Jag tycker ingenting!

Lat mig tillagga en sak har svenskare. Du borde forsvara det ratta. Det ar namligen ytterst svart att forsvara kanslan gentemot det ratta, ser du, for da har du stenharda anhangare pa din sida. Sakert dyker det upp nagon kandidat har och krossar mig och kanslan vad det lider.

Ja vad sager du svenskare och ni andra? Skall vi anta att det inte ar nagot litet amne vi har snubblat over? Skall vi anta att det ar centralt inom filosofin - vad det goda ar - och att det ar nagot av det viktigaste som en individ kan syssla med, att ta reda pa om det ar det ratta eller att det kanns bra?
For det finns val bara tva alternativ, eller hur? Dom andra kan reduceras till endera: Kunskap t ex kan reduceras till det ratta och riktiga, pengar till att det kanns bra....for ser ni om den grundlaggande hypotesen ar det ena och man ur denna hypotes rationellt drar vissa slutledningar och foljer dessa i sitt leverne da medfor det vissa foljder och om man foljer den andra hypotesen och gor lika dar da foljer andra saker. Det maste vi tro eller hur? Pust, och sa havdar dom dararna att filosofi ar flumm....

Det goda är allt det som inte är själviskt. Jag tror det räcker som definition. Sedan kan någonting vara förståeligt även om det var själviskt handlat. Såsom en kvinna som mördar sin make som varje dag våldtar henne. Det är förståeligt att hon mördar honom, då hon troligtvis inte har någon annan utväg.

Nej du svenskare, en sadan definition racker inte. Om det goda ar att inte vara sjalvisk och att inte vara sjalvisk ar att vara ond mot sig sjalv da kan inte det goda vara det samma som att inte vara sjalvisk.

Nar jag skanker bort mina sista pengar till en tiggare och far ga hungrig en vecka, da ar jag enligt din definition osjalvisk, dock rader det inget tvivel om att jag ar ond mot mig sjalv, saledes kan inte det goda vara det samma som osjalviskhet.

Darfor ar osjalviska handlingar en omojlig kandidat da det galler att fa fatt i vad det goda ar, ty det visar resonemanget. Det ar tydligt och klart bevisat. Men jag skall upprepa det an en gang sa att det blir helt klart och tydligt.

Du gor en - som du uppfattar det - valgarning.

A) Den forsta fragan som installer sig: Hur vet du att det ar en valgarning? Lat oss anta att du skanker en man alla dina pengar, en formogenhet, eller raddar en person fran doden. Hur vet du att det ar en valgarning, hur vet du att det ar nagot gott? Jo enbart om du tror att valgarningar ar goda per se utan kvalifikation och vad det an leder till. Och vad stoter vi pa da. Jo den gamla gamla svenska visan om goda bergmanska viljan, just det. Den lilla prasten och hans goda vilja infor all ondska i varlden, sa sott sa.

D v s trots att den du raddade livet pa kanske far lida helvetes kval efter raddningen pa grund av skador i samband med raddandet, trots detta anser du och din likar att dom ar goda, eller hur?

Vilket sjalvbedrageri!

Och tank om jag skanker en man alla pengar jag har, en formogenhet och han i vanlig ordning super upp allt och gar ner sig totalt....var jag en god man da, nar jag gjorde detta?

Eller nar jag staller mig pa torget och borjar foda folk ur ett soppkok? Ar jag en god man da? Nar dom lar sig att INTE skaffa sin egen foda utan forlita sig pa att det finns "goda" manniskor dar ute som foder dom och en miljon liknande exempel.

Om man borjar granska det lite narmare marker man snart att folk som tror att det goda ar det samma som den goda viljan och det goda syftet ar precis dom som staller till allt mojligt fanstyg har i varlden, d v s den kristna varianten av den monoteistika forestallning om en gud som betraktar och registrerar dina handlingar.

b) Men lat oss anta for argumentets skull att valgarningar faktiskt ar mojliga - implicerar inte detta ibland, som jag redan har antytt att du gor ont mot dig sjalv. Vi vet alla att varldens resurser ar andliga. Anta att du vore agare av hela varlden och alla vore dina slavar. Du vore alltsa envaldsharskare. Nu kom da nagon liten kristen inkrypande fran nagot horn och viskade i ditt ora att det ar gott att vara osjalvisk, varefter du skanker bort alla dina agodelar, d v s hela varlden, at forsta basta installsamma kryp som rakar befinna sig i narheten. Du har nu demonstrerat "den goda viljan". Vad foljer? Riskerar du inte att det "goda" du gjorde rent av skadar dig. Det visar sig alltsa att det goda var dalig, eller ont. Men det kan det ju inte vara for i sa fall ar ju den osjalviska handling inte alls god da den ju samtidigt ar ond.

Sammanfattning: det ar fullstandigt groteskt att tro att det goda ar det samma som den goda viljan.

