Användningen av mor och far

Lite lustigt då du är 90-talist. På "min" tid, 70-talet, var det någon sorts absurd jämlikhetssträvan bakom att kalla föräldrarna vid namn. Kommunister på 70-talet lyfte ibland av toalettdörrar hemma för att det är naturligt att göra sina behov och onaturligt att göra dem med stängd dörr. Det är bara det att som bekant går andra däggdjur vanligen avsides för att tömma blåsa och tarm, så det är inte kulturellt utan genetiskt att stänga och låsa skithusdörren egentligen.

(Ursäkta OT. Det är språk i så måtto att det har viss beröring med kommunikation att nämna detta.)

Du alluderar väl på kollektivboende? Det stämmer att det där fanns en uttalad uppmaning att använda förnamn på föräldrarna i stället för mamma/pappa eller mor/far.

Inte nödvändigtvis. I mitt kvarter i den lilla stad där jag levde mina första år hade jag en lek- och skolkamrat som bodde i HSB-lägenhet med sina föräldrar. Han kallade dem alltid vid förnamn. Inget kollektiv där inte. Föräldrarna var nog sossar, dessutom, fast väldigt röda sådana.

Hade de tagit bort toalettdörren?

Nej, så långt hade de inte gått, men jag reagerade över att min vän kallade sina föräldrar vid förnamn. Tänk dig en provinsstad på 1970-talet. Som i en annan värld mot 2015. Att någon kallade sina föräldrar för annat än "mamma" och "pappa" kändes rejält märkligt. De flesta i kvarteret som var i våra föräldrars ålder och yngre var röda sossar, alltså till vänster om dagens vänsterpartister, förutom att de inte älskade islam och liknande - vilket för övrigt inte är socialism, eftersom islam är oförenligt med socialismen - men bara han kallade sina föräldrar vid förnamn.

Jag menade alltså att det inom kollektiven fanns drag åt det hållet [att ta bort toalettdörren] eftersom de ville leva »naturligt«.

Dock kommer jag ihåg att det inte var alltför ovanligt att tonåringar på 60-talet kallade sina föräldrar vid förnamn.

Jo, det med kollektiven vet jag. Dessutom har jag noterat att äldre människor som är eller har varit underklass sällan låser eller ens stänger toalettdörren när de är hemma, men den saken tror jag är helt separat, för här talar vi om lågutbildade, medan vi i fallet med kollektiven talar om högutbildade, vanligen mot föräldrar och samhälle upprorisk (övre) medelklass eller överklass.

Det är bara det att det är tveksamt om toalettdörrar verkligen är kulturella eller bara en materiell förlängning av det genetiska däggdjusbeteendet att äta och skita på olika ställen. Vilda djur skiter inte på samma ställe som de äter, men bagateller som fakta och logik har ju aldrig bekymrat marxister. Underklassbeteendet tyder visserligen på att toalettdörrar kan vara kulturella, liksom att romarna brukade ha köket och latrinen vägg i vägg och att man förr (också överklass) kunde skita tillsammans samtidigt som man förde en avancerad diskussion, men genetiskt sett skiljer däggdjur i vilket fall på platserna där man äter och skiter. Själva ordet skita betyder ju faktiskt "avskilja"