Snart 20, aldrig haft jobb.

Det har jag aldrig sagt emot heller.


Exakt det jag säger ju? En del är ju inte så jävla sugen på att få ett jobb ens. Då ska man fan inte gnälla heller.

Är i en liknande sits. 20 år, pluggar heltid, 2:a året, aldrig haft ett riktigt jobb. Har haft 2 sommarjobb, övriga somrar (förutom förra, då gjorde jag inget) har jag hjälpt i en släktings trädgård men det är ju ingen större merit direkt.

Jag har sömnproblem sen några år tillbaka och GAD, men det har ju varannan 90-talist nuförtiden. Överlag är jag dock en normal människa som kan ge ett relativt normalt intryck.

Att gå ut till arbetsplatser och dela ut CV kan vara en bra idé, men dels måste man kunna ge ett väldigt bra första intryck, dels måste man orka & våga göra det, och dels måste man faktiskt ha tid att göra det. Jag pluggar heltid och min prioritet är att inte ha några släptentor.

Och att skriva perfekta personliga brev för varje tjänst man söker skulle vara extremt tidskrävande.
Om det är något jobb jag genuint känner att jag skulle trivas med kan jag skriva riktigt bra personliga brev, men annars har jag ett allmänt som jag modifierar några meningar i efter behov.

Jag har nog sökt över 50+ sommarjobbstjänster nu och har gått på 1 intervju, och det jobbet fick jag inte. Förra året fick blev jag kallad till fler intervjuer, och då hade jag avsevärt sämre personliga brev (några få rader) och lika dåliga eller färre meriter. Att jag inte jobbade förra sommaren kan nog vara ganska avgörande, det ger ju intrycket av att man är en oerhört lat människa.

Och nej, jag har inget emot skitjobb. Jag skulle kunna torka bajs från golvet eller plocka upp roadkill på vägar. Fan bryr jag mig. Men om man exempelvis ska jobba med människor, säg barn eller handikappade, kräver det ju att man i någon mån trivs med att göra det för att man ska kunna göra ett bra jobb. Dock har jag inte undvikit att söka denna typ av jobb.

När det gäller extrajobb under studietiden har jag definitivt kunnat ligga i mer, och denna vår har jag skaffat två extrajobb. Det ena fungerade inte för mig pga sömnproblem och ångest, det andra är så pass få timmar att det knappt kan betraktas som en merit och jag har inte börjat på jobbet än (har dock med det i CV:t ändå). Ska söka något läxhjälpsjobb snarast, dom verkar lätta att få.

Och alla som säger att utbildning automatiskt ger jobb har så fel. Utbildning är i arbetsgivarnas ögon ingen ursäkt för att vara lat och passiv under studietiden. Man ska engagera sig, knyta kontakter och gärna jobba vid sidan om. Det var något jag var väl medveten om när jag inledde mina studier, men när valet stod mellan arbetslöshet och studier tog jag det senare.

I Stockholm, Göteborg, Malmö och en del andra städer ska det inte vara något problem att få ett supportjobb t.ex. Det är inget drömjobb, men du har en inkomst medans du söker annat. Oftast får man gå en 2-4 veckor lång utbildning i det ämne man ska assistera folk i, och den tiden kan vara obetald.

20 år? känner en som är 25 och aldrig haft ett jobb bor i föräldrarnas källare? Vadå inget fel på arbetsmarknaden? Finns ju inga jobb hahaha

Går det bättre detta år?
Fanns ju ändå en del bra tips i den där tråden, t.ex det om personliga brev. Mina har varit ganska stela och formella om det inte varit jobb jag verkligen velat ha.
Genom att svara på dessa tre frågor känns det som att breven kan bli lite mer "naturliga" och mindre stela.
Vem är jag?
Varför är jag intresserad av jobbet?
Vad kan jag erbjuda?

Jag hade heller aldrig haft ett jobb innan jag ljög ihop ett CV och referenser. Se bara till att du ljuger dig till erfarenheter i ANDRA branscher än jobbet du söker till. Söker du jobb i kassan på en matbutik ska du inte ljuga om att du har kassavana utan istället ska du ljuga om att du har kundservicevana, eftersom att de direkt märker om du inte har kassavana!

Ge ett kontantkort till en kompis och be honom spela din f.d. påhittade chef.

länge leve sverige. jag är 23 och har knappt arbetat tidigare heller, men det går än så länge ändå runt. förr eller senare lär jag däremot råka på otur och då blir det kokta fläsket stekt

Många skriver att det är väldigt lätt att få jobb i Norge, stämmer det fortfarande? Min uppfattninng är att det var mycket lättare för 10-15 år sedan. Nu för tiden tycker jag att situationen i Norge liknar den svenska, NAV pumpar ut massor med invandrare och gamla narkomaner som tar de jobb som svenska ungdomar tidigare fick. Lite tillspetsat och rätta mig gärna om jag har fel.

Du har helt rätt, jag förstår inte varför fler ungdomar inte söker sig utomlands. Man blir dessutom mer attraktiv på marknaden när du kan lägga utlandsjobb till din CV. Idag får ungdomar helt enkelt vara inställda på att ta den omvägen för att komma in på arbetmarknaden. Ju äldre man blir ju svårare kan det vara att flytta runt. Det finns alltid tusen undanflykter att inte göra något men det är bättre att greppa tjuren vid hornen.

Såhär går det för alla bortskämda barn som inte behövde jobba i ålder 15-20 för att köpa grejer gl i livet

Hade du varit min son / dotter, TS, hade jag sagt "strunt detsamma, stressa inte upp dig" och hoppats att det hade hjälpt dig att inte må dåligt.

Var du glad att du är ung. Du har fortfarande många möjligheter. Tips: vårdutbildning. Emigrera sedan till Norge eller Australien och betrakta därifrån Sverige störta samman. Tragiskt javisst men bra för dig själv.

Söker man sig till mörkret och kylan i Nord-Norge har man nog förbättrat sina chanser. Inte för att jag vet, jag antar bara detta. Man ska arbeta med något relevant inför framtiden också.