Att ta tag i sitt liv - en daglig kamp

Hej allihopa! Scrolla ner om ni inte orkar läsa!

Tänkte mest skriva ett inlägg för att få någon annans perspektiv på min livssituation, mina mål och hur jag ska ta mig dit. Är tjugo år, för övrigt.

I hela mitt liv har jag varit en väldigt ambitiös person, ville alltid göra mitt bästa, älskade utmaningar osv. Men i tonåren hände någonting (som för många andra antar jag?) och i gymnasiet sket sig det mesta. Orkade inte med någonting, pressen i skolan var för hög (naturvetenskap på en plugg-skola..) antar jag så det blev för mycket och jag stängde av totalt. Jobbade även (och gör fortfarande) en hel del så allt blev för mycket helt enkelt. Låg hemma flera dagar i veckan och åt Ben and Jerry's i princip och allt bara blev värre. Grejen med mig är att om jag inte kan göra något perfekt, så skiter jag hellre i det. Något som förstört extremt mycket för mig.

Jag vaknade väl upp ordentligt först när jag tog studenten. Inget slutgiltigt gymnasiebetyg utan ett samlat betygsdokument, inga sparpengar trots allt jobb och bråk hemma men inga pengar att flytta hemifrån med. Plus typ 30 kg med..

Anyway, två år har gått sedan dess och jag gör ALLT för att komma igång med mitt liv igen. Första året efter studenten var väl i princip lite zombie-mode där med men detta året har jag gått från att sova hela dagarna till att gå upp i tid och jobba/plugga/träna. Jobbar heltid och sparar minst halva lönen varje månad. Tränar flera gånger i veckan och försöker fixa min gymnasieexamen då jag har en liten, avlägsen dröm om att bli läkare. (Skrattta inte, tack.)

Nu är det dock ett problem. Det känns som det går alldeles för långsamt och jag får lite panik. Alla andra verkar ha kommit så långt och jag har bara ångest hela tiden. Snart är jag 21 och inte lyckats med någonting... panik.

Det jag undrade om någon hade lite tips om hur man behåller livsmotivationen och inte bara kryper ner i soffan och äter glass en tisdagseftermiddag när det regnar och man bara inte orkar..

Jag har två tentor i maj, ett viktmål och ett sparmål. Sparandet går bra, vikten går okej men plugget går skit. HUR tar man tag i sitt liv varje dag? Hur behåller man motivationen 24/7 att äta nyttigt, inte spendera pengar på massa skit och får självdisciplinen till att sätta sig ner och plugga igen, igen och igen?

Kan du specificera vad det är som gör att självdisciplinen brister?

Jag vet inte. Jag bara.. glider iväg i tankarna. Dagdrömmer och prokrastinerar.

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Du borde be om en Add/adhd utredning då mycket i det du beskriver stämmer överens med en person som lider av add/adhd..

Det behöver inte vara ADHD... Känner igen mig själv...

Du ska nog inte tänka för mycket på vad du inte gjort utan fokusera på vad du har åstadkommit, låt det vara drivkraften att fortsätta.

En dag i taget, med baktanken att "det är lika bra att göra det nu..." men också - "jag är värd lite sofftid idag"

Visst behöver inte det bero på adhd men grundat på Ts förklaring till varför hen inte har någon självdisciplin kan man dra slutsatsen att Ts har koncentrationssvårigheter. Finns mycket som kan påverka koncentrationen som inte behöver ha någon grund i Add/Adhd men jag utgår från att dessa koncentrationssvårigheter har funnits under en längre period med tanke på att det inte gick så bra i gymnasiet..

Se till att skaffa dig rutiner och planera din vardag. Försök inte vara för överambitiös och planera in mycket redan i början för då blir det lätt att man inte håller planeringen. Börja smått med att lägga upp en planering för dagen och för varje utförd uppgift belönar du dig själv vilket kommer motivera dig ännu mera. Låna en bra bok om studieteknik vilket kommer göra dina studier mycket effektivare (och roligare dessutom). Prova att meditera en stund om du upplever att tankarna svävar iväg och att du inte är närvarande i nuet.

En bra grej att tänka på är väl att man har svårt att hitta motivation till något man inte vill göra. Tagga ner lite och tänk efter vad du gör för tillfället, gör du allt för att du vill eller för att du känner att du måste?
Jag tror du har bildat dig någon slags kris i vuxenskärselden men tänk bara på att allt kommer bli bra till slut, kämpa på om du måste så fixar du dig till nästa steg. Sen kommer du en dag titta tillbaka till hur skönt det var att bo hemma, även fast du inte tycker det är ok nu.

