Citat:
Kanske var flummare ett dåligt ordval, och den filosofi jag pratar om är nog egentligen framförallt akademisk filosofi. Pessimister är inte flummare och lovar heller inget mer än att man slipper ifrån allt när man är död. Vissa pessimister var enormt rika och mäktiga, t.ex. romarna Seneca och Marcus Aurelius, den senare ungefär dåtidens motsvarighet till Barack Obama i mäktighet, eller mäktigare, för om han inte hade varit just filosof så hade han kunnat mörda folk efter godtycke, som många andra romerska kejsare gjorde - det kan knappast Obama eller endast med största svårighet. Men Marcus benådade istället folk så ofta han kunde. Men han tyckte ändå att tillvaron var skit.
Så en pessimist har inget att tjäna på att vara pessimist mer än att upplysa andra om att allt är fåfängt och därigenom minska deras lidande. Det är det enda en pessimist har att "vinna".
Så en pessimist har inget att tjäna på att vara pessimist mer än att upplysa andra om att allt är fåfängt och därigenom minska deras lidande. Det är det enda en pessimist har att "vinna".
Jag ägnar själv en icke oansenlig tid åt filosofiska grubblerier, och skulle nog våga säga att jag nått en del insikter som jag tror skulle klassas som pessimistiska. Frågan är väl närmast vad man gör sen. Tillvaron är nu en gång som den är och tror inte att jag skulle uppleva den som mer behaglig om jag ägnade resten av mitt liv åt att tugga om diverse filosofiska funderingar. Kanske borde jag snarare sagt att filosofiska grubblerier som huvudsaklig sysselsättning ter sig meningslöst.