Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2015-04-22, 23:18
  #1
Medlem
Det talas ju mycket om hur hård konkurrensen är idag och hur mycket enklare det var att få jobb förr. Skulle vara kul att få höra lite anekdoter om hur det faktiskt var för några decennier sen.
Citera
2015-04-22, 23:23
  #2
Avstängd
Under 90-talet var det skit (inte lika illa som nu, men nästan samma sak). Under 90-talet skickade man folk till vuxendagis för att lära dem att söka jobb. Ett vuxendagis var ofta något smutsigt härbärge med massa pack och luffare som trängdes om utslitna datorer med unga människor från gymnasiet som sökte jobb. Det var som ett koncentrationsläger arrangerat av AF och kommunen tror jag. Vad jag förstår är det samma sak idag, fast heter lite andra grejer.

Sverige började falla samman efter finanskrisen 1991 som George Soros & Co låg bakom.
__________________
Senast redigerad av CarlVonSchtekare 2015-04-22 kl. 23:41.
Citera
2015-04-22, 23:40
  #3
Medlem
kardinalpaddas avatar
När jag gick på gymnasiet 1987-88 så kom företagen flera gånger i månaden och försökte få en att hoppa av skolan pga brist på knegare i sina verkstäder. Vi åkte runt på deras företag på skoj och lyssnade på deras föreläsningar om sin verksamhet och åt wienerbröd och drack kaffe. Men naturligtvis pluggade man ju klart. När jag sedan skulle jobba mellan 1989-90 innan jag skulle rycka in i lumpen så testade jag 3st jobb, man kunde välja och vraka. Jag jobbade på 2 st olika fabriksjobb och i en mekanisk verkstad (som jag gått utbildning för) varje gång man ringde ett företag och frågade om jobb fick man samma svar "Kan du börja på Måndag?" sedan var det bara att börja jobba.

När jag muckade 1991 efter 10 månaders värnplikt var det som att komma till en annan planet. Omöjligt att få jobb någonstans, allt var kaos och misär. Och det har inte, och kommer aldrig att bli som 80-talet igen. När man pratar om hur det var då med snorgärsar idag så tror dom inte sina öron, men det var andra tider. Det var arbetarnas marknad.
Citera
2015-04-22, 23:43
  #4
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av kardinalpadda
När jag gick på gymnasiet 1987-88 så kom företagen flera gånger i månaden och försökte få en att hoppa av skolan pga brist på knegare i sina verkstäder. Vi åkte runt på deras företag på skoj och lyssnade på deras föreläsningar om sin verksamhet och åt wienerbröd och drack kaffe. Men naturligtvis pluggade man ju klart. När jag sedan skulle jobba mellan 1989-90 innan jag skulle rycka in i lumpen så testade jag 3st jobb, man kunde välja och vraka. Jag jobbade på 2 st olika fabriksjobb och i en mekanisk verkstad (som jag gått utbildning för) varje gång man ringde ett företag och frågade om jobb fick man samma svar "Kan du börja på Måndag?" sedan var det bara att börja jobba.

När jag muckade 1991 efter 10 månaders värnplikt var det som att komma till en annan planet. Omöjligt att få jobb någonstans, allt var kaos och misär. Och det har inte, och kommer aldrig att bli som 80-talet igen. När man pratar om hur det var då med snorgärsar idag så tror dom inte sina öron, men det var andra tider. Det var arbetarnas marknad.

Innan 1991, var det även lätt att få tag på bostäder för alla. Lägenheter stod tomma dessutom lite här och var. Så allt är arrangerat och uppgjort till plutokraterna och de internationella hyenornas fördel.
Citera
2015-04-22, 23:52
  #5
Medlem
Polyklorfenols avatar
Jag hade sommarjobb varje år från 1986 och framåt. Bara skickade in ansökan och fick jobben. Flera av dem var återkommande, så det flöt på eftersom jag alltid gjorde ett bra jobb och var omtyckt.

Endast ett av dem var genom föräldrarnas jobb, annars var det ansökan som gällde.

På övriga arbetsmarknaden fanns det fler jobb som idag kallas okvalificerade. Nu ska man ju ha utbildning för att torka folk i arslet eller sopa en trottoar (med stor jävla fläkt - vad hände med kvasten?).
Citera
2015-04-22, 23:54
  #6
Medlem
Hegamons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av CarlVonSchtekare
Sverige började falla samman efter finanskrisen 1991

Ja, något stort hände i början på 90-talet som gjorde att slutet på 90-talet var ungefär lika svårt som i dag för att komma in på arbetsmarknaden. Särskilt industrier började massavskeda och industrier lade ner. Det skedde också en introduktion av automatisering på industrier, inte helt oväntad då 40-talisterna började gå i pension, eller väntade på att gå i pension. Det har varit känt länge inom industrin att enklare arbeten ej ersätts med nya jobbare från gymnasiet utan med en maskin.

