Ny credit crunch i USA

Jag ser inget alarmerande på HY spreaden. Och det brukar vara en hygglig indikator. Den var uppe på larm nivå i December men har fallit tillbaka.

Varför tror du då att index över avslagna kreditansökningar fallit så snabbt?

http://www.zerohedge.com/sites/defau...0413_NACM2.jpg

Effekten är för stor för att avfärdas som slumpmässig variation, särskilt som detta index betett sig hyfsat bra historiskt.

Nej, jag kan inte säga något om vad vi ser där. Kan se i morn om jag kan komma på något.

Men tittar man i FED's statistik ser jag inget onormalt. M1 ökar med 9+% som vanligt. Och delinquency rates minskar snarare än stiger.

Det som går att se och kan vara indikativt är att revolving loans till houshold minskar till förmån för non-revolving. Men consumer credit som helhet minskar inte (säsongsjusterat).

Med reservation för att en del data inte är helt up to date.

Är folk verkligen förvånade? Fan uppenbart att USA inte har återhämtat sig i huvud taget och enbart försökt skjuta upp det uppenbara, till och med jobben som dom har pekat på konstant som det mest positiva i USA är ju ren jävla bullshit. Enda anledning till att det finns mer jobb är att dom gjort heltid till deltid, som dessutom nästan alla är i hotell och restaurang branschen där dom som arbetar går på minimum lön, samt deltid.

Det kommer bli värre än 2008 snart, jag tror den riktiga krisen kommer 2016-2017.

USA går väldigt mycket bättre än Sverige, samt Europa överlag.

Fattar inte hur media lyckats vinkla befolkningen till månen här.

Så mycket mer oroväckande då ifall USA går bättre än tex Sverige. Fast här är ju kreditgivningen fortfarande i full sving.

Här är några fler indikatorer som ser skakiga ut:

The Four Chartsmen Of The Recession

http://www.zerohedge.com/news/2015-0...smen-recession

Zerohedge har ju lite anseende som "foliehattssida" när det gäller ekonomi. Jag ska försöka läsa på lite på bear case sidorna om jag orkar och har tid.

Men det jag tydligt minns från 2008 var att signalerna var tydligt negativa lååångt innan Lehmann kraschade. Subprimelånen var enormt skakiga redan på våren 2008, men Bernanke försäkrade att krisen var "contained" men sedan brakade allt löst på hösten.

En annan sprucken bubbla, IT-kraschen, föregicks också av en tydlig avmattning av den reala ekonomin ca 6 månader innan.

Det finns alltså goda möjligheter och gott om tid att gå kort om den amerikanska ekonomin börjar svikta.

Erkänner: jag är inte direkt påläst just nu, men har en kort position ifall skiten träffar fläkten den närmaste tiden.

Man får ta ZeroHedge för vad den är: en ekonomisk nyhetsaggregator med tonvikt på "bear news". Därför är det viktigt att kolla upp källan. Kommer en artikel från en känd tidning eller nyhetsbyrå väger den förstås tyngre än en artikel från random guldbaggeblogg. Varifrån data som citeras kommer är också viktigt.

I det här fallet var det flera ekonomibloggar som uppmärksammat de siffror som ZeroHedge sedan skrev om, men data kom från NACM, som publicerat sina index i många år.

Sedan har du rätt i att signalerna var tydliga 2008. Det kom ju ett första skrämskott redan i augusti 2007 och sedan var det en ganska stormig resa fram till den stora kraschen. Men många trodde som sagt i det längsta på försäkringarna att krisen var "contained".

Nja, det låga oljepriset kan nog vara en mycket viktig delförklaring till den försämrade kreditbedömningen.

Många kapitalintensiva projekt i USA baserade på dyrare oljepriser har nog fått läggas på hyllan. Jag tänker på den skifferoljeboom som har dragit fram de senaste åren. Även energiinvesteringar baserade på "vanliga" energikällor får sämre kalkyler med lägre oljepris. Det är helt enkelt billigare att bränna olja. Speciellt i ett land som USA där man inte har samma miljöskatter som i Sverige.

Det här tror jag bidragit kraftigt till den restriktivare kreditgivningen. Men det kan knappast vara det enda.

Återkommer när jag funderat lite mer.

Det är helt enkelt tid för en lågkonjunktur och kreditkontraktion. Det är dom klassiska "sju goda åren" som är tillända. Cyklerna är kända ända sedan biblisk tid. Självfallet finns det ingen naturlag som stipulerar att det ska gå exakt 7 år mellan cyklernas toppar/bottnar, och förloppen kan ofta se olika ut, men det finns ändå en logisk förklaring: man överinvesterar i goda tider, priser och kostnader drivs upp och det uppstår en överkapacitet som måste destrueras.

Så länge jag kan minnas har det varit så:

Jag gick ut i arbetslivet i början av 80-talet och det var tufft att hitta ett jobb. Volckers tuffa räntehöjningar hade dödat inflationen men berett vägen för kommande boom. Vill minnas att det var som tuffast runt 82-83.

Sedan följde Gekko-eran där vi i Sverige gick full bärsärk genom fastighetsbubblan som sprack runt 91 med en djup botten runt 93-94. Nästa boom var som bekant IT-bubblan som toppade runt 2000. Vi lapade upp aktier i hajpade bolag som Framfab, Icon Medialab, Pet.com och Boo.com.

Nåväl, vi repade oss och började pumpa in varm, för att inte säga het, luft i det som jag vill kalla för Kinaboomen (med en hel del råvaror inblandade). För att kunna låna upp pengar i den lågräntemiljö som rådde, så kryddade finansinstituten räntepappren med subprime- och SMS-lån. Vips så steg yielden till aptitliga nivåer, och sålde som hotcakes till intet ont anande placerare. Och så blev det 2008 och Lehmann...

Och som medicin för den spruckna bubblan så började vi pumpa upp alla ballongers moder: statsskulds- och centralbankszeppelinaren. Är det inte dags nu, säg 2016, att sätta tändstickan till det vätgasfyllda luftskeppet? Jag tror det.

Den ekonomiska bakgrunden nu är en kreditmättnad i hela världen. Överinvesteringar i Kina: höghastighetståg byggda fram till tomma städer med tomma köpcentrum. Kollapsande energipriser. Socialiserade europeiska skulder från PIIGS & co. Och här hemma en tokvärderad bostadssektor.

Den fallande kreditbedömningen i USA kan förutom oljepriset också bero på en förväntad räntehöjning framkallad av en sjunkande arbetslöshet (eller snarare en sjunkande andel människor som står till arbetsmarknadens förfogande).

Det är mina tankar kring det hela. Det är dags för en lågkonjunktur helt enkelt.

Men jag tror inte banker och finansinstitut blir de stora förlorarna den här gången (heller). Det är den överbelånade medelklassen som får plocka upp notan. Förutom sjunkande bostadspriser så har ju skulderna socialiserats till samhället. Med följd att det kommer på skattsedeln. Och arbetslöshet. Och/eller inflation. Och/eller..... tja vi får se.

Dags att gräva ner sig i bunkern gott folk!

Ja, i Sverige har man ju sett till så att det är befolkningen som är så att säga fucked; i minsta fall i ett våldsamt dubbelgrepp av stat och bank om saker och ting går trögt. Ekonomisk livegenhet. Svensson har ingen naturlig bailout, de lilla strån som fanns är strategiskt(?) borttagna.

På papperet. I verkligheten är det ju domedag för alla inblandade parter om det skulle skita sig för allt för många låntagare.