När är det moraliskt rätt att döda ett barn?

Det juridiska svaret har vi redan, och det är ju aldrig.

Frågeställningen är något jag har funderat på dom senaste dagarna, och insett att det inte är så speciellt lätt att besvara den.

Låt oss säga att vi har en 50-åring som lider av ALS, eller någon annan mycket plågsam sjukdom. Personen är inte kapabel till att kunna begå självmord själv utan en anhörig väljer att avsluta personens liv pga att man inte vill se personen lida och att personen själv inte vill lida. Här skulle ingen direkt ha några invändningar på varför en person väljer att döda denna 50-åringen. Man skulle mer eller mindre ha en viss förståelse för varför någon avslutar personens liv.

Men i vilket tillstånd ska ett barn behöva befinna sig i för att samma tänk ska gälla barnet? För det finns ju en hel del sjukdomar där ute som bara är till för att plåga människan, och inget annat. Sjukdomar som begränsar individens liv enormt. Inte nog med att man blir begränsad, utan det blir även en extrem plåga för dom anhöriga och barnet själv som skulle lida av någon plågsam sjukdom.

Och om det nu inte skulle vara moraliskt rätt att döda något barn någonsin, är det då moraliskt försvarbart att hålla denna vid liv? För livet kommer ju innebära plåga för personen, och du är då den personen som ser till så plågan fortsätter på barnet..

Så, när är det moraliskt rätt att döda ett barn?

(När jag skriver "när" så menar jag inte ålder, utan vilket tillstånd bör ett barn mer befinna sig i)

På rak arm kan jag anse att om barnets sjukdom inte förhindrar dess mentala kapacitet vid vuxen ålder bör personen i fråga ha rätt att växa upp och besluta själv om denne anser livet är värt att leva

Om individen å andra sidan inte besitter möjligheten att utföra sina egna beslut anser jag att det vore moraliskt försvarbart att 'avliva' barnet i fråga om denne lider av kronisk sjukdom som orsakar ett högt lidande i form av smärta till den grad att barnet inte kan leva utan ständig obotbar plåga

När ett barn försöker döda ditt barn. Du har en pistol, ungen har en pistol. Ungen riktar sin pistol mot ditt barn och på tre smäller det. Ett, två, tr.... Pang! Ungen med pistolen faller ihop död. Du gjorde det moraliskt riktiga utifrån ditt synsätt. Och jag hade nog gjort samma sak.

Sedan finns det många olika scenarios där det skulle kunna vara rättfärdigat. Men det känns som en onödig diskussion att ge sig in i.

Först måste du ju bestämma vad moral är, och vems moral som gäller. Vi kan ju börja med det.

Det är enligt min åsikt din egen moral som gäller, då moral alltid är enskilt. Jag själv tycker, moraliskt sett, att barn kan dödas om sjukdomen förhindrar dem från att hjälpa till i samhället på något sätt.

Vem/vilkas moral pratar vi om?

Fast det stämmer ju inte. Det finns ju inget i svensk lag som explicit och undantagslöst förbjuder just dödandet av barn.

Om en polis skjuter ihjäl ett barn som går bärsärk med ett skjutvapen bland folk så begår polisen inget lagbrott. Samma kan, i teorin, gälla nödvärnet hos civila.

Kan det vara moraliskt rätt att döda barnet för andras väl och ve? Ponera att det var möjligt att förutspå att ett barn skulle utvecklas till en riktig fullblodspsykopat. En Hitler eller en Stalin, eller ännu värre. Skulle tillståndet rättfärdiga låt oss säga en arrangerad dödsolycka, för att rädda livet på miljoner i framtiden?

Hänvisar till inuiternas behandling av s k kunlangetas:

An isolated group of Yupik-speaking Inuits near the Bering Strait had a term (kunlangeta) they used to describe “a man who … repeatedly lies and cheats and steals things and … takes sexual advantage of many women—someone who does not pay attention to reprimands and who is always being brought to the elders for punishment.” When Murphy asked an Inuit what the group would typically do with a kunlangeta, he replied, “Somebody would have pushed him off the ice when nobody else was looking.”

http://www.scientificamerican.com/ar...chopath-means/