mögelfläckar i taket, visst skulle det inte vara fel med lite ny färg på utsidan, men är på sätt och vis charmen. Problemet låg i stugans före detta, dessvärre framlidne ägare. Denna man som bodde där förut var som en till farfar för mig, och vi följdes åt ända fram till för ungefär två år sedan.
Tänk om detta faktum skulle komma att förfölja mig under trippen och förstöra den? Det hade ju kunnat bli en riktigt omskakande, mycket negativ upplevelse. Kanske skulle det inte påverka trippen alls, kanske skulle det rent av kunna trigga positiva tankar. Jag kände att behövde känna av stämningen noggrant, innan jag kunde påbörja frosseriet på ”guds kött”.
Polarna kom. Vi blev totalt 4 knarkkåta gossar. Talriken med rullpapper, rökbit och tändare åkte fram från sin ordinarie plats under soffan. Reggaen strömmade ut från ena hörnet av rummet ur bergsprängaren jag köpt på loppis som liten, och en av oss, låt oss kalla han Erik, satte sig med bong och tändare vid ett öppet fönster.
Jag monterade min nya super-megalux vattenpipa, byggd av vanlig slang, halvlitersflaskor, en youhurt- och en ölburk. Fungerade bra gjorde den med. Detta såg ut att bli en bra kväll. Ja, stämningen var rätt. Klockan började närma sig halv tolv. När alla var samlade i soffan svalde jag högtidligt 8 gram färska toppisar tillsammans med vatten. Turn on, tune in, drop out…
Resan börjar…
Polarna åkte till Statoil som ligger en bit bort för att köpa munchieskäk till Erik, så jag och han blir kvar ensamma i stugan. Exalterad över att jag äntligen skulle få känna ett psykedelikarus, åkte en snaps polsk fulvodka ner. Förvirrad och osäker på om det var spriten eller svampen, började det faktiskt hända saker och ting. Efter ca 10 minuter började jag känna mig lite underlig. Eriks ansikte såg lite suddigt ut tyckte jag, och fick en sådan skrattattack av detta att jag fick lägga mig på golvet en stund. Dock inte så länge, helt plötsligt slutade det tvärt och jag for iväg till något annat. Ca 20 minuter efter intaget kom de andra två hem. Jag började känna mig mer och mer konstigt, men övertygade mig att det var spriten.
Nej nu jävlar! Röda, halvtransparenta mönster började uppenbara sig på det plastmattebelagda golvet. Dem flöt runt och ändrade sig omvarannat, ibland såg det ut som en självlysande halvt genomskinlig runsten, ibland som något annat. Obeskrivligt vackert. Euforin börjar stiga, och är faktiskt ganska så hög. Upphetsad och positivt förvånad berättar jag för mina polare vad som händer.
Mögelfläckarna i taket började flyta runt, ungefär som när man har lite färg på ett papper, och häller runt det. En tavla föreställandes en flicka med en karott i handen, började röra sig och förvrängas en aning. Till slut såg det ut som att det var blodfläckar på hennes kinder, och därför tittade jag bort mot väggen.
”Killar, ser jag fel, eller är det en fet jävla inbuktning mitt på min vägg?” Koncentrerade man sig på ett objekt eller en yta en stund så förvrängdes dessa till de mest fantasiliknande färger och former.
Mönstret på tapeten började röra sig, det blev kristallklart och skimrande. Ofta bakom ett färgglatt dis. Det var bara så häftigt! Man hann inte beskriva en fascinerande hallucination, förrän man mitt i historien blev avbruten av en annan, ännu mer imponerande. Dessutom var vokabulären väldigt försämrad.
Undrar hur världen där utomhus kunde tänkas se ut? Jag fick med mig kompisarna ut, och vi började gå mot samhällets centrum i mörkret. P.g.a. av mörkret började hallisar dyka upp över hela synfältet, liksom hängandes i mörkret, förmodligen en variant av CEV’s, hela tiden med en ganska djup eufori i bakgrunden.
Ett tag hade jag som en facett av olika halvtransparenta objekt över synfältet, som t.ex. min kompis keps i månghundradet exemplar överallt.
Stjärnhimlen var fantastisk. Stjärnorna liksom blinkade, flyttade sig och bildade färgglada mönster. Jag kände att trippen började bli mer intensiv, kanske var det nu jag peakade?
