Vilka (svenska) namn ger auktoritet och trygghet? Vilken dialekt gillar folk mest?

Den idealiske förtroendeingivande människan skulle heta t.ex. Lars och komma från någon by runt Siljan, eftersom det skulle ge alldeles lagom mycket dalmål i tugget.

Då är du nog själv född där i krokarna. För mig inger Inger inget särskilt.

Förutom adelsnamnen då så känns det ju väldigt tryggt när det dyker upp någon med samma för- + efternamn (ibland räcker bara det ena eller det andra ifall det inte är ett jättevanligt sådant) som någon man känt till sedan barndomen (särskilt). Det där är nog t o m så starkt att det skulle kunna utnyttjas av manipulativa personer.

OBS! Efternamnet får inte vara taget. Då försvinner all "auktoritet".
Exempel: Elgemyr, Riddarsporre.

Född 1923 så jag fyller 92 i maj.

Haha okej

Jag visste inte vad jag skulle tro om Inger och inger, tänkte att du kanske var typ 60. Du får väl ta det som en komplimang även om jag använde ordet "typ".

Siljan är väl ganska stor och dialekten varierar ganska mycket runt sjön antar jag?
Lite som att en jämte från änge skulle prata lika jämska som en från oviken...

Förstår vad du menar! Tanken är att Lars varken ska komma från Avesta/Norberg/Hedemora-trakterna eller från bortåt Älvdalen/Idre/Sälen, utan att det ska vara jämlikhet och lagom mycket dalakänsla.

Därav valet av byarna kring Siljan, tänker mig att Lars växte upp i Leksand, Rättvik eller kanske Mora.

Orsa ligger i närheten av Mora och orsamålet är inte så lätt.

http://swedia.ling.gu.se/Svealand/Dalarna/Orsa/om.html

Nytagna s.k. snutnamn i kombination med förnamn som slutar på -y ger ett intryck av opålitlighet. Kevin och Liam är andra förnamn som inte framkallar något större förtroende.

Jarnebrink är ett fint exempel på ett tillgjort och oseriöst efternamn.

Och inte konstigt är det: http://www.dn.se/insidan/pojkar-som-...-kriminalitet/