Att härma skånska/stockholmska

Jag har alltid tyckt att de flesta skåningar kan härma stockholmska skapligt, men när en stockholmare försöker härma skånska låter det som ett skämt. Beror detta på:
1) att stockholmska som dialekt rent objektivt är lättare att frambringa i allmänhet för en individ av den mänskliga rasen?
2) att skåningar växer upp med stockholmska på TV och radio?
3) att jag, som skåning, inte är tillräckligt insatt för att höra att skåningar som härmar stockholmska också låter som ett skämt? (högst osannolikt)

Som stockholmare tycker jag precis tvärtom. Min 'Ouuuhhh aaaeee daaaeee köööuuubekauuugä' är klockren medan alla skåningar jag träffat på som försöker prata stockholmska låter som förståndshandikappade letter. Det enda skåningar brukar göra är att tala lite mer nasalt vilket jag antar ska härma Lidingödialekt.

Givetvis är det så att vi är extremt känsliga för avvikelser från vår lokala dialekt. Jag brukar försöka få min norrländska fru att säga 'Naaeeehh fassan va ju röörpulare på söder' på gammal hederligt södermål men det låter bara efterblivet.

folk som härmar skåningar är väll iofs bättre än skåningar som försöker härma riktiga svenskar, så skulle vilja påstå att du har helt fel... :S

Alternativ 3 såklart.

Dessutom tycker jag det är lite trist att lantisar som ska imitera stockholmska alltid försöker med lidingödialekt eller stureplanssnack och inte skön söderslang. Det hade varit intressantare. Lidingödialekten driver ju till och med vi nollåttor med.

Icke. Folk norr om Västervik KAN inte få till sydrönta dialekter på ett tillfredställande vis. Särskilt fånigt blir det när de placerar diftongerna helt fel.
Jag brukar roar mig med att få stockholmare och andra lappar att tala gammel-småländska. Frasen "I sau te deirans dä vaurans bour å kauda lauroll. Di hau oina ena boggalomm. Oina whita, oina shaata boogalomm" blir särdeles kul att höra någon försöka sig på.

Den riktiga frågan är väl egentligen, varför skulle man som stockholmare vilja prata som en sydlänning och därmed riskera tas för ett tjänstehjon?

Edit: Lade till ett för att upprätthålla goda nord-sydliga relationer...

Är det typ en sån där grej som när stockholmare försöker få skåningar att säga "slå en kort hörna"? Låter det som något helt annat alltså?

Min farmor är från lidingö så den dialekten är jag rätt van att höra, 50 år i Jämtland har inte fått bot på henne. " Hajjaru inte klyket ett spass" får man höra allt för ofta.

Skåningar kan väl inte imitera något? Jag har inte träffat en enda skåning som kan dölja sitt grova talfel gällande bokstaven "R". Roligast av allt är när folk ska imitera norrlänningar, det låter ju som pistvakt då...

Det roligaste är ju skåningar som flyttar till Stockholm och lär sig prata dialekten, men fortfarande inte kan säga "RRR". Det låter ju fruktansvärt kul, men ännu mer störande. Som exempel kan vi ta Charlotte Pirelli, där hörs det väldigt tydligt.

Bortkastad trevlighet på mig, är jag rädd. Min åsikt är att allt norr om Vetlanda är att betrakta som norrländsk vildmark utan egentligt värde. ( )

Men för att vara on-topic vill jag skjuta in något som inte framkom i mitt förra inlägg. Generellt tror jag inte att man kan säga att någon landsdel är bättre än den andra att härma dialekter. Det är något individuellt. Men dialekter som är uppbyggda på liknande sätt har nog lättare för varandra. Jag som smålänning har inga problem med att härma hallänningar, skåningar och blekingar. Men min stockholmska lämnar mycket att önska.

Men hon är ju inte skåning, hon är ju bleking. Och blekingar brukar få till sina R betydligt bättre än skåningar (som gör ett lustigt skåningljud istället) och smålänningar (som oftast hoppar över dem helt).

Tyvärr får jag väl berätta för dig att Pirelli inte är skåning. Hon kommer från Hovmantorp. En by utanför Växjö. Dvs. Smålänning. *skäms*