Är ateism och teism i motsatsförhållande till varandra eller ej?

Tack!
Min kunskap i filosofi består i att ha kollat på denna serie om etik och moral och följa dessa filosofers resonemang om rättvisa: http://www.justiceharvard.org/ vilket var väldigt intressant, samt lyssnat en del på Peter Singer som jag tycker är en intressant filur som resonerar väldigt logiskt i mitt tycke. Följer dock inte hans moral och är vegan, men det är enbart för att jag är för lat för att ha den livsstilen, inte för att jag tycker att det är moraliskt rätt att döda och käka andra djur. Metafysiska modeller vet jag inte ens vad det är överhuvudtaget. I övrigt har jag satt mig in i politik och politiska ideologier mm i valtider, men det tycker jag inte är till någon hjälp i den här frågan.

Tydligen har denna filosofiska fasett inte rustat dig för behoven i religionsdebatten. Men du har ju en viss filosofisk erfarenhet, så det torde inte vara så svårt för dig att lägga relevant (iblant teologisk) filosofi med tillhörande terminologi på toppen.


Metafysik är en av dom fem subkategorier av filosofi. Det som rör sig om verklighetens natur (en sorts betraktning av världsbilder per se).

Okej. Enligt denna lilla 2:22 korta film om metafysik så skulle jag iaf klassa min inställning till världen att jag instämmer med båda materialistmolnen: https://www.youtube.com/watch?v=_mMJ8QCrXlQ
Men jag är öppen för möjligheten att jag har fel. Skulle det visa sig att jag har fel, då får jag tackla det då.

Sen kan man ju fundera lite över hur det påverkar vår verklighet om det finns 11 dimensioner eller liknande som vissa säger. Det har jag svårt att sätta i relation till min bild av verkligheten. Kanske det är något som gör att jag har fel i min verklighetssyn.

Teismen är en religiös riktning med innebörden att det existerar en gud, vars existens är omöjlig att förvissa sig om.
Ateism är synonymt med gudsförnekelse, så den förnekar ju teismen. Däremot förnekar den andra möjliga religioner, vilkas läror teister jämväl försmår. Således står inte teismen och ateismen i något absolut motsatsförhållande, i den bemärkelse att komplementet till teism skulle vara ateism och vice versa. Jag tycker att denna syllogism fyller den lakun som uppkommit de senaste sidorna i diskussionen.

Likafullt står inte gnosticismen och agnosticismen i något absolut motsatsförhållande.

[quote=fortississimo|53167730]T Ja teism är ett resultat av att människan tror på sig själv, den artefakt man VÄRDERAR, uppskattningsvis bestämmer sig för (deterministiskt hermeneutistiskt) att ska utgöra en MORALISK grundsten : det är uteslutande socialt grundat.

Nej den bortser, drar förbi den.

Aktivt förnekande påkräver ett aktivt statement med krav på ett följande, ateism i sig... är därför inte självklart förnekande.

så länge du inte säger att grisar flyger och påkräver individ att följa grisens krav på lydnad, får du inte förnekare till det fenomen du vill påstå vara gällande. För negation ska finnas ett första påstående som kommer innan negationen, medan ateism i sig går på egna ben.

Antiteism går inte på egna ben, antiteism tar sats omedelbart ifrån tron på teism för att skapa negation.

Ateism däremot har tro på kanske människan som ledande varelse och ursprunget till idéeer att ge tilltro till. De idéerna kan teister ofta dela - därav uppstår inte den motkraft som uppstår mellan antiteister och teister.

Samtidigt kan man också förstå ateism som en förkortning av antiteism, beror på i vilken epok man tar sin avstamp och vill lyfta som underlag för att ateism skulle vara aktiv motkraft.

Tycho Brahe var nog en uppenbar antiteist men samtidigt en naturligt troende på universum och i den saken, ingen egentlig motkraft det heller - det framstår mer och mer att den här tröga fastklängningen med orddrilleri och ordmärkning med nagelfaranden, har sin upprinnelse i teistiskt trögflytande vilja och svaga tro på människan.

