Lycklig rik eller fattig?

Sitter och kollar på vem vill bli fotograf. Där skildras olika hem och hur olika barns sovplatser ser ut och deras rum och bilder på barnen därtill. Min tanke är att det spelar ingen roll hur dom har det bara det finns kärlek och glädja och god vilja i hemmen, värme och äkthet.

Men jag känner att "djävulen" försöker få oss att tro att pojken med det "fina" rummet och med de rika föräldrarna är den lyckligt lottade.

Detta är ju givetvis inte sant, om han är lyckligt lottad eller inte beror ju på om det finns kärlek, glädje... (som ovanstående).

Sen kan man ju vara en fattig "slav" som tillverkar spik 13 timmer om dygnet varje dag i en tvångsliknande situation med levnadsvillkor som är dikterade av vissa enormt rika knösar högt upp i herarkin. Men dessa fattigdoms exempel är ju skapade av just de som man kan tro är lyckliga då och det är ju ingen man kan vilja vara om man gör livet så för andra. Det är ju djävulen och det är ju inget att gå runt att flagga med antar jag?

Jag menar att de här "rika" och "fattiga" hemmen med bilder på barnen till inte har olika förutsättningar att vara lyckliga jag tror snarare att de "fattigare" är lyckligare.

Men att vara "fattig" är inte samma sak som att vara utkastad och utstött av ett sjukt samhälle där ondskan regerar.

Man säger ju att djävulen kommer försöka locka alla till sig för där finns allt alla vill ha och det är väll ganska uppenbart att det håller på att hända antar jag.

Hellre rik för en dag än fattig i en livstid.

Det var märkligt sagt

Det tror jag de flesta skriver under på.

Rikedom är rikedom.
Fattigdom är fattigdom.
Lycka är lycka.

Dessa hör inte ihop med varandra.

Altså kan man vara rik och fattig samtidigt som man är lycklig och olycklig på samma gång.

Svarar på min egen kommentar. /grasken är mobilens konto hit.

Det finns rika som är olyckliga.
Det finns fattiga som är olyckliga.
Det finns olyckliga som upplever lycka.
Det finns lyckliga som upplever meningslöshet.

Mins min fattiga barndom som lycklig. Var rik som ett troll då.
Föddes med mer tillgångar än jag kunde förbruka.

Ja men de som skriver att de hellre är rika en dag och sen borta (fast de var deprimerade den dagen)

än att vara fattiga (fast de bor på en ö i tropiskt klimat med en häligt naturlig och "lycklig" grupp människor och går på äventyr då och då och möter andra stammar de umgås och äter jagad djungelgris i kvällssolen i djungeln i deras egengjorda små hyddor etc etc etc...)


Hur kan de välja att vara rika en dag än att leva ett helt liv? Sinnessjukdom eller besatt av djävulen om du frågar mig.


kram GN

Så man är besatt av djävulen om man vill kunna gå till tandläkaren; följa med på klassresan; ägna sig åt en fritidssysselsättning som man tycker om?! Eller att man vill slippa ljuga att man varit på semester fast man gått hemma och dragit?

Är du fattig och försöker glorifiera din fattigdom? Hoppas du inte har några barn. En person som uttrycker dina åsikter tror jag bestämt är "besatt av djävulen".

Är uppvuxen fattig och har sedan fått gå fattig på soc under många år, vilket först var lyxliv för mig som varken haft kläder eller möjlighet med småsummor för klassresor och liknande. Ju mer jag har från normen ju lyckligare blir jag, var hundring, femhundring och tusenlapp är guld värd.

Vette tusan vad ni menar med fattigdom, men nej jag var inte ett skit lycklig som barn och väljer själv rikedom i alla lägen. Förstår man inte det har man nog ätit sina räkmackor i livets långa dar också iallafall tillräckligt många för att romatisera detsvåra livet.

Fattiga har mer psykiska besvär, sämre fysisk status och mycket lägre medellivslängd. Det är den fattiga lotten, möda o besvär. Inte lycka.

Ja men det är ju inget alternativ. Är man så fattig får man ju stjäla och begå brott samt ta droger för att klara pressen från samhället. Och då är det ganska bra.

Nej jag är inte fattig men har haft en period då jag inte hade mycket pengar. Klart jag har barn din idiot.

Faaan! Jag missade det även om jag snattade några gånger i de tidiga tonåren.