Hindrar inte skjutningen själva naturupplevelsen?

Jag är inte jägare men jag har en fråga som jag vet att många har.

Jägare säger ofta att det är själva naturupplevelsen och en stor kärlek för naturen och djuren som driver den, som ligger bakom deras jaktintresse.
Men jag får svårt att få det att gå ihop med jakt.
För när jägaren sitter där, på sitt pass eller så, så kommer kanske djuret och joggar förbi. Men istället för att faktiskt Titta och beundra djuret, så slänger omedelbart jägaren upp sitt gevär på axeln och skjuter. Och stoppar alltså upp hela naturupplevelsen, hela djuråskådningen, själva beundran av djurets passage.
Jag hade själv, om jag sett en älg tex, i skogen blivit hänförd och verkligen tittat och beundrat den när den gick förbi.
Om jag då istället hade skjutit den, precis när jag fått syn på den, så hade ju hela upplevelsen gått förlorad. Hela syftet med det omtalade naturintresset och kärleken för djuren försvann omedelbart då.

Så Är det verkligen ett brinnande naturintresse som jägarna drivs av? Är det verkligen en djup kärlek och beundran för djuren i skogen som driver jägaren?
Är det verkligen sant, eller är det bara något ni säger för att få det ni gör att låta bättre - för andra men även er själva?


Få är de jägare som verkligen är ärliga med vad jakten ger dem. Och de brukar tala om det kick de får när de släcker ett liv. Spänningen före, koncentrationen vid skjuttillfället - och den starka adrenalinkicken som själva dödandet ger dem. De brukar åberopa de djupare, mer primitiva delarna av själen. Det belöningssystem som i vår förhistoria motiverat oss att döda djur, få mat. En känsla stark som det sexuella.


Så varför pratar ni jägare om naturupplevelser och kärlek till skogens djur - när det i själva verket är själva släckandet av djurens liv ni är ute efter, som driver er.
VArför äär ni isf inte ärliga, ärliga mot andra och ärliga mot er själva?

Jagar inte med eldvapen, däremot brukar jag meta på somrarna och det jag älskar med det är att sitta still i flera timmar och se hur naturen kryper allt närmare en. Fåglar landar intill en, insekter vandrar över ens ben, man får bättre hörsel, och en gång fick jag även besök av ett lodjur som inte brydde sig om mig.

Jag tror jägarna strävarsamma upplevelse fast i storskogen, fast det blir mer intensivt, även om de ser ett djur som ska skjutas måste de sitta stilla tills det kommer nära nog inom skottområdet, reser de sig upp flyr djuret, så myten att de skjuter först ställer frågor sen förekommer nog inte om man ska jaga i Sverige.

Jag är oftast ute i naturen utan vapen, upp till 95% av mina naturupplevelser består av mig enbart beväpnad med campingkniv. Men jag är också jägare, om än inte väldigt aktiv pga tidsbrist.

Med den bakgrunden vill jag påstå att jag kan jämföra de två, och det är i båda fallen helt klart naturupplevelse! I det ena fallet som en obervatör; njutande av intryck. I det andra fallet som en deltagare i naturens samspel; som ett rovdjur (det mest avancerade och effektiva naturen fostrat så långt).

Jag ser ärligt talat inget fel med någon av delarna; människan har dödat sedan tidernas begynnelse, och vi är långt ifrån de enda som jagar både för föda och för nöje.

Isf borde väl jägare istället prata om dels en kärlek till naturen - och dels en kärlek till dödandet?

För de båda två måste ju vara två helt olika saker.
Som du skriver så tar du del av naturen för naturens skull - när du vill göra det.
Men då du vill jaga så jagar du.

Inte riktigt samma sak alltså.

Är det fel att påstå att du jagar när du känner "abstinensen" komma krypande? Därför du jagar så sällan?
Beror den avhållsamheten då på att du har dåligt samvete, så att du avstår pga det?
Eller lever du av den kick du fick ut av dödandet ända till det till slut mattats av, och istället en ny krypande lust gör sig påmind?

Jag har aldrig hört fiskare berätta om någon kick av dödande, så det är kanske inte direktjämförbart.
Fiskar är så annorlunda oss så vi har väl svårt att se dem som levande på samma sätt som med däggdjur.

Att jägare skjuter först och frågar sen är väl inte direkt en myt. Och det vittnar väl antalet jakthundar som jägare skjuter om - och även jägare som skjuter andra jägare. Dvs det finns ju en ORSAK till varför jägare går klädda med orangea märken.

