Att bli ren på 10 dagar, vad tror ni? tramadol

Fel, loperamid hjälper även i lägre doser såsom 10-20mg mot fysiska abstinenssymptom såsom myrkryp/magbesvär/smärta i kroppen mm.

För att bli hög behövs mycket högre doser. TS testa loperamid, det räcker att du tar varannan dag och du kan starta på 16mg, sänk dosen/sluta helt om ett par veckor.

Klev själv av 60mg morfin som jag ätit dagligen 2-3 veckor, hjälpte enormt mycket att äta loperamid. Käkade i 1-1.5 vecka.

Kan även rekommendera att du fixar någon bra sömnmedicin som inte är beroendeframkallande, kan rekommendera 25mg quatepine 45min innan läggdags. Tycker den spöar flunitrazeoam, triazolam, midazolam och alla z-analoger utan tvekan i sömngivande effekt.

Tack för info! och för tipsen. Stoppat i mig 2 st 25mg atarax för att få sova inatt och är knappt trött! Har dessa tabletter på recept mot grav allergi och de tidpunkter då jag tagit de mot allergiska reaktioner eller för att kunna sova (då prod. av antihistamin i kroppen gör en sömnig) har jag blivit helt död på mindre än 25mg. Tar i princip aldrig ens 25mg utan brukar dela på dem, och här sitter jag på 50mg och lallar.
Är i övrigt rätt tveksam till allt som innebär att uppsöka läkare för att få recept, detta främst pga av kostnaderna för läkarbesöken. Finns det ens receptfria sömntabletter idag?

Gällande AT:n har jag mått rätt risigt idag. Försökte mig på att träffa ett par vänner på stan, gick väl sådär skulle jag säga. Det tycks omöjligt att funktionera som en normal människa, åkte och handlade på morgonen och där förbrukade jag vad som verkade vara kraften för hela dagen.
Har haft fruktansvärd huvudvärk hela dagen och var nog inte den roligaste att hänga med, men jag knatar på och vägrar äta den där skiten mer.

Du har helt rätt, men jag kom till den punkten att jag inte ville äta det mer alls efter ett par veckors nedtrappning. Dessutom litar jag inte ett skit på mig själv då jag försökt göra detta förr: jag är duktig ett tag och trappar ner så pass att jag kanske simmar på så lite som 50mg/dagen. Vips är det lördag och jag ska ut och trycker i mig 300mg och förstör mina framsteg (som en riktigt sopa mao). CT blev enda alternativet till slut, tyvärr. Rätt åt mig är det också!

Vet en person som lider av utmattning, nån sorts depression och han säger att han helt klart blir hjälpt av b12.

Detta är det jag också hört. Det är även det alla läkare förespråkar som naturligt hjälpmedel mot depression.
Oavsett har jag fortsatt att ta mina multivitamin-tabs med bl.a. b12 i och har inte märkt något konstigt alls.

I övrigt rullar maskineriet på. Har försökt sysselsätta mig under all min vakna tid med umgänge eller tidskrävande uppgifter och tycker faktiskt det har gått helt OK. Mår bättre än förväntat och klarar av att funktionera som normalt. Sömnen tar dock en del stryk och dessutom drömmer jag väldigt konstiga (inte obehagliga utan bara konstiga) drömmar när jag väl får lite sömn. Misstänker att det är vanligt i såna här sammanhang.

Mvh,
Vanten

Personen jag känner får injektioner med b12, så det kanske krävs väldigt höga doser för att man ska få resultat på ett seriöst problem? Vet inte hur ofta han får det här.

Kanske lite som att vitamin b5 påverkar akne positivt, men för att skillnaden verkligen ska synas så krävs det en dos typ motsvarande 1000 avokadofrukter om dagen (eller något, enorm mängd i alla fall enligt säker källa).

Bara en tanke.

12 dagar nu, och fortfarande lika fast i mitt beslut att inte röra detta gift mer!

Bra jobbat, och kämpa på!

Starkt! Bra jobbat!!!

Hur har det gått för dig?

Hej! Här kommer jag som en vante (haha!) såhär långt senare.
Det har gått bra! Tram är ett minne blott i mitt liv, jag tog ett litet återfall ungefär 2 månader efter mitt sista inlägg som jag omedelbart ångrade och aldrig gjorde om. Om något stärkte det min övertygelse ännu mer.
Sen denna tråd har jag fortsatt satsa på min utbildning, druckit 2-3 ggr/år max och tagit en gås någon gång ibland med kompisarna (har inte köpt gräs själv på hela 3 år nu!)
Dessvärre insjuknade jag i en kronisk sjukdom för ungefär 1 år sedan som innebär en konstant smärtproblematik (ingen koppling till mitt tidigare droganvändande dock! Detta är avstämt med vården, det är en genetisk sjukdom som går i släkten) som innebär att jag äter mycket värktabletter. Detta gör mig förstås ledsen på många sätt, dels för att sjukdomen är svårhanterlig men främst för att jag nu inte har ett val än att äta mediciner. Det rör sig om en tram-liknande preparat i låg dos och paracetamol i hög dos dagligen för att kunna leva ett hyfsat normalt liv. Vården försöker få mig att äta mer av det tram-liknande preparatet, men detta vägrar jag och delar på tabletterna pga att jag är så skraj för att trilla dit igen. Sjukvården struntar i konsekvenserna för kroniskt sjuka människor.
Prospekt är medicinering tills jag dör, men min förhoppning är att sjukdomen kommer förändras över tid (det händer för vissa!) och att jag ska kunna vara fri från mediciner. Min medicin idag påverkar mig mycket annorlunda i jämförelse med tram, dvs inget rus, inget psykiskt beroende och ingen ångest. Jag tar hand om mig själv och min kropp så gott det går under omständigheterna!

.ps. Nu fyller jag ju år snart igen, och tittar jag tillbaka på hur jag mådde när jag skrev trådstarten kan jag inte annat än konstatera att hur mycket skit du än går igenom så kan du alltid vända på skutan och må bättre. Trots min sjukdom och trots all skit den har fört med sig är jag en lyckligare människa idag än vad jag var då på alla sätt.

Mvh, vanten