Förberedelserna
Första, bästa helgdag skulle dem ner i magen, så var det bara. Frågan vad bara var man skulle hålla till. Det var fredag och jag brände som vanligt runt på hojen och letade fester, mest som en rutin, för fester här där jag bor är ungefär lika vanligt som toppisar på mars. Antagligen skulle det bli som jag befarat, knarkarkväll i stugan hemma. Det bar mig lite emot. Stugan i sig var inget problem. Det var en mysig, vedeldad rödmålad trerums stuga, lite avlägsen från boningshuset. Visst fanns det intorkade mögelfläckar i taket, visst skulle det inte vara fel med lite ny färg på utsidan, men är på sätt och vis charmen. Problemet låg i stugans före detta, dessvärre framlidne ägare. Denna man som bodde där förut var som en till farfar för mig, och vi följdes åt ända fram till för ungefär två år sedan.
Tänk om detta faktum skulle komma att förfölja mig under trippen och förstöra den? Det hade ju kunnat bli en riktigt omskakande, mycket negativ upplevelse. Kanske skulle det inte påverka trippen alls, kanske skulle det rent av kunna trigga positiva tankar. Jag kände att behövde känna av stämningen noggrant, innan jag kunde påbörja frosseriet på ”guds kött”.
Polarna kom. Vi blev totalt 4 knarkkåta gossar. Talriken med rullpapper, rökbit och tändare åkte fram från sin ordinarie plats under soffan. Reggaen strömmade ut från ena hörnet av rummet ur bergsprängaren jag köpt på loppis som liten, och en av oss, låt oss kalla han Erik, satte sig med bong och tändare vid ett öppet fönster.
Jag monterade min nya super-megalux vattenpipa, byggd av vanlig slang, halvlitersflaskor, en youhurt- och en ölburk. Fungerade bra gjorde den med. Detta såg ut att bli en bra kväll. Ja, stämningen var rätt. Klockan började närma sig halv tolv. När alla var samlade i soffan svalde jag högtidligt 8 gram färska toppisar tillsammans med vatten. Turn on, tune in, drop out…
Resan börjar…
Polarna åkte till Statoil som ligger en bit bort för att köpa munchieskäk till Erik, så jag och han blir kvar ensamma i stugan. Exalterad över att jag äntligen skulle få känna ett psykedelikarus, åkte en snaps polsk fulvodka ner. Förvirrad och osäker på om det var spriten eller svampen, började det faktiskt hända saker och ting. Efter ca 10 minuter började jag känna mig lite underlig. Eriks ansikte såg lite suddigt ut tyckte jag, och fick en sådan skrattattack av detta att jag fick lägga mig på golvet en stund. Dock inte så länge, helt plötsligt slutade det tvärt och jag for iväg till något annat. Ca 20 minuter efter intaget kom de andra två hem. Jag började känna mig mer och mer konstigt, men övertygade mig att det var spriten.
Nej nu jävlar! Röda, halvtransparenta mönster började uppenbara sig på det plastmattebelagda golvet. Dem flöt runt och ändrade sig omvarannat, ibland såg det ut som en självlysande halvt genomskinlig runsten, ibland som något annat. Obeskrivligt vackert. Euforin börjar stiga, och är faktiskt ganska så hög. Upphetsad och positivt förvånad berättar jag för mina polare vad som händer.
Mögelfläckarna i taket började flyta runt, ungefär som när man har lite färg på ett papper, och häller runt det. En tavla föreställandes en flicka med en karott i handen, började röra sig och förvrängas en aning. Till slut såg det ut som att det var blodfläckar på hennes kinder, och därför tittade jag bort mot väggen.
”Killar, ser jag fel, eller är det en fet jävla inbuktning mitt på min vägg?” Koncentrerade man sig på ett objekt eller en yta en stund så förvrängdes dessa till de mest fantasiliknande färger och former.
Mönstret på tapeten började röra sig, det blev kristallklart och skimrande. Ofta bakom ett färgglatt dis. Det var bara så häftigt! Man hann inte beskriva en fascinerande hallucination, förrän man mitt i historien blev avbruten av en annan, ännu mer imponerande. Dessutom var vokabulären väldigt försämrad.
Undrar hur världen där utomhus kunde tänkas se ut? Jag fick med mig kompisarna ut, och vi började gå mot samhällets centrum i mörkret. P.g.a. av mörkret började hallisar dyka upp över hela synfältet, liksom hängandes i mörkret, förmodligen en variant av CEV’s, hela tiden med en ganska djup eufori i bakgrunden.
Ett tag hade jag som en facett av olika halvtransparenta objekt över synfältet, som t.ex. min kompis keps i månghundradet exemplar överallt.
Stjärnhimlen var fantastisk. Stjärnorna liksom blinkade, flyttade sig och bildade färgglada mönster. Jag kände att trippen började bli mer intensiv, kanske var det nu jag peakade?