Och det är just det jag menar - att hela naturupplevelsen, som jägaren ju använder som bortförklaring, helt försvinner om djuret skjuts så fort det hamnar i kikarsiktet. De får ju ingen riktig chans att njuta av åsynen, får inte utlopp för sin djupa kärlek till naturen då ju.

Jag, som naturälskare har svårt för sånt. Som jag skrev så hade jag velat Titta, ordentligt, på ett djur om jag hade sett det gå förbi. Om jag istället hade skjutit ner det så hade jag ju gått misste om hela den upplevelsen. Jag hade inte fått se hur djuret gått förbi längre, hur det åt, hur det vädrade och hur det lekte, hur det bajsade eller wtf. Utan jag hade bara fått se det komma - sen inget mer!

Om jag hade valt at då istället skjuta det till döds, då hade ju faktiskt min mordlystnad fått stå över min kärlek till naturen och djuren. Då hade det varit viktigare för mig att döda djuret än att njuta av åsynen, upplevelsen, av det.

Ja, jag menar att du nog har en poäng. Som spanjackerna säger; "No se caza para matar; se mata por haber cazado".
Jag har aldrig förstått vad det är att dölja i det. Att känna lust att äta är inget stort tabu, att känna lust till sex är inget stort tabu, men att vilja jaga är det. Alla är lika gamla i vår historia, och en lika stor del i vårt arv. Att behöva sminka det blir tarvligt tycker jag.

Du har även rätt i att de två inte är helt lika, men du vill inte erkänna att de har väldigt mycket gemensamt, vilket gör dig antingen till en retorisk hycklare eller naiv.

Jag har inget dåligt samvete, om något ger mig dåligt samvete så slutar jag, inga behov är så starka att det ska gå ut över vår egen själ. Att se det som ett behov blir även det inte helt korrekt för mig, men det är något jag i allra högsta grad tycker om, och sålunda deltar jag gärna i jakt när chansen ges, men jag prioriterar det inte över exempelvis arbete.

Vad är det för fel på att jaga, döda och att äta kött osv? Det är ju helt naturligt. Klart att det finns en tillfredställelse där som är djupt rotad. Om det gäller att döda fiender så är det ju uppenbart, det är en lättnad att det då finns en färre fiende som kan göra skada mot dig och dina. Exempelvis om man nu ser till de etniska motsättningar som redan börjat dyka upp här i Sverige och annorstädes i Europa.

Ser man till dödandet vid jakt så är det mindre själva dödandet som ger en bra känsla, utan mer det faktum att man förser sig själv och/eller sin familj med mat. En älg eller ett ordentligt vildsvin räcker väldigt långt. Hellre vilt än djur som fått i sig massa äckligt hormonfoder och som levt i stålbur hela livet. Sånt borde förbjudas helt, samt importen av dylik smörja från Danmark, Tyskland, Irland, Brasilien etc. Svenskar ska äta svensk och naturlig mat, så nära hundra procent som det går. Ditåt måste vi sträva.

Jag skrev inget om vad Jag tycker om någon skillnad mellan fiskar och däggdjur. Jag skrev däremot vad jägare och fiskare brukar säga, när de pratar om det de gör.
Och då hör man aldrig en fiskare som talar om kicken i dödandet. Fiskaren pratar däremot om spänningen och ansträngningen i själva kampen. Men när fisken väl halas upp - då slutar fiskaren tänka på saken. Antingen skickar den tillbaka fisken igen, eller så klubbar den den eller låter den den bara vara.
Själva dödandet för fiskaren ses som något irrelevant för själva fisket som sådant. Dvs fisket slutar i det ögonblick fisken åker över relingen.

Så är det inte för jägaren. Jägare betonar verkligen själva döden. Fokuserar verkligen på släckandet av livet. Det är i den akten, skjutandet och dödandet, som jakten får sitt syfte. Och som jag skrev så beskriver de jägare som vågar berätta om det själva dödandet som en stor adrenalinkick, jämförbar med den sexuella orgasmen. En "utlösning" om ni så vill.
En "utlösning" som dessutom påverkar jägaren så kraftigt att den efteråt blir slutkörd - också i likhet med ett sexuellt klimax.

Detta jämförs med en rest av ett primitivt belöningssystem, där det var biologiskt nödvändigt att döda. Och för att försäkra sig om överlevnaden kopplades kroppens stora belöningssystem in - och exploderade i samband med själva dödandet.

