"Aggressiv" valp 12 veckor

Vi har köpt en weimaraner som vid 13 veckors ålder uppvisar ett aggressivt beteende. Detta bekymrar mig en del.

För det mesta är han en väldigt trevlig hund, vi har tränat inkallning och lite vardagslydnad vilket han klarar med bravur. Han kelar mer än gärna, är glad och full av energi i största allmänhet.

Vi har en stor och inhägnad trädgård på nästan 1ha där han får springa fritt. 2-3 ggr om dagen får han skogspromenad eller promenad med koppel + den tiden han får springa fritt i trädgården, ibland är vi med och ibland inte. Jag har möjlighet att jobba hemifrån så han har hittills aldrig behövt uppleva stressen av att vara ensam. Enligt mig har han hittills fått det ultimata hundlivet

Men han har som sagt uppvisat några sämre sidor.

Scenario 1:
Han smyger upp i soffan när jag inte ser, jag ertappar honom och säger med mörk röst att han ska hoppa ner. Det märks på hans reaktion att han förstår att han inte får vara i soffan. Ibland krälar han av soffan, men ibland får man knuffa ner honom. Väl nere på golvet så börjar han då ibland morra och bita i mina händer och ben. Ganska ordentligt(vilket såren på mina händer vittnar om).

Scenario 2:
Han leker och biter på saker som inte tillhör honom. Det kan vara en fjärrkontroll, nåt av barnens kläder el dylikt. Jag går fram till honom och lugnt men bestämt tar saken ifrån honom. Redan när jag börjar närma mig så börjar han morra så grovt han kan, när jag sedan böjer mig ner för att ta saken så övergår det till skällande och bitande. Jag står dock på mig och tar saken ändå, även fast jag blir biten. Han kan då börja följa efter mig och fortsätta med sina "attacker".

Vissa säger att en valp inte kan vara aggressiv och att allt är på lek. Jag kan dock inte tolka hans beteende på annat sätt än aggressivt. Han kan bitas även när man leker (som valpar gör) men det är inte alls på samma sätt.

Jag har testat följande metoder :

1. Hålla ner honom på golvet och tvinga honom till underkastelse - jag har provat ett par ggr och jag personligen gillar inte denna metod. Han sprattlar och bits, gränsen till regelrätt prygel känns obehagligt nära eftersom jag måste hålla honom ganska hårt. Det kanske fungerar på vissa hundar men det känns som vi backar våran relation när jag gör detta.

2. Ignorera honom - Han slutar inte för det, detta resulterar i att han försöker hoppa upp i soffan / fåtöljen igen även fast jag sitter där. Jag knuffar ner honom, sen är det bara att börja om. Det gör dessutom ont när han bits.

3. Avleda hans uppmärksamhet - Genom att ge han en tuggleksak att bita i, detta fungerar i några sekunder men sen är han "på att igen".

4. Stänga in honom i en hage och vänta utanför hagen till han har lugnat sig - Detta tvingar ju honom att avbryta sig beteende. Men det märks att han lider, han piper och försöker ta sig ut. De gånger jag har gjort detta har han efter otaliga utbrytningsförsök slutat "bete sig" och lagt sig på golvet och somnat.

5. Lyfta upp honom - Detta har hittills fungerat klart bäst. Jag helt enkelt lyfter upp honom i famnen och står där tills han slutar upp med bitförsök och sprattel eller börjar slicka på mig. Detta känns mer som en kärleksfull uppfostringsmetod och jag upplever inte att han far illa eller att det försämrar relationen, snarare tvärtom.
Efter jag har släppt honom så låter jag han vara i några minuter. Därefter brukar han bli "snäll" igen(tills nästa gång!). Detta kommer ju dock inte fungera i all evighet. Weimaraner är ganska stora hundar

Jag skulle inte kalla mig van hundägare men jag har vuxit upp med tax, golden retriever och schäfer. Men det var innan jag hade flyttat hemifrån och hade inte huvudansvaret för hundens uppfostran. Dessa hundar har aldrig nånsin visat detta beteendet.

