Lodjur i området, fara för småbarn?

Men lodjuret är småbarnens överman, det är helt klarlagt faktiskt.


Och de exempel som Naturvårdsverket använts sig av för att försöka sjunga lodjurets ofarlighet är ju bara propaganda.
Det går inte att jämföra rovdriften hos ett lodjur som är utsvultet och råkar få vittring på ett präktigt litet gossebarn tex, med det hos en hona som ställs inför en hel flock naturvårdare som klappar på hennes ungar.
Det är helt olika saker helt enkelt.

Tänk även på att lodjuret tycker om att klättra upp på höga tallar och ställa sig för att speja.
Vad tror du då att det hade gjort om det fått syn på tex en ensam liten skuttande unge?

Ja, det säger väl sig själv att det omedelbart hade blivit klippt.
Lodjuret brukar ju ligga i bakhåll och smyga sig på sina byten.
Då hoppar den på nacken och bytet har ingen chans.

När var senaste gången ett barn dödades av lodjur?

Det finns faktiskt små barn som har försvunnit spårlöst.

Och det räcker som bevis för att det är just lodjur som ätit upp dem, ben, kläder, skor och allt? Snabbt skall det gå också så aldrig några som är ute med sökhundar och letar efter barnen får upp något spår och hittar blodiga rester.

Det finns inget väl dokumenterat om att lodjur skulle anfalla människor.

Men jag får ge dig eloge för att hittat på en egen konstig teori som alternativ till varghatarnas insinuationer om de livsfarliga vargarna.

Vadå "hittat på en egen konstig teori??"
Jag har hämtat alla uppgifter direkt från det första svenska standardverket om de "svenska plågodjuren" från 1600-talet.
"Theen lömske Lokatt"

Så vad sa du nu va ...
Vem var det som hade rätt va?

Vadå "hittat på en egen konstig teori??"
Jag har hämtat alla uppgifter direkt från det första svenska standardverket om de "svenska plågodjuren" från 1600-talet.
"Theen lömske Lokatt"

"Såsom waar og een kronobonde, prost eller eder naadigaste frälseman wete om att tale vist og upbyggelight om, havo maangen lokatt paa de mest gruvelige og skymfelige maater wise sig staa i förbunt med Hin Haale."

Så vad sa du nu va ...
Vem var det som hade rätt va?

Det finns faktiskt små barn som har försvunnit spårlöst.

Och det är något som passar perfekt ihop med lodjurets Väl Dokumenterade rovbeteende.
Det kan du alltså inte förneka.

Du kan inte jämföra med de påhittade vargattackerna, för grundförutsättningarna skiljer sig så totalt från de med lodjuren.
Dvs vargarna brukar ju alltid yla för att fira att de fångat ett byte. Och då följer ju bara bybornas män ljudet för att hitta dem.

Men som jag förklarade så är lodjuret en skicklig smygare.
Lodjuret annonserar alltså inte sin vilja att fånga ett litet barn i förväg, utan det tar det i största tysthet och klättrar upp i en hög tall för att speja efter förföljare.
Och som du begriper så innebär det ju att ingen någonsin lyckas komma till barnens undsättning.
De blir uppätna helt och hållet och därför hittas de heller aldrig - barnen är alltså fortfarande försvunna.

Varför bölar du när du ändå sen säger precis samma saker jag har redogjort för ?
Var finns konsekvensen i det?
Det känns nästan som att du mest vill leka "kärring en mot strömmen" än hålla dig till sanningen.

Jag förklarade ganska utförligt om lodjurets natur, och jag beskrev - liksom du - hur det tycker om att gömma sig när det ska äta upp sitt byte.
Du skriver att lodjuret är så starkt, trots sin ringa vikt, att det utan problem kan bära iväg byten som är dubbelt så stora som det själv är.
Och till det kan jag dessutom tillägga det faktum att de, liksom alla kattdjur, dessutom förmår hoppa mycket högt samtidigt som de alltså bär bytet i munnen

Det är något lodjuret gör för att, som du också skriver, kunna äta bytet ifred. Utan att bli störd.
Då hoppar det alltså över stängsel, och det hoppar t.o.m. upp i träd.
Som tex de tallar jag angav som exempel.
Det är alltså inte så konstigt att du inte har hittat några spår efter uppätna små barn som lodjuret tagit, eftersom de hoppade upp i tallen med det.


Jag redovisade t.o.m. historisk data för dig, som utan tvivel fastställde lodjurets farlighet.
Och det finns fler, bla samiska källor.
Just samerna har ju, med tanke på hur de levt sina liv, haft störst kunskap om lodjuren.
De har varit som mest utsatta för rovdjurens attacker, och bortsett från varg och björn så är det i synnerhet lodjuret de varnade för.
För pga lodjurets smidighet och mjuka tassar kunde det med lätthet smyga sig in ljudlöst i samernas läger på nätterna och då fånga de små samebarnen.

Här finns en mycket talande samisk beskrivning av lodjuret (Råhtieme) som du borde ta lärdom av:

"Råhtieme on ohtlikke loomi. Nad elavad metsas. Råhtieme enamlevinud saagiks on rottidel, hirved, ja armas väike linnud. Mõnikord vangide Råhtieme väikelastel, eriti poisid, kes põgenes metsa, kui neist saavad vihane nende vanemad. Lapsed ei tohi kunagi läheduses on kõndida metsas üksi Ilves."

Det finns inga likheter i våra inlägg. Du presenterar gissningar och pratar om saker du inte begriper, jag förklarar lodjurets natur. Så är det med det...

Så du menar att du minsann vet mer om "lodjurets natur" än vad Samerna gör ???

Har du inte lite väl ... överdriven uppfattning om dig själv då, eller?

Jag redovisade - jag t.o.m. citerade - just Samernas beskrivning av lodjuret, och det var verkligen ingen munter läsning.
I synnerhet inte om man, som du, lever i villfarelsen att lodjur är "så barnakära så".