Det eviga samlandet

I äldre spel var det inte ovanligt att man skulle leta ledtrådar, nya vapen eller att det fanns något poängsystem där man skulle hitta stjärnorna eller pengar. Antingen var dessa saker få och viktiga för spelet eller tvärtom. Helt överdrivet många samtidigt som de ofta inte utgjorde större signifikans.

Idag är spelen större och mer komplicerade. Uppdateringar till allt möjligt, samlande av pengar för att köpa saker, hitta X-antal saker för att få en ny värld m.m.

Samtidigt är spelen baserade kring en story som kanske har bonus-uppdrag. Vissa spel är så stora att det nästan är omöjligt att hämta/hitta allting innan man klarat storyn om man inte spelar flera timmar bara för att samla saker. Min fråga är då. När ni klarat storyn och alla bonus-uppdrag och endast ska samla saker som egentligen inte har någon relevans längre. T.ex. Delar till en bättre shotgun, stora summor pengar för att köpa en bil, 100/100 saker för att för att nå en ny sköld eller vad det kan handla om. Vad får du egentligen ut av detta samlande? Tycker du det är kul även om samlandet i sig inte handlar om någon utmaning utan att bara ta sig från punkt A till B? Eller varför spelar du till allt är 100 %?

Skulle det finns någon djupare vits med det hela har jag inget emot det (öpnnar upp bonus-uppdrag exempelvis). Jag tycker det blir tråkigt att göra, mer eller mindre, samma sak gång efter gång efter gång bara för att. Vill se hur andra resonerar.

Det är bara ett billigt sätt att få alla xbox-achievment idioter att fortsätta spela.
Enkel utfyllnad. I narkotikabrukarnas värld kallas det för att banka ut varan...

"SAMLA 10.000 BANANER I FAR CRY 5 OCH FÅ NYTT UNIKT SKIN(TALIBAN OVERLORD) ONLINE, HÖRDE NI DET ONLINE!?!?!"

Nej, men det handlar mkt om att många barn gråter när det är spelförändrande-grejer man kan samla, saker som påverkar gameplayet om det är online, dom tycker det är orättvist.
Därför det oftast är menlösa saker man får av det.
Håller inte riktigt med då alla har samma chans att fixa skiten.

Men låt väl sägas att jag ÄLSKAR verkligen när lite klurighet och inte hets lönar sig.
T.ex. så testade jag att lira lite DA:I hos en polare i veckan och då visste jag inte vart jag skulle så jag hoppade runt uppe i nått berg och hittade ett hemligt altare med en ostskiva på.

Ostskivan visade sig vara en väldigt bra sköld som han använder än idag. Och han hade gått förbi den flera gånger, men kluriga jag lämnar inget hörn outforskat!

Är det ett bra spel, t.ex GTA San Andreas eller Super Mario 64, så är det värt att samla bara för att det är så sjukt roligt spel. Problemet är alla nissar som tycker det är roligt att sätta achievement bara så folk spelar deras spel längre osv osv för det leder till att ens Gamerscore (eller Playstations motsvarighet) inte spelar så stor roll. Ens achievements är endast ett mått på människors förmåga att klara av hutlöst tråkiga spel.

Spel: allmänt --> Spelrelaterat
/Moderator

Jag lirar så för att få trophies. Om man använder en bra guide är det vanligtvis inte alls jobbigt. Det känns avslappnande att sitta och pilla med. Man kan sätta på musik samtidigt om man vill, de är en ju en väldigt braindead aktivitet.

Tror jag alltid lägger ner ett spel efter jag varvat det. Ett spel som GTA IV så börjar jag hellre om från början när jag klarat det än springer runt i världen och löser sidouppdragen.

I Far Cry är det likadant. Jag gör mycket sidouppdrag, men när jag varvat spelet så blir det uninstall och sen kanske jag lägger in det på nytt i framtiden.

Samma här. Jag spelar främst för story och "upplevelsen". Det ger mig inte ett skit att jaga fjädrar, diamanter eller vad fan det nu kan vara. Det är klart att jag gör sidouppdrag men det är bara om jag springer på dom medans jag gör main.