Något som blivit allt vanligare på senare år är journalister som bevittnar diverse hatattacker ute i samhället. Förövaren är alltid en svensk man och offret är oftast kvinna, invandrare, homosexuell, tiggare eller en kombination av dessa. Attackerna sker av någon anledning alltid på bussar eller tåg (enda gången då journalisten kommer i kontakt med vanligt folk?) i närheten av Stockholms innerstad.
Självklart agerar eller säger journalisten inget när händelsen pågår utan skyndar hem och skriver en löjlig krönika i sin överbelånade etta på Södermalm.
Nu har det alltså hänt igen när Expressens modige Malin Roos var ute på äventyr innanför tullarna i Stockholm:
http://www.expressen.se/kronikorer/m...ar-emot-hatet/
Tunnelbana. Svennebanan utmålas som tråkig och kall.
Den hotfulle, alkoholiserade svensken gör entré.
Trots att man befinner sig i PK-flummets hjärta Södermalm så vågar ingen reagera mot denna nazistrasist... Dessa personer som annars brukar skrika sig hesa om förtryck.
Vad fyller dessa krönikor för funktion? Det finns aldrig några bevis för att något av detta ens har hänt, inga vittnen, ingen anmälan görs. Även om det hänt så var det en alkis som sa neger. Och?
När ska journalisterna ta upp de nyktra invandrarna som säger "svennehora" i tid och otid på tunnelbanorna?
Varför påstår sig journalisterna stå upp för de svaga och utsatta i samhället när man i samma veva inte agerar när dessa utsätts för "hat"?
Är det här något nytt som börjar få fäste? Har sett 3-4 liknande krönikor senaste året, alla med exakt samma uppbyggnad.
Självklart agerar eller säger journalisten inget när händelsen pågår utan skyndar hem och skriver en löjlig krönika i sin överbelånade etta på Södermalm.
Nu har det alltså hänt igen när Expressens modige Malin Roos var ute på äventyr innanför tullarna i Stockholm:
http://www.expressen.se/kronikorer/m...ar-emot-hatet/
Citat:
Han kanske var värsta rasse-nassen, vad vet jag.
Men det kändes inte så.
Det är en helt vanlig eftermiddag på tunnelbanan, syrefattigt ändå kallt.
Varje säte är en borg med vattengrav och mur.
Bakom tidningar och tummad pocket, med lurar i öronen, sköter folk sitt, demonstrativt.
Det byts inte ord och blickar i onödan, nehej.
Men det kändes inte så.
Det är en helt vanlig eftermiddag på tunnelbanan, syrefattigt ändå kallt.
Varje säte är en borg med vattengrav och mur.
Bakom tidningar och tummad pocket, med lurar i öronen, sköter folk sitt, demonstrativt.
Det byts inte ord och blickar i onödan, nehej.
Tunnelbana. Svennebanan utmålas som tråkig och kall.
Citat:
Så det är inte utan att det hoppas till när en man i trängseln börjar prata rakt ut:
– Vad är det för skitliv man lever? Ett jävla liv är vad det är.
Han har ett eller annat innanför västen och en turkos påse med skrammel i handen, och är det något man i synnerhet inte ägnar sin uppmärksamhet åt så är det människor med skramlande påsar.
– Vad är det för skitliv man lever? Ett jävla liv är vad det är.
Han har ett eller annat innanför västen och en turkos påse med skrammel i handen, och är det något man i synnerhet inte ägnar sin uppmärksamhet åt så är det människor med skramlande påsar.
Den hotfulle, alkoholiserade svensken gör entré.
Citat:
En hastig inbromsning vid Zinkensdamms station, vagnen kränger till och mannen med påsen trillar in i en person.
Jag ser inte i vem, men förstår.
– Negerjävel.
Den magiska stämningen är bruten, allt är förstört, och det är som att han känner det själv.
– Men de ska vara glada för att de får bo i Sverige... ju, det är värre i andra länder, se på Frankrike.
Längre kommer han inte, han ska av. Och det ska också den mörka kille som han just har trampat på.
Jag ser inte i vem, men förstår.
– Negerjävel.
Den magiska stämningen är bruten, allt är förstört, och det är som att han känner det själv.
– Men de ska vara glada för att de får bo i Sverige... ju, det är värre i andra länder, se på Frankrike.
Längre kommer han inte, han ska av. Och det ska också den mörka kille som han just har trampat på.
Trots att man befinner sig i PK-flummets hjärta Södermalm så vågar ingen reagera mot denna nazistrasist... Dessa personer som annars brukar skrika sig hesa om förtryck.
Citat:
Den obligatoriska raden om att SD är rasister.
Lika otäckt som det är med SD-politiker som låtsas att de inte är rasister men är brunare än bajs bara man skrapar på ytan, är folk som häver ur sig hat, utan att kanske ens mena det.
"Inte då, jag har massa kompisar som är invandrare".
Slentrian-rasismen, det subtila kvinnohatet och homofobin.
"Inte då, jag har massa kompisar som är invandrare".
Slentrian-rasismen, det subtila kvinnohatet och homofobin.
Vad fyller dessa krönikor för funktion? Det finns aldrig några bevis för att något av detta ens har hänt, inga vittnen, ingen anmälan görs. Även om det hänt så var det en alkis som sa neger. Och?
När ska journalisterna ta upp de nyktra invandrarna som säger "svennehora" i tid och otid på tunnelbanorna?
Varför påstår sig journalisterna stå upp för de svaga och utsatta i samhället när man i samma veva inte agerar när dessa utsätts för "hat"?
Är det här något nytt som börjar få fäste? Har sett 3-4 liknande krönikor senaste året, alla med exakt samma uppbyggnad.