Det är inte bara jägare som talar om detta. En av orsakerna till varför moderna soldater så ofta mår så dåligt när de kommer hem beror på just detta. Dvs när soldaten dödar, pumpas kroppens belöningssystem igång och soldaten upplever en enorm kick.
Sätt det sen i relation till det enorma moderna tabuet som finns kring dödande och krig. Soldaten får höra överallt, och har vuxit upp med det, hur hemskt och avskyvärt det är med dödande och krig. Men samtidigt upplevde han dessa enorma kickar när han dödande. det skapar en konflikt i soldaten. Det den upplevde var alltså Fel, och han börjar oroa sig för om han är nån psykopat eller nåt som kände som han kände. Han har ingen att prata med det om - om han hade gått ut med det hade han blivit utstött. Så han sluter sig istället och får allvarliga mentala problem.

Det är ju inte lika tabu att döda djur, att jaga, som krig är. Så de flesta jägare blir inte galningar av det. Men ett tecken på den diskrepansen är ju ändå i hur så många jägare försöker dölja vad de egentligen gör - både för andra och för sig själv.
Och de gånger då det går illa är tex när rovdjuren börjar hatas. Och hur jägarna så oreflekterat ondgör sig över vargens dödande - men inte själv ser vad jägaren själv gör. De går tillomed så långt att många såna jägare bryter mot lagen och ger sig ut i skogen och skjuter vargar, förgiftar vargar, plågar ihjäl dem med skoter etc.


Så visst behövs det ett större erkännande en större öppenhet om vad jakt verkligen Är för något. Vad det innebär - och vad som händer i människan när vi dödar. Det är något vi alla behöver prata om. Absolut inget vi borde stänga in och göra till tabu. Jägarna borde prata om det med sina familjer, med sina jägarvänner och i media.

Fisens far ger först svar, som man brukar säga.
Dvs jag skrev inget om att det var fel med att döda. Det var du som av någon anledning tog åt dig. Kanske ett litet rådjurskid ligger och gnager på ditt samvete långt därnere, jag vet inte. Men det var intressant att du frivilligt tog upp något jag inte ens pratat om - liksom för att ge mina teorier stöd ...


Du skriver "hellre vilt än industriellt kött", och det håller jag med dig om - men visst köper du ditt kött i butiken för det mesta? Jag menar, du lever ju inte på vegetarisk kost och plussar på lite vilda djur när du har möjlighet?
Så då faller ditt argument tyvärr genom fingrarna direkt. Du kan inte försvara ditt beteende med något du själv inte ens gör.

Vill du verkligen känna att du tar personligt ansvar, så kan du inte längre köpa från köttfabriken. Då har du inget annat val än att helt undvika det och bra äta veggie + självdödade vilda djur, fiskar.

Jag hade inte klagat på dig om du hade gjort så. Tvärtom hade jag sett dig som ett föredöme.

Jag jagar litegrann men har vänner och familj som jagar väldigt mycket. När man jagar väldigt mycket är det inte alltid intressant att skjuta. Min morbror har vid flera tillfällen lagt an, konstaterat att det skulle gå utmärkt att fälla villebrådet, och därefter ställt sig upp och skrämt iväg det.

Är frysen full kan man jaga för nöjes och utmaningens skull. Att hålla hundarna i trim är också viktigt.

Onödigt kan man förstås med rätta tycka.

Nu har i o f s. Dainea svarat så ordentligt att ytterligare kommentarer egentligen är överflödiga, men jag ska göra några förtydliganden.

För det första verkar TS betydligt mer fascinerad av dödande än någon jägare jag träffat.

Jag som jägare tänker inte riktigt på det sättet. Jag har jagat älg i cirka 20 år och älgjakten är mest en social begivenhet för mig. Älgjakt är trevligt, men sedan är det något "spån" som skjuter, (detta spån kan ibland vara jag.) därefter är det bara massa arbete.
En del jägare, (kanske en femtedel) har som främsta mål att fylla frysboxen, vilket vi andra (majoriteten) mer ser som en trevlig bieffekt.

Största delen av min jakt handlar om trädskällarjakt, där jag får vara ute i naturen och arbeta med hunden. Skjutandet är då mest som en belöning åt hunden. Köttet tar jag givetvis reda på och orrstjärtarna skickar jag till mitt hemland, där orren är fridlyst, men orrstjärtar används till utsmyckning av folkdräkter.

Jag har aldrig fått någon kick av själva dödandet, (möjligen med undantag av mitt första vilt, en ringduva.) men har heller aldrig fått dåligt samvete för dödandet.

Jag tycker heller inte att jag förtar naturupplevelsen om jag skjuter djuret vid jakt, däremot om jag exempelvis länsat en fin hjortronmyr.

Vilken naturupplevelse? En jägare sitter i bilen och följer hunden på GPS, och kör sedan så nära som möjligt för att avliva bytet