Bruk av ordet "efterbliven"

Varför då? På samma sätt borde man ha läst Doktor Glas, kunna redogöra för en överblick av standardmodellen inom fysiken, redogöra för grunderna i Spinozas och Cartesius filosofi, känna igen musikstycken av Händel och Bach, målningar av van Gogh och Salvador Dali et cetera et cetera.

Det är orimligt att inte ha kunskapsluckor i och med den enorma mängd kollektiv kunskap och kultur som existerar. Relativt den mänskliga kännedomen som helhet blir vi som individer dummare och okunnigare för varje ny upptäckt, för var ny dag som kommer.

Den som inte inser detta - och som väljer att döma ut någon som obildad för att denne aldrig hört talas om något så andefattigt som ett lågprisvaruhus - det är denne som, om någon, är efterbliven, i denna betydelse av ordet.

Jag själv har exempelvis erfarenhet av att ses som märkligt okunnig för att jag inte känner till mer än en handfull Hollywood-kändisar vid namn, som om det vore någon slags nödvändig merit att bära med sig genom livet. Det är ju helt galet.

Det finns ju ett ofta återkommande och mycket svävande uttryck som heter allmänbildning, finns åtskilliga åsikter om vad som skall höra hemma där. det är närmast den diskussionen vi kommit in på nu, nyttjandet av ordet efterbliven kommer oftast in på brister i kunskap inom något (ej sällan smalt) ämne som förväntas självklar eller att den som får epitetet saknar förmågan att dra slutsatser utifrån framlagda uppgifter. Mycket tyckande blir det även i dessa fall.

Frågan var mer om vad dessa uttryck (efterbliven och sjukt) kan ersättas med och för den delen även vad sa man förr.

Eller rättare sagt: det är helt sjukt!

Då jag funderar på om det bör kallas in sjukvårdspersonal...!

Jag har egentligen inget emot att något av dessa ord används så som de gör (av oss i den yngre generationen?), det jag vänder mig emot är på vilka grunder någon anses vara 'sjukt efterbliven'.

Jag har själv växt upp med att fraser som dessa kan användas och förstås korrekt:

Den här filmen var (sinnes)sjukt rolig.
Det snöade sjukt mycket igår.

I kontexten är 'sjukt' alltså synonymt med 'extremt', 'exceptionellt' o.s.v..

Helt fristående skulle jag säga att ordet har en negativ klang. Exempelvis:

Jag såg en särskrivning i morgontidningen idag.
- Sjukt!

Jag väljer att kalla det för vetskapsbrist. En vuxen person som är uppvuxen i Sverige bör givetvis ha kännedom om vem som är statsminister, vad en liter mjölk kostar och vad Ullared är för något. Hör till allmänbildning som någon påpekade tidigare och motsatsen till det väljer jag att benämna som vetskapsbrist. Och varför nämner jag detta? Jo för att många använder begreppet efterbliven istället i denna typ av sammanhang. "Va känner du inte till Ullared, du är ju efterbliven".

Min definition av efterbliven är dock en annan. Min definition av efterbliven är när en människa inte förstår grundläggande mänskligt beteende och inte klarar av att utföra grundläggande handlingar för att överleva.

Vidgår er beskrivning i sin helhet. För övrigt noterbart att vi klarade oss utan dessa förstärkningsord för 20 år sedan, då skulle ingen förstått kopplingen.

Jo, detta köper jag. Men gällande nödvändigheten i att känna till priset på mjölk eller Ullared får vi allt säga de gustibus non est disputandum av mina skäl givna ovan. Att bli kallad efterbliven (okunnig, dum, "efter") någon gång ibland för att man inte förstår en referens till något fenomen inom populärkulturen (såsom en Hollywood-referens) är ett billigt pris att betala för att slippa ta del av eländet. För enligt min erfarenhet är det just i sådana sammanhang ordet används, snarare än vid kunskapsluckor inom exempelvis vad som skulle kunna anses vara klassisk bildning/skolning.

Fast det är, som redan nämnts, mer en fråga om vilken information som bör innefattas i begreppet allmänbildning, än en språklig fråga. Om ens uppfattning därom skiljer sig från andras är man - som jag - illa ute.

När var det senast någon kallades efterbliven för att denne inte läst Shakespeare? Det skulle knappt hända i Sverige; vi saknar egentligt bildningsideal, men är samtidigt extremt snabba med att peka ut avsaknaden av kunskap om helt värdelösa saker, som ett varuhus det t.o.m. gjorts TV-program om! Är inte det sjukt, så säg!

Nåja, nog om detta - mod får radera om det anses ligga utanför ämnet.

För 20 år sedan fanns det andra förstärkningsord. Går vi in på ordet efterbliven så användes tidigare benämningen CP eller cepe om folk som man tyckte var bakom flötet. Det gjorde mina föräldrar och dom är båda drygt 60.

Förstärkningsord är inte alltid rationella eller språkligt helt relevanta...det kan man nog inte begära. Allt var inte rationellt eller relevant för 30 år sedan heller.

Det händer att jag själv använder ordet efterbliven till någon som jag tycker förtjänar det. Samtidigt vet jag att benämningen är ganska dum och snäv eftersom det ofta inträffar att den sägs av människor som själva är korkade (på riktigt.. ).

Avhåller mig noggrant från dessa ord i eget språkbruk, innefattar även "cp" som du var inne på, det uttrycket tangerar nog efterbliven, men hörde mer till ett enkelt talspråk, har aldrig sett någon använda det i skrift, däremot de två uttryck som hör till dagens (oönskade) standard, de återfinns både i tal och skrift.

Och det tillförde tråden...?