Läran i den Nationalsocialistiska grundskolan - enligt dig

för mig så är moral och etik det ensamt mest värdefulla i ett fungerande hälsosamt samhälle.

jag anser därför att skolan måste ha ämnen som lär ut hur man uppför sig i olika skeden av ens liv, samt läran inom innebörden av dess rollers effekt och syften.


men jag skulle vilja höra vad ni tycker skolan borde anamma i ett naturligt samhälle, samt dess struktur i helhet: vad skulle ni vilja ändra på?

Mer om förintelsen så det Nya Och Sunda samhället får ett slut innan det har börjat.

du menar den pågående förintelsen där alla europeiska folk håller på att utblandas, alternativt inte föder barn på grund av olycka;

är det den förintelsen du talar om?

(Psst, att vita ligger med icke-vita är inte att mörda någon)

det bidrar till utrotning av genetisk och kulturell mångfald och självständighet. - Det dagens politiker och media kallar för "Mångkultur"; ironiskt, inte sant?, man kan nästan undra vad dom tänker med... tänker dom ens?


Alltså så är detta en förintelse: Svar ja. - men det ligger nog inte i begreppet "mord". Men detta är en utplåning, vilket är mycket värre.

Folkmordskonventionens artikel 2 definierar folkmord som:

” ...envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Jag ser det som naturligt att skolan frångår idéer om elevdemokrati och massinflytande och återgår till ledaridén på det övergripande planet. Skolan måste återigen bli en institution som omges av respekt för kunskap och lärande. En förändrad lärarpedagogik och ett obegränsat inflytande för lärare skall tillse att läraren blir åter en centralfigur och auktoritet för denna insikt.

Folkgemenskapskänslan bör sättas tidigt genom nutidshistoria och historia om våra folk. Ökad respekt, förståelse och vidgade insikter i våra levnadsvillkor och förutsättningar (men även andra folks) bör vara vägledande på olika praktiska och teoretiska plan inom grundskolan. Skolorna bör vara både lika mycket fysiska som psykiska/praktiska till sin natur. Moral och etik är viktigt men viktigare är att vi skapar en successiv förståelse för de villkor det innebär att vara svenskar (män och kvinnor) och vita i en omvärld som på många sätt är kall, hård och ondskefull. Inga falska förespeglingar baserat på överdrifter, överreaktioner och groteska vanföreställningar från hårda erfarenheter. Men på empiri och vetenskap grundad förståelse som på sikt fostrar elever att stå sig mentalt uthålliga i att tävla och söka avancera inom en mängd områden som vuxna och att inte ge upp vid första motgång. Idrott, hälsa och naturliv är ämnen som bör utvidgas och ges mycket stor betydelse. Målsättningen bör vara att forma ansvarstagande, ansvarskännande och rakryggade generationer. Skolan bör vara bidragande till att fostra en ny svensk. Fredlig men hård i sinnet och krigisk i själen.

Påminnelser om dom mörka kulturmarxistiska och liberala åren där man, genom argument som "alla människors lika värde" motiverade massiva omflyttningar av jordens befolkning till vita länder efter startade ockupations och anfallskrig, var nära att Förinta vita européer bör ges betydelse i skolan. Det är viktigt att om detta må vi berätta vad som händer när oikofobiska masspsykoser kopplar greppet. Vi skall dock inte på semitiskt manér vältra oss i självömkan och offerkoftan till förbannelse utan sluta leden och förhindra livsfarliga tankar att få fotfäste igen. Vi vill inte ha nya -68 generationer som på ungdomligt manér gör uppror bara för att företrädarna ältade dess farlighet till döddagar. Klasskamp och polarisering dör med vårt inträde med en tidigt ny inriktning vikt åt samarbete och gemenskap. Vi nöjer oss med att konstatera att antivita galenskaper spirade mellan 1945-20(någonting) men att dess upphovsmän straffats som det anstår folkförrädare och fiender.

Olika skolor/specialklasser för olika begåvningar ser jag som en självklarhet. Det är viktigt både för begåvningen själv (och på sikt: gemenskapen) att man tidigt fångar upp elevens egenskaper och inte låter denne försummas/förhindras på ett allmänt läroverk. Det handlar om att förädla en begåvning och tillvara en särskild kompetens i fruktsam konkurrens med likartade begåvningar. Givetvis aldrig under förespeglingen att en praktiskt lagd elev är mindre värd än den överlägsne teoretikern men att dess olikheter skiljer sig tillräckligt mycket åt för att det skall vara viktigt att tidigt fånga upp. Givetvis mot bakgrund att det kommer allmännyttan till del på sikt. Hela grundskolan bör vara inriktad på det. En första förberedande allmän skola på orten kan verka gallrande i den här processen.

