Varför har isländskan ö?

bokstaven Æ/æ kommer ju från den latinska diftongen AE, som i vulgärlatinet och således kyrkolatinet monodiftongerades till ett ä-ljud, även om man behöll den diftongiska stavningen om än sammandraget till ett tecken.

När kristna munkar började skriva ner de germanska språken under medeltiden använde man den gamla latinska diagrafen som de redan var bekanta med för att beteckna det öppna ä-ljudet som fanns i de germanska språken, först i fornengelskan och senare i fornnordiska dialekter.

Värt att nämna är att man även skrev samma vokaltecken mera som ett accenttecken, alltså á, ungefär, så stavade man i äldre västgötalagen, och ett liknande system utvecklades även i tyskan, så det är nog en fråga om "hönan eller ägget".

Bokstaven ö betecknar för övrigt inte samma omljud som i svenskan eller tyskan, i isländskan står ö för u-omljud, medans det står för (främst) o med i-omljud i svenska och tyska. Isländskans motsvarande ö-ljud sammanföll med långt ä och blev senare en diftong "ai" som stavas Æ/æ, vilket betecknar uttalet från tiden då långt ö och ä sammanföll i isländskan.

Tack för era intressanta tillägg men jag undrar fortfarande varför isländskan har ö? Kan det vara något med att han som skapade skriftspråket valde helt enkelt att ta in det och inte ø? Det kan ju tyckas att det borde vara ø eftersom Island vid den tiden fortfarande tillhörde Danmark.