Vem äger huset?

Hej


Undrar vad som sker om två familjer bott i en större villa större delen av livet och sedan använt den som semesterbostad. Båda familjer (syskonfamiljer) har byggt och investerat i huset men bara en av dem står som ägare då den köpte bygglovet.

Post, voteringskort, etc allt har gått till två olika adresser i samma hus. Det finns bevis på att båda familjer har investerat i huset.


Vem äger rent juridiskt huset då? Båda eller bara en?

Den som står på lagfarten äger huset, ingen annan. Vad den andra familjen har byggt och investerat inget med ägarfrågan att göra.

Är du säker på det?

Så om båda investerat 1 miljon kronor var så och bott lika länge i huset så har en av parterna ingen juridisk rätt till huset?

Det kan ev bli tal om dold samäganderätt men de fallen jag minns rör sambo och make/maka. Då ska även vissa rekvisit vara uppfyllda:
-Egendomen ska vara köpt för gemensamt bruk (men är då skriven på ena parten)
-Den som inte är registrerad ägare har bidragit ekonomiskt till köpet
-Den registrerade ägaren har förstått att det ekonomiska bidraget sker i syfte att bli samägare

Är allt ovanstående uppfyllt kan man kanske argumentera för dold samäganderätt.

Tack, vi är iofs alla på rätt goa villkor med varandra men nu börjar den nya generationen att få barn o skapa familj och då blir det tjafs lite då och då. Och en bostad som denna har säkert gått upp i värde varför det kan splittra även hyffsat tajta familjer :/

Ja det finns ingen "utomstående", säg fastighetsverk eller domstol, som prövar enligt ditt resonemang.

Det är bara köp, arrende eller arv som gäller, samt bodelning av äktenskap / upplösning av samboförhållande inom EN familj. (Vem som betalat för bygglov har ingen inverkan alls.)

I alla andra fall räknas sådant här som civilrättsligt och bör i högsta grad finnas nedtecknat i ett avtal som upprättas medan man fortfarande är sams! Ett sådant avtal kan givetvis prövas i domstol, men det handlar ju mer om någon brutit mot avtalet, eller att ni ändå blivit osams om hur det ska tolkas.

Om huset har arrendeavtal med fastighetsägaren, så har det avtalets en stor betydelse.
Annars "tillhör" huset den/de som har lagfarten på fastigheten.


I det bästa scenario jag kan se för mig, så ägs fastigheten av en fortfarande levande förälder, där ni syskon fått (muntligt?) lov att bygga. (och det är bara ni två arvingar...)

Passa då på att förbereda arvet/gåvan mellan föregående generation och er, så att det blir som "ni alltid sagt och tänkt". (Domstolar gillar inte att ta ställning till muntliga avtal med redan avlidna.)

Helst ska ni ju också tycka att båda har investerat i stora drag lika mycket, så att ni är/blir 50/50-ägare.

Men ändå bör ni för er egen skull leta fram alla dokument på vem/när som betalat större fakturor, betalat bygglov, tagit lån och sådant (på papper, på papper!)

Bostad, hem och trädgård --> Juridik
/Moderator

Om jag istället ska försöka föreställa mig det "orättvisaste" jag kan komma på i sammanhanget:

Ett syskon (av kanske fler än två) köpte loss en bit mark av föräldrarna för en billig penning.

Innan något hus blev byggt, så anslöt sig ytterligare ett syskon, kanske med en märkbart starkare familjeinkomst, till tanken och verkställandet av parhusbygget. Fast syskon ett/tomtägaren sökte och betalade för bygglovet.

Därefter har ni bott där "större delen av livet" i lagom grann- och syskonsämja och har nu ett antal kusiner/kusinbarn som träffar varandra och er där i ett fritidsboende/släktsammankomster. Så långt bara positivt och trevligt.


När nu de två syskonen börjar inse vilken framtid som väntar dem, så börjar man så sakta kolla upp vad de egna barnen ska ärva.

Och då först dyker tanken/sanningen upp, att det i verkligheten bara finns papper på att syskon nr 1 äger alltihop!

I det läget vill jag absolut och med största eftertryck argumentera för att "det är kört" och "lev med det"!