Ljuv musik i mina öron!

Att den generation som växer upp i dag saknar respekt och beundran för sina lärare (som emellertid tvingas lära ut smörja) beror naturligtvis i hög grad på att den äldre attityd till auktoriteter och lojalitet som märks hos, säg, våra mor- och farföräldrar dessvärre är på dekis i samhället som helhet. Djupt beklagligt, förstås. Tendensen i skolan är givetvis nära kopplad till ett mer allmänt sedernas förfall, vilket inte minst drabbar synen på lärdom som värdefull i sig. Som jämförelse kan man konstatera att läget är ett helt annat exempelvis i Tyskland och Frankrike, som ju knappast är idealsamhällen för stunden, men där man fortfarande värderar just kunskap och lärande. Lärdom kan ju t.o.m. vara status i sig. (I Sverige sanktionerar den korrupta staten som bekant i dag nästan uteslutande ekonomiskt lukrativa studier i natur- och datorvetenskap.)
Enastående!

Mycket tjusigt formulerat. Det är självklart denna funktion som skolan ska fylla i ett väl fungerande samhälle: den (inte minst mentalt) fostrande. Jag önskar mig och efterlyser en mer positiv anda inom skolväsendet.
Det är detta jag säger till mina vänner och bekanta hela tiden. Nuvarande skolsystem är korkat och fördummande egalitärt. Det bygger på nivellering, framstegsvidrig tuktan och förakt för begåvning. Samtidigt är tanken att alla ska "plugga vidare" eftersom man "inget blir" utan högskole- eller universitetsexamen i åtminstone något hittepåämne. Inflation i värdelösa akademiska examina är bara förnamnet. Den som har fallenhet för praktiskt arbete ska naturligtvis uppmuntras i detta och inte tvingas anpassa sig. Det gamla systemet med lärlingsplatser och yrkesutbildningar, tekniska skolor och liknande var på alla sätt förträffligt. Även här rådde sund konkurrens på samma sätt som sund konkurrens i goda syften kunde främjas genom inrättande av (teoretiskt orienterade) specialklasser, elituniversitet, etc.
Det här känns tjatigt, men så här har det ju faktiskt också varit (se ovan). Trist att man först måste återgå till något äldre innan klättringen uppåt kan fortsätta. Ett steg tillbaka och två framåt.

Mycket bra inlägg, har inte mycket att tillägga själv.


Det går inte bara åt ett håll. Respekt, beundran och auktoritet är inte något som delas ut till dig samma dag som din examen från en lärarutbildning. Det är något som måste förtjänas och upprätthållas i yrkesrollen.

Sen blir det givetvis oerhört svårt att åtnjuta respekt av sunda och normalfuntade ungdomar när du sitter med svenska skolans läroplan i ena handen, en jättedildo i andra och pedofilerna i RFSL värdegrundsdansandes till porrfilm tillsammans med dig i klassrummet.

Jag respekterade en handfull av alla lärare jag hade under skolåren, gemensamt för samtliga var att de stod med ena foten i pensionen. Majoriteten av de manliga utbildarna var feminiserade vrak, och kvinnorna rapade ut marxistisk propaganda utan någon som helst förståelse för vad i helvete man egentligen satt och försökte lära ut.

Det behövs en oerhört utrensning inom existerande lärarkår och en radikalt förändrad lärarutbildning tillsammans med ogiltigförklarande av samtliga lärarexamina utfärdade efter 1980.

Naturligtvis. Elevens respekt för läraren ska inte förväxlas med den falska respekt som en "respektingivande" titel inger. Även lärare måste givetvis visa sig värda (förtjäna) respekt och beundran, liksom alla andra människor, privat eller i tjänst, men jag tänker mig samtidigt att detta så att säga knappast ändå spelar någon roll i skrivande stund med den allmänt taskiga attityd gentemot andra som råder i skolmiljö. Det är mot den som hårdhandskar krävs.
Ha! Så är det ju, och det var delvis detta som jag på min höjd antydde i meningen inom parentes: oavsett om lärarna tvingas eller väljer att befatta sig med dyngan i dagens läroplan är det knappast till gagn för läraryrkets redan lidande auktoritet.
Korrekt. Det är i synnerhet i pedagogiskt avseende som det brister, och det med besked. Sedan utgör naturligtvis trams som "svenska skolans värdegrund" -- "värdegrundsdansandes"! -- lite av boven i dramat. Jag tycker gott att skolans kapitala misslyckande helt kan, och bör, skyllas på politikens onda uppsåt under några decennier i slutet av 1900-talet. Även detta har man framgångsrikt medvetet lyckats sabba, som så mycket annat tidigare väl fungerande i samhället.