Att vara ond mot sig själv är inte ondska. Inte i den bemärkelsen. Jag är skolad så att den högsta godhet en människa kan utföra är den att ge sitt liv för någon annan(utan att döda ngn). Som Jonathan i Bröderna lejonhjärta. Lillebrodern är sjuk och ligger på det yttersta. Huset börjar brinna och ändå väljer Jonathan att springa in, leta upp Skorpan och hoppa ut genom ett fönster med honom på ryggen. Jonathan dör och Skorpan klarar sig. Det är det högsta av godhet enligt mig.

Na men svenskare, hur du ar fostrad lamnar vi nu. Marker du inte att du motsager dig sjalv?
Du havdar att vara ond ar att inte vara ond. Det dar fungerar helt enkelt inte i filosofiska sammanhang. Vi kan helt enkelt inte acceptera motsagelser.

Att offra sig havdar du att ar det hogsta goda, hmm nu borjar det likna nagot. Men du maste val tillagga att offra sig for nagot gott, eller hur? Det ar ju inte sa att du eller nagon annan vill offra sig for nagot ont och daligt. Eller skulle du offra dig for Hitler om du tyckte att Hitler var dalig och ond?

Men da kan ju inte uppoffring vara det goda - inte om du inte ar villig att offra dig for precis allt. Du maste genast offra dig nu om du tror att det goda ar det samma som att offra sig.

Men om du havdar nagot som "det hogsta goda ar att offra sig for avkomman" da far jag problem med vederlaggandet. Havdar du det?

I princip kan du ersatta "avkomman" med i princip vad som helst utom "godheten" och "ondskan". T ex, det hogsta goda ar att offra sig for Obama eller kommunismen eller what have we....

Eller kanske du menar: det hogst goda ar att offra sig for vannerna och slakten?

Det spelar ingen roll vad du offrar dig för, för allt är relativt. Du har ändå gjort en god gärning utifrån ditt synsätt och de dina. Men jag anser naturligtvis inte att det är en god sak att offra sig för det jag ogillar, men jag kan likväl förstå att det är en god sak för mina meningsmotståndare.

Som sagt, den högsta godhet är när du offrar dig för någon/något annat utan att i samma veva skada/förinta ngn/ngt. Så enkelt är det. Det att ge upp sitt liv för ngt/ngn.

Jag vet inte hur jag skall lasa dig? Du sager an det ena an det andra och motsager dig sjalv.

Lat oss se har nu. Forst havdar du att det inte spelar nagon roll vad du offrar dig for, det ar anda gott. Sen i nasta mening havdar du att det inte ar en god sak att offra sig for det man ogillar.

Sa har kan man inte jobba inom filosofin, det maste du val anda forsta? Du maste halla fast vid en sak och forsvara denna sak. Endera ar all uppoffring gott, och det ar det du havdar, eller sa havdar du att en specifik uppoffring ar det goda, t ex att uppoffra sig for gud eller ledaren eller avkomman eller nagot dylikt.

Avkommman ar ju en klassisk kandidat som ju ar allmant utbredd. Visserligen ar aven den problematisk, men jag undviker att ga in pa det innan jag har fatt klart for mig vad det riktigt ar du anser att det goda ar.

For det kan ju inte vara bade uppoffring generell och specifikt. Sa har: Vad jag an uppoffrar mig for ar bra & det ar inte bra att uppoffra sig for det som inte ar bra, ar logiskt osammanhangande.

Se har:

bra = y
uppoffring = x
nagot = z
och = &

Sats 1:Om och endast om x sa y

och

Sats 2:Om och endast om x & z sa y

Om den ena satsen ar sann ar den andra falsk.


Dessa tva satser kan inte vara sanna tillsammans, dom kan inte samsas.

Add hoc. Alltid nar jag kommer hit till flashback drivs jag liksom
till att borja forklara fullstandigt grundlaggande saker, som om
det vore ett slags darhus var folk inte ens kanner till lagen om det uteslutna
tredje.

Sa lat mig da forklara som for en hund eller en katt om det gar fram.

Du vet att det finns nagot som kallas definiens och definiendum ( det definierande och
det som skall definieras ). Ar du med?

Ex. En katt ar ett fyrfotat daggdjur

Katten ar definiendum och "ett fyrfotat daggdjur" definiens.

Lat oss applicera detta pa vart exempel

Det som skall definieras ar det goda, saledes ar det goda definiendum och det varmed
vi definierar ar definiens.

Om nu nagon havdar i en mening att definiendum ar det goda och definiens ar uppoffring
och sen i nasta mening havdar att definiendum ar det goda och definiens ar god uppoffring,
ja da gor han sig skyldig till att infora det som skall definieras ( alltsa definiendum ) i
det som definierar, d v s i definiensen. Definiendum smyger sig in i definiensen.

Forstar du nu? Jag tycker det ar jobbigt och upprorande att behova kora det har samma racet varje gang liksom eftersom det ar sa pass banalt enkla saker att jag kanner mig skamsen infor vissa andra har pa forumet som har kommit langre inom filosofin. I synnerhet som jag ar sa dalig pa att forklara. Jag ser dom framfor mig hur dom hanler at min okunnighet som jag nu da far tillfalle att demonstrera genom min opedagogiska metodik...