Citat:
Ursprungligen postat av
Slaxe
Med tanke på människans/jordens korta tid i universum och hur mycket vi åstadkommit på den tiden så känns sannolikheten för mycket intelligentare liv på andra ställen i universum högst trolig. Stjärnor uppstår och dör hela tiden, och förhållandena ändras hela tiden, skapar nya förutsättningar.
Finns det intelligent liv på andra ställen i universum som bara har levt en bråkdel längre än oss (om man ser till den totala tid som universum funnits) så skulle de troligtvis vara totalt ointresserade av oss med tanke på vår låga intelligens. Sannolikheten att de skulle skicka oss ett tecken på att de överhuvudtaget finns är ju ungefär lika stor som att du försöker kommunicera med en fästing.
Det här är ett vanligt missförstånd. Intelligent liv har inte varit möjligt från direkt efter big bang; de tidigaste stjärnorna, alltså typ III stjärnor (de är helt blåa), har inga planeter eftersom de är metallfattiga (metallrika stjärnor är gula eller röda). Det är först efter att typ III stjärnorna dog (alltså exploderade i supernovor), som typ II stjärnor kunde bildas, och typ II stjärnor var fortfarande metallfattiga. Med andra ord, osannolikt att det finns några planeter som kretsar kring typ II stjärnor, och om det finns planeter så är det mycket osannolikt att de kan hysa liv (för lite komplex materia). Det är först i och med typ I stjärnor (alltså som vår egen sol; metallrika stjärnor) som det finns tillräckligt varierad materia, där liv är möjligt. Så det är inte direkt så att det finns liv som är 10 miljarder år gammalt.
Dessutom, steget från encelliga organismer till flercelliga, och till komplicerade djur osv, det är inget som tar några miljoner år att utveckla, utan det är nog en ganska representativ period hur lång tid det dröjde här, även på andra planeter. Den mer intressanta frågan är om det finns radioteleskop-kapabelt intelligent liv, som har existerat längre än homo sapiens. Också viktigt att ha i åtanke är att djur på andra planeter absolut inte behöver vara konfigurerade som oss; djur på andra planeter kanske är helt autotrofiska, alltså inte heterotrofer som oss. De skulle således sakna djuriska instinkter att behöva äta varandra eller döda andra konkurrenter för växtföda, de kanske alla reproducerar utan kön, osv. De kanske inte heller är kolbaserat liv, utan de skulle kunna vara silikonbaserat liv eller kanske något annat oidentifierat kolliknande grundämne som inte existerar inom vårt solsystem, vilket skulle kunna göra liv på andra planeter, radikalt annorlunda. Så de livsförhållanden vi har här på jorden, behöver inte alls vara en universal mall för andra planeter. Jag menar, intelligens kanske inte ens är möjligt beroende på den kemiska sammansättningen. Kanske är intelligens möjligt endast genom DNA (RNA verkar vara en alldeles för simpel nukleinsyra, för att utveckla intelligens, som exempel). Mainstreamtänkare tar det för givet att intelligens är möjligt och vanligt ute i universum; det behöver det absolut inte vara. Faktum är att även på vår planet, har det bara funnits en enda radioteleskopkapabel art.
Aminosyror finns ute i rymden (glycin har hittats på meteoriter, dock är glycin en mycket enkel aminosyra, så att den är vanlig ute i rymden är inte konstigt alls), så andra planeter med liv kommer sannolikt bestå av åtminstone proteiner eller proteinrelaterade motsvarigheter, sannolikt inte DNA men någon nukleinsyra som är minst lika avancerad som DNA, alltså en DNA-liknande självreplikerande molekyl (kol är ganska vanligt ute i universum), så det kan vara en darwinistisk process av något slag, och om så är fallet, är det osannolikt att deras evolutionära process är snabbare än vår, eller att intelligens skulle vara vanligare eller högre där än vad den har varit här. Evolution är felaktig kopiering, och deras mutationshastighet kanske är 100 gånger långsammare än DNA, vilket skulle innebära att deras utveckling av intelligens skulle ta betydligt längre tid än vad det krävde här på jorden. En annan faktor man bör ha i åtanke, är också hur stark deras gravitation är, vilket innebär att tiden går långsammare på deras planet än i övriga universum; det finns ju "super earths", som är stenplaneter med vatten och land osv, men enormt mycket större än jorden, och det är inget snack om saken att 1 år på en sådan planet, är längre än 1 år i den gravitationsfria rymden (gravitationen här på jorden är bara några sekunder långsammare än tiden kring våra satelliter, som exempel). Kanske är gravitationen på dessa super earths, helt enkelt för stark för att möjliggöra liv (skulle vara svårt för aminosyror och nukleinsyror att röra på sig och kopplas ihop, om gravitationen är för stark, eller i brist på en måne som gör att vattnet rör på sig, osv).
Vår planet tillhör sannolikt en av de tidigaste exemplen på liv ute i universum, faktiskt inte helt omöjligt, den enda planeten med liv. Värt att ha i åtanke är att abiogenes har bara skett en enda gång; det finns inga bakterier eller andra livsformer, som vi känner till, som inte har gemensamt ursprung tillbaka till den första encelliga organismen. Med andra ord, liv är en extremt ovanlig och osannolik process. Det finns säkert en massa jordliknande planeter där de nödvändiga förhållandena för abiogenes, helt enkelt aldrig katalyserades i rätt tid (alltså i början av planetens utveckling), och att det numera inte är möjligt för liv att uppstå på dessa planeter (abiogenesprocessen har inte återupprepats här på jorden).
Sedan, om nu en avancerad, extremt högteknologisk civilisation existerade på andra planeter, då hade vi haft bevis för det idag; det hade gått att observera ovanliga aktiviteter i andra galaxer och solsystem. De behöver inte heller skicka tecken på deras existens; vi hade märkt av ovanlig ljusaktivitet från en viss stjärna, om nu någon superavancerad civilisation gjorde det ena eller andra, t.ex. en dysonsfär eller liknande.
Sist men inte minst, är det viktigt att ha i åtanke, att liv inte är garanterat att existera
Om en supernova exploderar i vår backyard, då är det kört. Samma gäller för andra planeter. Om en stjärna exploderar mindre än 30 ljusår ifrån vår planet, det är värre än att detonera alla atombomber vi har idag, och man bör inte utesluta möjligheten att vissa planeter med liv kan ha blivit steriliserade av en sådan supernova. Vi har helt enkelt haft tur att våra grannstjärnor inte har fuckat loss på oss, de senaste 4 miljarder åren, men det kan absolut hända.