Påtvingad vård kan ses som tortyr.

Och strider emot mänskliga rättigheter.

Socialstyrelsen påtvingar sjuka människor antabus, om dessa vill ha ersättning.

Då funderar jag på om ekonomiska hot som att vara utan boende utan antabus är ett hot eller inte.

Om det är ett hot, ja då hotar man till tvångsvård och medicinering.
Tvångsvård kan bara ske under vissa omständigheter, inte vid alkoholberoende.

Varför det blir tortyr?
Jo för att en som är klassad som sjuk och alkoholist kommer vid flertal tillfällen att dricka under påttvingad medicinering. Detta finns det nog kanske ingen statestik om, men väl erfarenhet om.

Därför tänker jag mig att samhället torterar sjuka, de vårdar inte med sitt tvång.

vad krävs för att man ska bli tvångsinlagd?

Jag pratar inte om tvångsvård, utan mer om tvångsmedicinering.

Vad som krävs är att man är en fara för sig själv eller andra av betydande grad.
DVS, livshotande.

Funderar på om ekonomisk sanktionshot är skäliga metoder för att göra folk friska.


Visst har vi ett val, ta den o få pengar. Eller lev utan samhällets stöd.
Jag kan tänka mig att detta är ett hot.

Vård var kanske dåligt ordval i titeln.

Samhället i sig strider mot mänskliga rättigheter. Finns inga egna val. Du måste följa massan annars blir du sedd som galen, sjuk eller bråkstake.
Samhället däremot försöker intala dig att de vill ditt bästa
Samhället är sjukast av allt.

Filosofi --> Medicin och hälsa
/Moderator

Du har rätt att vägra vård, all slags vård, men du har inte rätt att välja den vård du vill ha och läkare är inte skyldiga att ge dig alternativa behandlingar som du själv tycker verkar bättre än det som erbjuds.

Är du sjukskriven och vill ha socialbidrag, så får du allt gå på den behandling som erbjuds dig, annars får du inga pengar. Det gäller oavsett sjukdom, inte alls endast alkoholmissbruk. Jag tycker att det är en självklarhet. Har man däremot egna pengar får man supa ihjäl sig bäst man vill. Det är också exakt vad som brukar hända när missbrukare ärver pengar eller vinner på nån lott.

Om alkoholmissbruk inte klassades som sjukdom utan som någonslags hobby, då blev det inga pengar alls från soc, de ger inte pengar till folk som är ej arbetsföra pga en hobby.

Kort sagt, sup gärna ihjäl dig men begär inte att samhället ska sponsra ditt supande.

Det gör det inte. Mänskliga rättigheter är inte oinskränkta.
Precis samma sak som att fri vilja betyder inte att man får göra allt som faller en in.


Det tvivlar jag starkt på, särskilt då socialstyrelsen inte delar ut pengar. Du kanske tänker på din kommuns socialkontor?



Är det hot om polisen meddelar dig att de kommer att ge dig böter om du inte håller hastighetsgränsen? Vi lever i ett samhälle där vi har regler att anpassa oss till. Gillar du det inte är det fritt att tacka nej, inom vissa gränser.


Jo, det kan det. Dock inte med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, utan med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Dock mycket svårare att få tvångsvård till stånd.



Eller så är det så att man måste själv dra sitt strå till stacken för att bli frisk. Man skall få stöd av samhället, men det finns fortfarande något som heter egenansvar.

Tyvärr förekommer öppen tvångsvård dvs. att du får vara fri men att det är behäftat med vissa villkor som att t.ex. gå med på att gå och få regelbundna depotneuroleptikainjektioner, ta andra mediciner, inte träffa vissa människor mm.

Men tyvärr förekommer även tvång och ultimatum utanför ramen av tvångsvård, om man inte är beredd att samarbeta så kan det straffa sig. Läste om någon annan här som mer eller mindre fått alternativet antabus annars inte gå kvar på mottagningen. Hade en prestigefylld psykolog som blev helt hysterisk av att bara prata om någon form av medicinering, att fråga henne om att be läkaren förnya ett recept var lite som att vifta ett rött skynke i ansiktet på en tjur :P
Blev även hotade med att om någon ytterligare medicinförändring skulle ske varesig det var en ny medicin eller doshöjning så skulle det innebära att jag inte fick gå kvar hos henne, hennes prestige var viktigare än min psykiska hälsa.

Nu vart det massa off-topic, men har du prövat någon annan medicin som används för att behandla alkoholberoende typ campral och/eller naltrexon? Det kan vara alternativ väl värt att pröva, de har andra gynsamma effekter på de psykologiska orsakerna bakom drickandet, antabus påverkar inte suget efter alkohol det minsta det enda psykologiska det gör är att det blir som någon klassisk betingning att den som tar det ska lära sig att förknippa minsta alkoholintag med svåra kroppsliga obehag.

Faktist är frågan av mer filosofiska art.
Jag funderar på hur logiken ser ut i förhållanden mellan ekonomi, hälsa och de krav som ställs.

Jag har själv blivit lurad eller inte, att ta antabus för att få ekonomiskt stöd.
Det var några år sedan och reflekterar om dess juridiska och verkliga grund.

Är det ett val jag har eller är det inte ett val?

Varför ska jag vara nykter, om det inte är av större skada för andra eller livshotande en själv?

Visst förstår jag att samhället vill sitt eget bästa med att människor är nyktra,
men det var inte vad jag fråga efter.