Personer som tror att det är en merit att ha arbetat på samma jobb hela livet.

Håller inte riktigt med. Har stött på många högre chefer som gått ut från universitetet under tidigt 80-tal och startat som trainee eller liknande och blivit kvar hela livet. De är nu nära pensionsåldern och har aldrig sett något annat än vad företag X har att erbjuda. Jag tycker det känns skrämmande på flera sätt och det måste vara negativt med en person som omöjligen (?) fortfarande kan vara nyfiken på verksamheten?

För mig är det obegripligt hur man kan vilja jobba på samma arbetsplats eller ens i samma bransch hela sitt liv. Är människor inte alls nyfikna eller sugna på att lära sig någonting nytt?

Vissa jobbar för att de vill bara tjäna pengar. Jag skiter i vart jag jobbar så länge jag tjänar enkla stålar. Det finns saker utöver jobbet.

Jo, en del tror att man är ordentlig och duktig då.

Oftast är de längst ned i hierarkin eller nära på efter 30 år, i vissa fall har de klättrat uppåt men blivit nedputtade igen.

Bittra, lata, liknöjda och räknar in dagarna till pension.

En annan sak är att deras världsbild är så krympt att man ryser och de har en otrolig brist på erfarenhet. De har omöjligt att se saker i nya perspektiv.

Nej, fy fan för sånt folk.

Om man har jobbat på oduglingsverket så låter det ju sannerligen som en statlig myndighet. På dessa (jag har också jobbat statligt) så handlar det nog säkert också ibland om att man har jobbat länge, så är man så jäkla överbetald trots sin dåliga kompetens (på statliga myndigheter sätts lön efter antal år man har jobbat, inte efter vad man presterar eller ens kompetens), att man aldrig någonsin kommer drömma om att ta ett riktigt jobb. 1) då man måste prestera, 2) och då får man sämre betalt, åtminstone första åren. Det finns därför inget annat rimligt alternativ än att jobba kvar.

I andra fall tänker jag att det är vanligt i mindre orter som har en stor arbetsgivare, typ stora industrier och fabriker. De lägger ju ner / har lagts ner men förut var det ju relativt vanligt. Jag vet själv en ort där de flesta i stan brukade jobba för arbetsgivaren tills industrin la ner. Naturligt då så gjorde man det typ hela arbetslivet, eller åtminstone en stor del av sitt arbetsliv.

Jag har väldigt olika erfarenheter från dessa.

En del har som sagt faktiskt varit kompetenta och har visioner för sin arbetsplats medans vissa är inventarier som självgott mobbar andra i väntan på pensionsdagen.

Jag tycker det beror på hur cheferna ovanför dem har varit och hur företagets personalpolicy sett ut.

Är inte dessa ofta medelålders eller äldre gubbar som är lite egenkära och trivs väldigt bra på sin arbetsplats? De har ofta inte någon speciell akademisk utbildning och vet nog innerst inne att de skulle få det tufft om de verkligen försökte byta jobb? Jag har träffat på några sådana personer och ja de var som jag precis beskrev dem

De har sett hur företaget förändrats och är antingen någon form av arbetsledare bland arbetarna på golvet eller så har de någon behaglig position på kontoret.

Finns inget värre än inventarier på företagen, man ska byta jobb åtminstone var 3:de år för att ha något värde idag på marknaden, sitta i 10-15 år på ett jobb ses inte som bra utan personen är bekväm och förmodligen bara har gammal kunskap.

Haha...jag har en sån person till kollega, han har varit anställd 20 år eller nåt, snart 60 fyller han.

När jag började på jobbet för två år sen så höll han på med detta så snabbt en kollega var hemma sjuk, då slog han sig på bröstet och sa att han aldrig varit hemma 1 sjukdag under sina 20 år, samma snubbe säger kommentar som "jag förstår inte hur det kan vara så mycket bilköer när man tittar ut från kontoret , klockan är ju 9, jobbar inte folk? jag är här vid 7 varje morgon......"

Vet inte vad dessa personer har för problem?

Huja.. man har allt hört "jag har minsann varit här i snart 40år".

Det är så hemskt, har dom alltså inte utvecklats något större på 40år? Har dom inte sett en annan arbetsplats på 40 jävla år?!

Jag räknar med att samtliga får Alzheimers, det får man om man t.ex inte lär sig något nytt. Någonsin.

Jag tycker snarare tvärtom, det är något sjukt i samtidens syn på att "byta för bytandets skull". Speciellt när det appliceras på alla områden i livet. Arbetsgivare verkar inte heller hålla med dig, ts. När min man nyligen sökte nytt jobb, och speciellt när han blev headhuntad av sin nuvarande arbetsplats, möttes han med beundran över att han varit på samma företag(fast på olika posititioner) i tolv år.

Har en på mitt förra jobb som har jobbat på tre olika jobb dock i samma bransch. Heter ironiskt nog Leif-Åke och jobbar inom kundtjänst och är idag 63 år