Det är eg. tragiskt att sådant här öht kan ses som eningsfullt, likaväl är det så teister predikterat att människor ska dividera.

Trögt och med negationer ständigt som bromsklossar att gestalta vad, dålamod och dygdighet, inte förhasta sig.. via helt meningslöst ordmissbruk utan anknytning?

Ateism är därför inte kvar vid teismens agendor att drilla där, det är meningslöst och då är det inte heller en negation.

Det är meningslöst att läsa artefakter på kors och tvärs och tolktolk-analysera, från början igen när sista punkten är satt, från början men nytolkningar, efter några sekel, ytterligare från steg ett när åren slutfört sista punkten.


Så det handlar inte om negation, det finns för mycket beprövad erfarenhet bakom ett ateistiskt synsätt. Att ignorera/lämna, för att ge plats åt annat.


.......................



Ateism förnekar inte att teism är en livsåskådning, ateister vet detta men ser annat som utgör tillblivelsens orsaker och hämtar ur andra källor än gamla symboler att UPPHÖJA till värde vilket ej motsvarar ursprungsvärdet.


Det är en tydlig övertolkning att försöka skapa den polemiska laddningen som vissa gjort och gör : tyder på infantilitet och inte den penetreringen av kulturkoderna som finns insprängt i respektive beskrivande litteratur som finns för bl.a sekulär humanistisk vy : och.. för resp. artefakts egenvärde.


Denna har en naturalistisk förklaringsmodell i beröring med evolutionsläran (humanistisk kulturalism) och de universella parametrarna : medan TEISM... förnekar dessa.


Negationen, mer korrekt ... ansvarar TEISMEN för, om du ska vara på riktigt, riktigt noga.


Inte alla eller hela världen teism (underförstått..) men plockar det som kan utgöra stödargument, omedelbart i ateistiskt förhållningssätt.. vilket ger fler svar som styrker hur fel det är att ansvara ateism för att stå för negation och det är ju en ekvation som vilar på universums egna villkor (teister tar sats i bl.a himlen.. men som ETT RIKE och plattform för redan utstakat efterliv, dikterat... med hänvisning ur... kult , inte ur kvantfysik!. Teismen är alltså i sig innehållande inbördes kontradiktioner åt alla håll, spretar drastiskt och nyckfullt osymmetriskt.




Varför det påkrävs tydligare definitionsbeskrivning av termen TEISM.

Personlig teist och teism, är inte givna synonymer det heller, ytterligare spretning in absurdum.

Finns folktro-teism, liksom finns astrofysisk teism.




Mot att det verkligen inte går att påstå ett motsatsförhållande.. : ateism reflekterar utmed annan bottensats än gudsförklaringen och får annan vidare- ut- överbyggnad, det .. är inte att RELATERA till teism det, min vän.





Ekvationen av filosofisk kvalitet är alltså divergerad mellan ATEISM & TEISM men mer, den havererar ju mer teistism envisas med att ta utgångspunkt ur gud som 1: VILLKOR att underställa ALLA den utgångspunkten, och ger konsekventa tankefel i sitt vidare resonemang, men det är generalfelet som starkare fundamentalistisk elitism driver, att helt enkelt BEHÖVA betona artefakternas värde som därmed allas behov att tolka, med kraftiga överskattninar, som inte äger relevans med de lagar gentemot ÖVRIGA misnt lika och t.o.m starkare argument av spår... , som varje intellekt och individ är isf underställda.



precis... de fanns en gång för längesedan en synopsis som gick upp i rök, ... men kan ändå idag samexistera. Skulle det inte kunna förena sig i t.ex statsbildning skulle jag inte opponera mig eller ens diskutera.


Men genomtänkt humanistisk världsåskådning, rymmer ateistiska avstampet ut ur den ursprungliga solipsistiska reflektionen. (flockens hårda struktur.. löstes alltså upp... av nöd)

Inte agnostisk ateism, som "at the end of the day" fokuserar på bevisbörda-placering.


Med "gnosticismen" förmoder jag att du refererar till filosofisk gnosis. Och jo, absolut och relativistisk filosofi skiljar sig AVSEVÄRD.