Citat:
Ursprungligen postat av
GusFring
Håller med om att ett samhälle utan trygghet vore för jävligt. Det är en oerhört viktig fråga. Men vad är det som säger att ineffektiva byråkratiska system är det bästa sättet att skapa det?
Ja, den frågan har jag ställt mig själv många gånger, men jag tror faktiskt att det kanske inte är det "bästa" sättet, däremot det bästa vi känner till. Att inte ha något alls borde vara sämre. Hur som helst är jag inte villig att ta risken längre.
Citat:
Ursprungligen postat av
lazsaros
Ok, aprilskämt eller ej:
1.Tror du samhället genom allsköns mekanismer, skulle återgå till kompromisser snarlika dagens, även om det skulle "börja om" ifrån ett mer anarkistiskt tillstånd?
2.Hur hög bör CUF:s föreslagna koldioxidskatt vara? Så att kostnaderna pigouvianskt täcks till 100%, så gott vetenskaplig konsensus kan kalkylera dessa? Eller på en nivå där skattens sociala acceptans får väga tyngst?
3.Leder inte om försvagade skatte-försvarsunioner, i kombination med sk. mångkultur till detsamma?
Hur bestäms lämpligen vilken falang unionsmilitären skall bomba, när alla har samma rätt till territoriet?
Ej.
1. Jag tror snarare att det skulle bli värre, med våldsamma rövarband som dominerade byarna eller kvarteren genom ren våldsmakt, och i större städer dessutom krigade mot varandra ungefär som dagens rövarband ("gängen") fast mycket värre. Visst, om folk beväpnar sig kan de skydda sig från rövarbanden i viss mån, men då tror jag istället en misstänksamhet föds mot grannen och hans AK-5, vilket kan leda till "jag skjuter först så slipper jag vara rädd"-situationer, ungefär som det amerikanska staten pysslar med.
2. Någon koldioxidskatt tycker jag inte vi borde ha. Däremot är jag inte rätt man att hitta på ett bra sätt att plocka in pengar för att säkra upp mot eventuella klimatproblem, eller hur den där "uppsäkringen" skulle kunna göras. Kanske riktat bistånd för renare fabriker och sånt i U-länder? Jag är osäker men det känns som det är där pengarna skulle kunna göra störst nytta.
3. Jag förstår inte frågan.
Citat:
Ursprungligen postat av
Disciplina
Oj, man får gratulera. Nu får du ursäkta om jag inte har någon vidare insikt om dina tidigare ståndpunkter, men jag skulle hemskt gärna vilja ställa ett par frågor.
Du skriver att du övergivit målsättningen "total frihet", eftersom den får sociala effekter som du inte betraktar som önskvärda, men om frihet inte alltid är önskvärt, kan du fortfarande låta "frihet" vara vägledande för din hållning i enskilda frågor, eller accepterar du att de konkreta konsekvenserna har prioritet? Vilka värderingar är det i så fall som gäller?
Om jag inte misstar mig så flyttade du dig från början från socialliberalism till anarkokapitalism, och därmed har du alltså svängt tillbaka i och med detta. Min främsta fråga är om du anser att du enbart har reverterat till ett tidigare tillstånd, eller om du utvecklats under den här tiden, och i så fall, hur?
Prio 1 är individuell frihet där jag ser det som möjligt, men i vissa situationer är det helt enkelt inte troligt att maximal individuell "frihet" skulle ge ett positivt utfall, varken för individen eller "samhället". Det är alltså vad jag tror, jag sitter inte på nåt facit.
Jag har förstås utvecklat på så vis att jag har utforskat den "mörka" sidan (jag har inget emot anarkokapitalister eller egentligen anarkokapitalismen som idé, jag ser den som en slags fin utopi men jag tror helt enkelt inte att den skulle fungera) och därigenom har jag nu en större förståelse för vad som kan locka folk dit och även fått testa de argumenten och ståndpunkterna "hands on" så att jag verkligen själv kan känna varför de är fel istället för att bara läsa när andra försöker förklara hur fel det är.
Citat:
Ursprungligen postat av
Libbero
Tja, jag stötte på TS vid en "libertariansk" tillställning runt årsskiftet, han hade en del tvivelaktiga halvsossiga åsikter redan då som fick mig att undra lite grann. Ska väl kanske inte säga för mycket men jag minns att det blev som väldigt obekväm stämning i hela rummet en gång. Kanske bör vi vara noggrannare med att kolla upp infiltratörer framöver. Hur som helst, önskar dig ändock lycka till i fortsättning.
Men fråga då, planerar du att göra någon slags "karriär" i Centern nu och hur är ditt förhållande till kulturmarxismen (en annan tidigare Mises-skribent uttalar sig ju nu positivt liksom) ?

Jag minns inte att jag träffat dig, men det är möjligt (att jag helt enkelt inte visste vad du hette på FB). Infiltratör skulle jag verkligen inte kalla mig. Jag var helt på tåget, även om jag lite smått börjat grubbla över min ståndpunkt då vid årsskiftet.
Jag siktar inte på någon karriär, men det är möjligt att jag engagerar mig lite i kommunpolitiken för C, eftersom det är där jag tror att det är lättast att ha någon som helst påverkan (även om det säkert är svårt där också). Kulturmarxism tycker jag är ett rätt luddigt begrepp, men jag skulle inte säga att jag är positiv till det direkt.