Även om det definitivt är moraliskt orättvist i någon mening, så är det nu på tok för sent att göra något åt. Att ens börja diskutera saken mellan familjerna kommer att tära allvarligt på släktsämjan!
Och att försöka processa el.dylikt anser jag utsiktslöst, utom för de jurister som vädrar arvoden (dvs professionella råd blir minst av allt professionella...).

Det formella felet som begåtts har faktiskt begåtts av syskon nr 2 ("förloraren"), som i ungdomligt oförstånd gav sig in i detta utan att ställa krav på papper. Dess barn missar nu fastighetsarvet.

Men ni fick ändå ett "livslångt" boende/semesterbostad med grannar ni valt själva och en kusinsammanhållning som är svår att överträffa!

(Den moraliska rättvisan kanske skulle kräva att "den fattigare familjen", frivilligt borde dela med sig till "den rikare" - hur rättvist är det?)

Nja. Den ena vill sälja. Marken ägs gemensamt lika så ägs andra byggnader på marken exempelvis enbart av familj 2. (Vår).

Huset började byggas som en bostad enbart för familj 1.

Familj 2 byggde sedan en till våning på huset när den de facto sakpades (efter ett äktenskap).




Så : Mark ägs gemensamt, Villan byggdes först av familj 1 och snart därpå lades en till våning upp av familj 2. (Egentligen under byggnationen, lite komplicerat). Planerna uppdaterades dock förmodligen, så två olika planritningar bör existera. (Måste kolla upp detaljerna helt ärligt).

Tack för svaren förresten, kommer såklart att kolla upp med någon jurist sedermera. Familjerna vill inte riktigt ta tag i det eller diskutera det, och kommer det till oss kusiner utan någon tidigare inblandning så kan det ju bara bli värre IMO.

Jag tror du gör antaganden och förenklingar som inte riktigt stämmer med verkligheten.

En fastighet i denna bemärkelse är mark plus "fastighetstillbehör" vilket inkluderar byggnader. Fastigheter har ägare enligt vad som står på lagfart och är inskrivet hos lantmäteriet. Att någon annan än ägaren uppför en byggnad på marken gör inte automatiskt att den personen äger byggnaden.

För att någon ska kunna äga en byggnad på någon annans mark så krävs att det finns ett arrendesförhållande mellan markägaren och den som uppför byggnaden. Byggnaden är då på vad som kallas "ofri grund", det vill säga ägaren av byggnaden äger inte marken utan arrenderar ("hyr") den bara. Detta är, av olika anledningar, en ofördelaktig situation. Dels har banker mycket sämre villkor för utlåning med pant i byggnader på ofri grund. Sedan finns situationen där markägaren säger upp arrendet och i värsta fall så förlorar arrendatorn sin byggnad för den går inte att flytta.

Allt detta regleras tämligen detaljerat i jordabalken och kan inte avtalas bort.

Om jag förstår rätt att det handlar om en och samma byggnad (inte två separata) så skulle jag se 2 olika scenarier för era familjer:

1: Samägande
Ni bibehåller fastigheten i nuvarande bildning (det vill säga mark plus byggnader) och den som nu är ägare gåvar hälften av fastigheten till den andra "familjen" och registrerar samägandet i fastighetsregistret och skapar en ny lagfart. Detta är en formell procedur, men måste göras korrekt annars är det ogiltigt. Så det kan vara idé att ta hjälp av en fastighetsjurist så att allt görs enligt konstens alla regler.

2: Tredimensionell fastighetsbildning
Detta är en lite mera komplicerad lösning. Sedan 2009 så kan man göra så kallade tredimensionella fastighetsbildningar och bilda vad som benämns ägarlägenheter. Idén är att ni bildar två fastigheter, en per våning som ägs av respektive "familj". Skalet på byggnaden (tak, grund, trapphus, stammar etc.) samt marken blir då en separat, tredje fastighet som ägs som en samfällighet av de två första fatigheterna. Även här är rådet att ta hjälp av en fastighetsjurist.

Att fortsätta som idag, utan något stadfäst kring uppdelningen av ägandet kommer sluta med gigantisk konflikt den dagen arvsskifte ska ske eller ägaren vill sälja.

Alright, tack för svaren, får kolla upp detaljerna!