Närvaron och universum

Min filosofi... Jag har alltid haft vad jag skulle beskriva som ett logiskt tillvägagångssätt när jag svarar på alla dessa s.k. "filosofiska frågor". Vänder mig till vetenskapen och så vidare. Jag ser universum som en blek, mekanistisk pjäs. Jag har fått en väldigt nihlistisk syn på denna pjäs. Den genomsnittliga pricken skulle antagligen kalla mig cynisk och pessimistisk om jag skildrade min syn på livet, men det tycker jag inte. Fast det kvittar egentligen. Min poäng jag vill framföra är att jag är helt övertygad om att om man är logisk, rationell och vågar se sanningen i vitögat så är detta universum en rätt så blek och meningslös pjäs.

Fast min tradionella logiska slutpunkt, som jag skulle det kalla det, bryter helt ihop när det gäller en sak. Existensen – medvetandet. Existensen är jävligt redigt konstig – här är vi, på en gigantisk boll och cirkulerar en annan varmare boll tillsammans med flera andra bollar. Vi befinner oss i en galax mitt i det kanske oändligt stora, tomma intet. Vad i helvete? Jag skrattar alltid till när jag tänker på detta.

Denna typiskt logiska och rationella person som jag beskrev i början, skulle nog initera en skeptisk känsla till det jag skriver nu. Vad leder jag detta? Kommer jag börja med någon gudskit snart? Något mystiskt? Men det är just det som är grejen – mystik. Så fort man inför något som är mystiskt så börjar logiska och rationella personer, rent instinktivt, känna avsmak och börjar avfärda alla ideér. Det finns inget som i grund och botten är mystiskt. Detta tankesätt, för mig, känns inte som något logiskt eller rationellt. Jag tror att svaret på våra existensiella frågor är i själva verket något som folk skulle betrakta som mystiskt. Varför inte? Det finns redan två saker som är självklart mystiska:

• Medvetandet. Need i say more?
• Själva platsen vi är i. Visst kan vi m.h.a. fysiken förklara saker, men universum måste vara mystiskt på ett eller annat sätt. Antingen så är det oändligt eller ändligt. Tänk er vad detta implicerar för yttergränsen för universum om det är ändligt. Om det är oändligt är det bara ännu märkligare.

Dessa två punkter är inget direkt bevis för något, men jag försöker bara framföra till folk att mystiska saker finns – påminna er. Okej, men vad fan försöker jag säga då? Jag vet inte. Men jag tycker det är orationellt och ologiskt att tro att vägen mellan våran födsel och dödsbädden är allt som subjektivt existerar för oss.

Om jag ska vara helt ärlig så är detta inget jag försöker bevisa, jag kommer inte försöka argumentera för att jag har rätt. Jag försöker bara dela denna möjlighet till alla som delar min synpunkt inom filosofi som jag beskriv i första stycket. "Logiska" och "rationella" människor. Jag är själv agnostiker till det jag har skrivit. Det jag har skrivit är en sak som jag har långt bak i huvudet, men det är inget som jag normalt skulle framföra till någon. Det känns som att denna text har varit en synd som jag har berättat för prästen i båset. Ni som säger att jag har rätt – jag håller med er. Ni som säger att jag har fel – jag håller med er.

Vad tycker du om detta?

Meningslös tråd. Kognitiv dissonans. Suck.

Livet är en dröm. Vi kan inte komma ihåg hur vi hamnade här. Precis som i en dröm.

Jag håller med dig. Hänförs och förvånas också över tillvaron, men vad avser Varat (någontingheten, existensen eller vad man vill kalla det) ligger den principiella omöjligheten att nå svar om dess ontologi i de tre följande metafysiska grundfrågorna (M):

1. Varför är något istället för ingenting? (M1)
2. Vad är detta något egentligen? (M2)
3. Varför är detta något just så som det är? (M3)

Här kan alltså varken filosofin, religionen, vetenskapen eller något annat ge svar – alternativt är de helt enkelt felställda, men det kan vi inte heller nå kunskap om.

