Citat:
Ursprungligen postat av
endumbonde
Även 500.000 km / h är ganska långsamt. Men man kan verkligen fundera på det här med hastigheter för betänkt att även solen och vårt solsystem rör sig i rymden och cirklar runt galaxen. Med en hastighet kring 220 km / s.
Så vi rör oss alltså redan med 220 km / s. Vissa andra solsystem betyder det att vi närmar oss och vissa andra att vi rör oss bort.
Inom 10 ljusår från vårt solsystem finns bara ett tiotal andra solsystem. Så vi har inte så många att välja på som första mål. Jag gissar att avstånden gör att vi helst väljer någon av de här 10. Proxima Centauri som nämnts tidigare i tråden ligger 4,5 ljusår bort. Det råkar faktiskt vara tre stjärnor som ligger nära varandra, så de kallas ofta för Alpha Centauri A, B och C.
Närmaste stjärnan som någorlunda liknar vår egen sol ligger på 12 ljusårs avstånd.
Men ingen av de här stjärnorna erbjuder livsmöjligheter såsom vi känner dem från vår eget solsystem och vår egen planet. Det tycker jag talar för att man knappast gör en bemannad första resa utan istället skickar sonder, precis som vi gjort mot planerna i vårt eget solsystem.
Vid det laget när man skickar sonder har man förmodligen också mer exakta uppgifter om beräknad hastighet och hur lång tid resan kommer att ta. Enkel väg.
Vi kan nog konstatera att det är rätt viktigt uppnå att man kommer fram inom 50-100 år. Vilken civilisation vill skicka sonder som tar 2200 eller 17.000 år? Inte människan iallafall.
"Kommunikation" är, som du förmodligen vet, beroende av "infrastruktur".
Och infrastruktur är alltid i form av "megastrukturer", som kräver väldigt stora ansträngningar för att Etablera.
Men syftet med sådan infrastruktur är ju att underlätta kommunikationen, minska avstånden - både rent fysiskt konkret, och övrigt rent informationsmässigt, analogt och/eller digitalt.
Vi har ju verkligen investerat stort och gjort vansinniga ansträngningar för att etablera vår infrastruktur på Jorden.
Och syftet har varit tillräckligt starkt för att få med oss.
Och grejen är ju att när infrastrukturen väl är på sin plats - då är hela grundförutsättningen för kommunikationen bortblåst.
Vi började etablera infrastruktur redan under Antiken, vilket kanske kan vara värt att påminnas om.
Romarriket byggde vägar, byggde akvedukter.
Katolska kyrkan byggde kloster och kyrkor (för att både skapa och förmedla kunskap och ideologi).
Det är från det vi idag baserar vår infrastruktur.
Dvs de "avstånden", den stora tidsrymd det var tal om, det hade kanske kunnat få dig att ge upp allt redan från början ...
Om du för 2000 år sedan hade fått frågan om det var värt att börja bygga infrastrukturer, men att det skulle ta 2000 år innan själva resultatet kunde komma dig till gagn (omedelbar interaktiv kommunikation - internet), skulle du då ens tycka det var lönt att ens ta första spadtaget?
Det är ju på det sätt du - och ni i tråden - hanterar frågan om "avstånden i rymden".
Dvs det Är sant att avstånden är låååååååånga.
Men, det vi också vet - från vår erfarenhet, vår historia - det är att avstånd förminskas i takt med utbyggd infrastruktur.
Det betyder alltså att det finns ett Behov av utbyggd infrastruktur.
Att det är ett universellt behov, för all intelligens.
Den enda logiska rationella slutsatsen av det, det är ju att det Finns infrastruktur "där ute."
Dvs "livet" vill sprida sig.
Och livet har, på andra ställen, andra planetsystem, funnits bra mycket längre tid än på Jorden.
När dessa andra former av liv har börjat sprida sig ut från sina egna hemplaneter, så har det sannolikt gått sakta som för oss.
Men - i takt med utvidgningen av deras "territorium" har deras infrastruktur följt med.
Och avstånden för dem, har förminskats.