Nåt jag tycker är helt klart är att du är trött på att studera, så vad sägs om att du kör ett stort ryck, fixa klart det du inte gjorde på gymnasiet och sätt en morot på slutlinjen. Först och främst får du då utbilda dig till läkare men sen kan du tänka på att du kan göra något för dig själv. Ge dig lite tid över, någon lång semester där du hittar dig själv och samlar energi. Börja gärna planera nu vad det är du vill göra när du pluggat klart, det får tankarna att gå ihopp lite bättre såsom "vill jag göra det här så måste jag fixa studierna"

Jag vet inte om jag är så bra på att motivera men jag var exakt som du när jag gick ut gymnasiet, helt trött på pluggandet samt att jag hade samlat betygsdokument. Samhällets riktlinjer sa jag skulle plugga upp betygen och söka högskola. Bodde hos föräldrarna i dvala i ungefär 2 år innan jag orkade upp mig igen, och då gick jag vidare i livet. Jag ser det nu som någon slags paus mellan livet utan plikter och när man släpps fri i att skapa sig själv. För vissa går det fort fram men vissa andra behöver vänja sig och hitta rätt spår.

Sista skitsnacket från mig blir: Skit i vad andra gör, det är ingen tävling! Du gör det du vill i din takt! Tänker du i det stadiet kommer du inte nå ditt mål på många år om du går vidare med läkarutbildningen.

High five och spark i baken! Now take on the world!

Har haft/har samma problem som ts.

Det jag kommit fram till är att bara göra, oavsett hur det känns.

Sen får man kika på sina prioriteringar, gör bara det som verkligen måste göras. Det är viktigt med tid för att bara ta det lugnt. Men ta bara den tiden när alla måsten är avklarade, då kan man verkligen slappna av och känna sig förtjänt av det.

Samma.

Det som hjälpte mig var att säga upp mig från mitt lidelsefulla jobb, ta tre månaders ledigt, träffa människor, läsa böcker och leva livet på det sätt jag anser njutningsfullt.

Sen att ha en flickvän som stöttar mig i allt och är en fantastisk, intelligent person har hjälp oerhört. Man kan inte riktigt känna avsaknaden av närhet om man inte haft ett förhållande på länge, men det finns där. Det hjälper att prata med någon.

Alltså; antingen gör du klart plugget på 100% maniskt vis, alternativt avsäger du dig allt ansvar och chillar ett tag, varefter du måste göra allt ändå. Men kanske med mera kraft i kroppen; vem vet.
Jag skulle nog ha försökt bli manisk och göra allt, med 100% koncentration, och sett fram emot den annalkande ledigheten. Har du någon flicka du är intresserad av kan en lång fika i en dunkel restaurang vara mycket givande.

Vilka svar, ni fattar verkligen precis vad jag menar! Haruvettiskallen och lollo720, tror inte det är adhd men kan vara lite samma spår ändå; koncentrationssvårigheter. Att strukturera upp allting låter som den bästa idén, inte bara sitta och halv-plugga halva natten.

Skegh; Precis det du sa om en slags dvala, precis så har det varit. Typ som man är handlingsförlamad, velat göra så mycket men inte kunnat/orkat och nu ska jag ta tag i allt på en gång= kaos. Tack för tipsen, och "skönt" att höra att andra gått igenom samma.

Harry & Anotherlifestory, tror också att det bästa bara är att köra på och bli KLAR. Redan planerat att sommaren 2016 ska jag resa eller bara chilla hela sommaren typ och sen därefter börja plugga något program på heltid. Om det ändå vore så att jag bara kunde fokusera på dessa grejerna hela tiden men det går inte. Det är tvätt, städ, umgås med familjen, storhandling, laga mat, betala räkningar, gå ut med hunden, göra matlåda, träffa vänner, hjälpa brorsan med läxorna, jobbet ringer igen, sen börjar allt om igen.. Hej vuxenlivet. Hur orkar alla människor? Och en del har ungar att ta hand om också..

Du måste ju inte hålla motivationen 24/7, korkskalle.

Behöver inte ha ADHD bara för att man inte orkar vara 100% på topp alltid.

Andas ut och slappna av och säg till dig själv: jag är okej som jag är. Sen sätter du dig en timme och tittar in i en vägg... det kallas meditation... tänk på att ryggen ska vara rak.