Vi kan således enbart i principiell mening besvara frågor som rör fenomen i Varat (intern-existens-frågor), men inte frågor gällande själva Varat som sådant.

Får mig att tänka på detta klipp. Om det finns något utöver tiden mellan födsel och dödsbädden (rent subjektivt) -- och det är svaret -- det vet jag inte. Men det är definitivt en intressant ståndpunkt.

Försökte inte direkt svara på dessa frågor, förväntar mig inte svar heller. Det känns bara som att säkerheten som massa av dessa "rationella" indvider utbrister inte håller. Jag tycker att det tar formen av en typ av försvarsmekanism när folk direkt avfärdar något "mystiskt". Existensen är inte logisk -- den är bara märklig -- varför ska man därmed ens försöka ge sig på att skapa en slutsats med logik? Det går inte över huvud taget. Man kan försöka, men det kommer inte vara logik som stöder idén.

Du är inte cynisk, snarare (själv)kritisk och fritänkande. Den som accepterar tillvaron utan att någonsin ifrågasätta kommer leva ett väldigt trist liv.

Jag håller med dig på många punkter. Mysticismen är en betydligt större del av vår vardag än vad vi vanligtvis vill bejaka. Vetenskapen kan (än så länge) inte förklara universum, dess storlek eller skapelse. Inte heller mysticismen, men vi människor kan spekulera. En annan intressant fråga man kan ställa sig är "var ligger universum"? Det går inte att besvara; jag har åtminstone inte lyckats, men den rör till det i huvudet på de flesta.

Det var fan en riktigt intressant och lurig fråga.

Tycker den förtjänar en egen tråd.

Universum är allt som finns och existerar överallt.

Jo, tänkte lite själv på det när jag skrev tråden, men det kändes lite som att den inkluderades i min andra punkt jag skrev.
Inte nödvändigtvis. Frågar du ex. en fysiker så finns det möjlighet för ett multiversum, och då blir ditt svar inte direkt hundraprocentigt godtyckligt. Vi vet inte är det rätta svaret.

Om man spekulerar kring konceptet multiversum så omdefinieras innebörden av begreppet universum (vilket enligt praxis beskrivs som "the totality of existence"). Och eftersom du postulerar hypoteser tagna från hinduistiska tankegångar så kan man i samma veva påstå att "Brahman is everything", vilket betyder att svaret på frågeställningen "Var ligger universum?" blir "Brahman är universum(/multiversum)", och var finns Brahman? Överallt.

Enligt praxis? Vilket praxis är det? Snarare enligt naivitet. "Universum" är en sak, och om man vill beskriva saker så är det bästa vi kan göra att vända oss till fysiken. Det finns bra anledningar till varför man inte inte inkluderar dessa multiversum i universum. Så om man ska använda ett ord som bäst beskrivs med fysiken, bör man hålla sig till fysiken, och inte till någon som är helt oinsatt i fysik som ex. en språklärare eller vem fan nu som skrev definitionen för ordet.
Om du tror att jag postulerar hinduismens doktrin så har du helt förvrängt mina inlägg och besatt ingen kognition över huvud taget när du läste vad jag skrev...

Den vanligaste definitionen i kombination med ordets ursprungliga betydelse. Men du verkar (komiskt nog) tycka att universum endast skall definieras som 'ett ting', vilket självklart blott är din godtyckliga åsikt... Man skulle lika gärna kunna beskriva universum som en aktivitet eller en konceptuell konstruktion.
Är du säker på det? Hinduerna har i årtusenden spekulerat kring denna teori. Att säga att du inte presenterar deras doktrin på grundval av att William James (som för övrigt studerade religion rigoröst) myntade och introducerade begreppet multiversum för västvärlden är ett bättre exempel på naivitet än det exemplet som du påpekade.