Dvs på motsvarande sätt som vi på Jorden idag har nått kapaciteten att ha omedelbar kommunikation på vårt hela klot, så har en "stjärnsystems-civilisation" också etablerat infrastruktur täckandes hela systemet - alla dess planeter.
Det är själva Resorna, utforskningsresorna, som tar tid.
Och måste ta tid - eftersom varje upptäckt per definition alltid måste vara sk "spjutspetsteknologi".
Men när det väl är inlemmat i "imperiet" så uppstår behoven av kommunikation.
Och det effektiviserar infrastrukturen tills dess omedelbara kapacitet ...
Och, vilket är verkligt intressant, av det följer ju också en vidare utforskning. Där grannsystemen också blir upptäckta - och inlemmade i infrastrukturen.
Ingen civilisation vill ju isolera någon del av sin inflytelsesfär.
Det innebär att varje ny astronomisk upptäckt som de gör, kommer att bli automatiskt inlemmad i det.
För, som du skriver, så finns det inget syfte i att resa "
2000 år dit, för att sen vänta ytterligare 2000 år på att komma hem".
Vi hade inte gjort det - som du helt korrekt skriver.
Och det hade inte heller "de" gjort, av samma självklara skäl.
Av detta kan man kanske finna en "sökstrategi".
Dvs att det är spår av sådan infrastruktur som man bör leta efter.
Men grejen är att om vi inte vet vad den är uppbyggd av, så är det svårt att veta vad man ska leta efter.
Eller hur?
Men rent statistiskt sätt, jämfört med livets egenskaper och utbredning, så finns det faktiskt Mindre anledning att anta ett "nollresultat", och faktiskt Större anledning för oss att göra antagandet att dess utbredning i galaxen motsvarar Jordens.
Dvs precis som tex Amerikas olika kulturer var tvungna att vänta på att bli upptäckta av européerna för att kunna kommaur sin stenåldersnivå, så är det samma sak för oss.
Vi kommer alltså inte Behöva "ta initiativet" att resa ut och leta, resa ut och kolonisera, för det är större sannolikhet att vi ska hitta andra, redan etablerade infrastrukturer/civilisationer.
Tänk på att tex Isaac Newton ju aldrig hade kunnat veta att vår värld fanns - om han hade levt på en isolerad ö just Nu.
Inte ens Newton, med hans tids vetenskap och instrument, hade alltså kunnat få ut något av vår värld.
Och det var bara för tvåhundra år sedan.
Han hade förvisso kunnat se tex spåren efter flygplan - men han hade tolkat det som något naturfenomen, eller hur.
Dvs vi vet ju Fortfarande inte exakt vad tex Pulsarer är för något.
Upptäckaren fick Nobelpriset för sin teori, som bara året efter blev falsifierat och aväfrdat. Ersatt med en annan teori - som även den fick överges.
Vi vet alltså fortfarande inte vad det är. Vi vet bara att det finns där.
Jämför det med ovanstående exempel med Newton vs vår tid ...
Dvs "infrastruktur" bör - Måste - helt enkelt finnas.
För det är både en evig följeslagare till vår intelligens utveckling, samt ett absolut måste för varje civilisations överlevnad.
Så, vi kommer atthitta den. Det kommer kanske att ta sin tid. Men vi kommer att hitta den, och lära oss förstå den.
Det som kommer att hända därnäst är naturligtvis samma som för alla andra kulturer som mött mer avancerade.
Dvs allt vi trodde på kommer att ta slut.
Freeman Dyson var väldigt klipps. Han förutspådde både "Dyson-sfärer" men också hur en "utspridningsmodell" i likhet med ovanstående exempel skulle se ut rent praktiskt.
Och i det föreslog han att varje upptäckare måste ha en säker bas, som den kan utgå från. Dvs när den väl är på den nya arenan. Det bästa stället enligt honom var i asteroidbältena kring planetsystemen.
Just där vi upptäckte "ljusfläckarna" på Ceres, som du mins ...
Ett perfekt ställe att etablera sådan här infrastruktur med andra ord.
För de borde helt enkelt ha en sådan "direktkommunikationsgrunka" på alla hållplatser i sin utforskningsbana.
Och Vi, vi borde resa dit.
Tvinga oss till en inträdesbiljett till den galaktiska federationen.
