Kent blev mobbad hela skoltiden-Hämnades som vuxen

Anser själv mobbare som den lägsta sortens varelser så visst har han mångas sympati. Men är det rätt att även utsätta mobbarnas familjer för sin sk "helande" hämnd? Att så systematiskt stalka och terrorisera sina gamla plågoandar rätt eller fel? Visst har nog många andra mobboffer samma tankar kanske liksom Kent efter en helvetisk skoltid?
http://nwt.se/sunne/2015/04/22/mobbo...r?refresh=true

Lite citat:

Föräldrarna har makten i sina händer att spela sitt barn så att mobbning upphör, oftast beror det på att de har det tufft hemma. Familjen förtjänar skit.


Ja. Det helvetet jag sattes igenom tvingade mitt ego in i ett missbruk av steroider i ung ålder, och jag hämnades på en del och än idag väntar jag på att stöta på den sista av dem för att ge honom en jävla omgång.

- Samtidigt skiter jag i vilket idag, tiden formade förmodligen min personlighet och jag är mycket nöjd över hur min mentalitet är idag där rädsla är icke-existentiell och där jag inte visar en annan sida för omvärlden än en narcissistisk och iskall personlighet. Men självklart vill man spöa upp den sista, barn skall inte behöva genomlida ett helvete....

Respekt till Kent.

Din åsikt är du befogad till. Har du upplevt helvetet själv? Tre år av att hellre vilja ta självmord än att gå till skolan varje dag? Tror du att detta är någonting som är hälsosamt för det sköra pre-pubertala sinne som ett litet barn har?

Efter helvetet har jag alltid sökt och provocerat bråk, jag blir mycket nöjd av att bli kallad tönt. Om någonting går käpp rätt åt helvete i samhället vet jag att det är jag som kommer klara mig bra och du som kommer säcka ihop.

Men du kan ju inte skylla ditt svaga psyke på dina föräldrar.

Rätt eller fel låter jag vara osagt, men hämnd kan vara terapeutiskt. Nu hade ju mannen kunnat avliva mobbarna, något han inte gjorde. Jag hade med stor sannolikhet försökt att döda mobbarna.

Ett svagt psyke besitter jag inte idag, jag nämnde ett skört pre-pubertalt sinne vilket jag hade i ung ålder och som förmodligen står till grund för de problemen och den mentaliteten jag har idag. Tittar jag upp till både min mors och fars sida är detta ingenting jag ser hos vardera i släkten. Farsan gick hem till den ene mobbarens familj, det upphörde efteråt ifrån hans sida och jag hade mycket riktigt gjort det för mitt barn också.

Hämnd är bara ytterligare en svaghet 😉

(Hatar mobbare!)

Ja om den inte kommer direkt.

Kort sagt legitimerar han sitt beteende som vuxen man utifrån hur vissa betedde sig som barn. Det är rätt stört. Nu förtjänar han verkligen att få en pinne uppkörd i ändtarmen.

Men nu var det ju inte mobbarnas uppväxtfamiljer han trackade.
Ur artikeln:


Mobbarnas fruar kan väl knappast hållas ansvariga för vad deras äkta män gjorde under skoltiden?

http://nwt.se/sunne/2015/04/22/mobbo...r?refresh=true

Man kan hämnas med utmärkta ickevåldmetoder.
Fst skriva en bok är ju helande i sig.