Avsaknaden på tråkningar från meningsmotståndare uteblir därför att vi konservativa/borgare inte behöver hålla på med sådana barnsligheterna. Det är av samma anledning som vi inte dyker upp på gatudemonstrationer när "fel" parti håller torgmöte eller varför du aldrig läst om en grupp Folkpartister som kastar sten mot folk med fel åsikt.
Det tycks ligga i vänstermänniskors känslomässiga natur att håna och hata andra människor och komma undan med det eftersom de sitter på
indignationsprivilegiet . Det offentliga livet blir inte upprört om en vänstermänniska säger att alla Sverigedemokrater borde dö en plågsam död eftersom det konsekvent uppfattas att vänstern sparkar uppåt och inte nedåt.
Citat:
Avskyn mot kulturvänstern och feminismen skulle alltså möjligen kunna härröra inte enbart från att de får det att skava i samvetet. Att möta motstånd med hån eller tystnad, att kräva självkritik av andra grupper men inte den egna och att ha olika måttstockar för olika kategorier kommer alltid att vara inte bara tvivelaktigt utan psykologiskt prekärt. Den evigt anklagade blir inte samarbetsvillig, utan fientlig, såvida han inte är självutplånande. Och det brukar inte heller väcka respekt.
För övrigt hoppas jag Sissela Nordling Blanco tillfrisknar så snart som möjligt. Ett samhälle som känner sig likgiltiga inför sjuka människor därför att individen har fel åsikt är ett samhälle som är sjukt i sig självt.