Är det nån som har erfarenhet av detta och lyckats få ordning på hunden? Någon ytterligare metod att ta till? Tips välkomnas

Orkar inte läsa alla svar, men tycker ändå att jag kan fatta mig kort?
I alla fall så bemöter ni inte denna unghunds behov och krav utifrån denna unghunds, och då han som just hanhund, krav.
Inte lätt att ha en intelligens som ingen verkar ha egen intelligens själv nog till att kunna "möta upp"? Tänk dig själv att behöva sitta instängd med en skalle full av intelligens och i en bur och bara få komma ut rent kroppsligt och väl då mötas av slöa intelligenta som dessa har just och nyss kommit hem från sitt jobb?
Ursäkta mig, men detta är djurplågeri?
Denna hunden behöver ER som djurägare/ människor, inte en massa hektar och som ni som djurägare kan bjuda på.
Detta handlar inte om att få ordning på en hund utan att och som vanligt få ordning på en djurägare som tycks fatta noll sin höga intelligens till trots.
Hunden behöver ER, men ni verkar inte behöva hunden?

Bra skrivet. Det är oftast problem med ägare än hund. Jag inbillar mig att jag har hög hundkunskap. Men jag söker ändå oftast felet hos mig själv före hos hunden.

Du har köpt en bruks och jakthund. Den behöver minst två timmar aktivitet om dagen för må bra.

Har du den tiden? Om inte skall du fundera på vad du gett dig in på.

(jag bryr mig mer om hunden än om dig)

Bra skrivet. Det är oftast problem med ägare än hund. Jag inbillar mig att jag har hög hundkunskap. Men jag söker ändå oftast felet hos mig själv före hos hunden.

Ja samtidigt kan man hitta åtskilliga erkända experter som hävdar motsatsen till det han skriver. Förmodligen för att det inte finns någon universallösning. Hade det funnits en absolut sanning borde mänskligheten ha hittat den med tanke på hur länge människan har levt tillsammans med hundar.

Det gäller väl bara att fortsätta prova saker tills jag hittar nåt som passar våran hund.

Orkar inte läsa alla svar, men tycker ändå att jag kan fatta mig kort?
I alla fall så bemöter ni inte denna unghunds behov och krav utifrån denna unghunds, och då han som just hanhund, krav.
Inte lätt att ha en intelligens som ingen verkar ha egen intelligens själv nog till att kunna "möta upp"? Tänk dig själv att behöva sitta instängd med en skalle full av intelligens och i en bur och bara få komma ut rent kroppsligt och väl då mötas av slöa intelligenta som dessa har just och nyss kommit hem från sitt jobb?
Ursäkta mig, men detta är djurplågeri?
Denna hunden behöver ER som djurägare/ människor, inte en massa hektar och som ni som djurägare kan bjuda på.
Detta handlar inte om att få ordning på en hund utan att och som vanligt få ordning på en djurägare som tycks fatta noll sin höga intelligens till trots.
Hunden behöver ER, men ni verkar inte behöva hunden?

I det här är alla sk experter ganska ense. Valpar är lättlästa,och "oförstörda" av människan (oftas iaf)
Inte för att jämföra barn och hund,men att ställa krav på en 12-veckors valp,utan att ge alternativ/visa vad som är rätt,är som att ställa krav/bestraffa en baby som sparkar eller sliter ditt hår.
Och nej,det handlar inte om att curla och dalta med hunden,det handlar om att visa och förklara (med kroppsspråk) vad som gäller. Utan våld.

Ja jag tror jag behöver bli bättre på att förebygga eller avstyra det "aggressiva" beteendet innan han har nåt dit. Samt att undvika situatuoner där jag behöver göra ett avstyrande genom att till exempel plocka undan sådant jag inte vill att han ska ha.

Det är en valp, de tar allt om man inte plockar undan efter sig.
Se därför till att placera sånt som han absolut inte får komma åt på behörigt avstånd.
När han får tag i något så försöker du byta ut det mot någonting annat, godis, leksak, ben eller vad du nu råkar ha till hands.
Resursfärsvar är jobbigt men inte särskilt svårt att arbeta bort om du gör rätt från början.
Ignorera inte hans varningar (och bestraffa absolut inte!), du vill inte under några omständigheter ha en hund som slutar varna och istället biter direkt.
Valpen har sina första veckor i livet fått lära sig att det är så man ska göra, annars tar syskonen grejen.
Visa att du inte är ute efter att ta ifrån hunden "sina" grejer, det du vill är att erbjuda någonting bättre.

Träna mycket byteshandel och var också noga med att om du ger hunden något, exempelvis ett ben, då är det hans och han ska inte behöva oroa sig för att förlora det igen.
Min yngsta, som idag är 15 månader, var fruktansvärd som liten. Idag finns inga såna tendenser kvar.