En hel del nya jobb har bildats, men det är garanterat svårare idag att finna instegsjobb, lönerna är lägre också. Idag är det ofta eftertraktat med jobb på Ica etc, då var det looserjobb, en förskjutning har skett i vad som är lågstatusjobb. Idag är det jobb inom RUT som ses som extra oattraktivt och där finns det jobb idag.

Det är enklare idag att få bidrag under längre perioder, systemet hinner inte hålla koll på alla. Då var det mera kontroller och samtal med AF för den som fick bidrag.

AF är också betydligt mera flummigare, inkompetentare och verklighetsfrånvänd. Då hade folk på AF kunskap och möjligheter att hjälpa folk ut i jobb. Idag är det som att besöka ett koncentrationsläger, AF-förmedlarna beter sig som lägervakter.
Citera
2015-04-22, 23:56
  #7
Medlem
Kirk.Douglass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kardinalpadda
När jag gick på gymnasiet 1987-88 så kom företagen flera gånger i månaden och försökte få en att hoppa av skolan pga brist på knegare i sina verkstäder. Vi åkte runt på deras företag på skoj och lyssnade på deras föreläsningar om sin verksamhet och åt wienerbröd och drack kaffe. Men naturligtvis pluggade man ju klart. När jag sedan skulle jobba mellan 1989-90 innan jag skulle rycka in i lumpen så testade jag 3st jobb, man kunde välja och vraka. Jag jobbade på 2 st olika fabriksjobb och i en mekanisk verkstad (som jag gått utbildning för) varje gång man ringde ett företag och frågade om jobb fick man samma svar "Kan du börja på Måndag?" sedan var det bara att börja jobba.

När jag muckade 1991 efter 10 månaders värnplikt var det som att komma till en annan planet. Omöjligt att få jobb någonstans, allt var kaos och misär. Och det har inte, och kommer aldrig att bli som 80-talet igen. När man pratar om hur det var då med snorgärsar idag så tror dom inte sina öron, men det var andra tider. Det var arbetarnas marknad.
Men lönerna var väl generellt lägre också, även om man bortser från inflationen.
Citera
2015-04-23, 00:00
  #8
Medlem
bithaxs avatar
90-talet kan väll sammanfattas som att Göran Persson hände.
Citera
2015-04-23, 00:02
  #9
Avstängd
TokenOfTimes avatar
Det mesta, inklusive att få ett jobb, var lättare. Idag är allt övereffektiviserat och antisocialt, allt för att våra politiker är idioter, främst S som fortfarande påstår sig vara ett arbetarklassparti med dårens envishet. Både S och facket skiter i vilket bara dom får ränna på konferenser och äta och dricka gott på andras bekostnad. Fallskärmarna pratas det inte om längre men dom finns där. Trevligt att gå i pension vid 50-55 med full lön eller hur? Undra på att kriminaliteten ökar lavinartat.
__________________
Senast redigerad av TokenOfTime 2015-04-23 kl. 00:05.
Citera
2015-04-23, 00:16
  #10
Medlem
Det var som nu. Man ringde arbetsgivaren direkt och pratade omkull honom. Funkar bra i dag med har jag märkt.
Citera
2015-04-23, 01:13
  #11
Medlem
Nivovics avatar
Det fungerade, om man var beredd att ta ett jobb där man inte tjänade så mycket. Som någon sade i tråden så även om räknar bort inflation så fick man inte så värst bra betalt.
Vill dock säga att det inte var hur lätt som helst att få ett jobb, man fick anstränga sig lite naturligtvis.

Men man blir lite irriterad på dagens ungdomar som klagar över att det inte finns jobb, när de inte ens anstränger sig lite. Oftast handlar det om att dessa söndercurlade ungdomar inte vill ha skitjobben.
Men om man ska komma någonstans får man börja med skitjobben, så är det bara.
Citera
2015-04-23, 01:22
  #12
Medlem
Big Bosss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nivovic
Det fungerade, om man var beredd att ta ett jobb där man inte tjänade så mycket. Som någon sade i tråden så även om räknar bort inflation så fick man inte så värst bra betalt.
Vill dock säga att det inte var hur lätt som helst att få ett jobb, man fick anstränga sig lite naturligtvis.

Men man blir lite irriterad på dagens ungdomar som klagar över att det inte finns jobb, när de inte ens anstränger sig lite. Oftast handlar det om att dessa söndercurlade ungdomar inte vill ha skitjobben.
Men om man ska komma någonstans får man börja med skitjobben, så är det bara.

Brukar låta så men "skitjobben" är oftast väldigt eftertraktade och har alltid minst 200-300 ansökningar per plats. Dvs Mcdonalds, städjobben, butiksbiträden, lagerarbete osv osv. Faktum är att folk ofta hamnar på såna skitjobb inte som anställd utan som praktikant via AF.
__________________
Senast redigerad av Big Boss 2015-04-23 kl. 01:27.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback