en riktig fiende - ekonomisk krasch - prison rules

Enligt mitt (relativt nya) betraktelsesätt av världen finns det två väsensskilda metoder att söka förståelse genom. Allt det du räknade upp finns inom ramen för tanke, förnuft och empiri. Den andra vägen till insikt som finns är att iaktta sig själv inifrån. Gör man detta så finner man att den enda egentliga fienden som någonsin funnits vilar inom en själv. Visst, kroppen kan stöta på hinder och behöva kämpa, men alla typer av svårigheter - om det så handlar om ett regelrätta krig - formas till fiender och antagonister först genom mental, konceptuell bearbetning i förståndet.

Medvetandet uppstår (erfarenhetsmässigt) före förståndet och inte vice versa, alltså existerar ett helt slags parallellt universum att undersöka bortom tanke och vett. Varför skulle något sådant som friska människor som sitter med stängda ögon i lotusställning under hela sina liv annars finnas till? Två vägar finns att vandra: den som leder inåt och den som leder utåt. När dessa till slut möts så försvinner allt sådant som objekt-subjekt, tid och begränsningar. Du är död, men aldrig har det funnits så mycket liv.

Frågor på det?

Egentligen tror jag att jag fattar men förtydligande skadar ju aldrig, plus att vi nu diskuterar transcendens på ett språk som är avsett för empiri, så vissa saker blir svåra att uttrycka. Är det rätt ungefär såhär: det är inte fel att kunna allt sådant som det jag räknade upp, men ett helt nödvändigt komplement till detta, eller egentligen ännu nödvändigare, är en egodöd som får medvetandet att flyta i harmoni med universum utan att det empiriska förståndet lägger hinder i vägen? Schopenhauer skulle säga att Livsviljan kastar av sig alla illusioner som hela tiden har lurat den att slåss mot sig själv. Richtig?

Ja, så skulle man väl kunna uttrycka det. För att göra det så konkret som möjligt kan man säga: hjärnan kan uppfatta världen på annat vis än vad brukligt är. I ett sådant tillstånd blir det uppenbart att alla uppdelningar varit inbillade.

Frågeställare: Hur förverkligar man självet?
Maharshi: Genom att överkomma mentala vanor.
F: Hur överkommer man de mentala vanorna?
M: Genom att förverkliga självet.
F: Det är en ond cirkel.
M: Det är egot som skapar sådana svårigheter, som åstadkommer hinder och som sedan förvirras av deras skenbara självmotsägelser.

Jag kunde ju göra vissa sådana övningar som barn fast utan att jag egentligen visste vad det var. Jag kunde "resa" på mönster inne i mitt eget huvud. Det går att uppleva liknande saker på gräs och LSD men ironiskt nog är de inte mina idealdroger och dessutom ska det fungera att uppnå utan droger, som det gjorde i barndomen. Måste bara komma på det igen. Stephen King skrev i Jurtjyrkogården att barndomen snarast är en tid då man glömmer saker. Jag vet inte om han fattade det själv, men det man glömmer när man blir ett äldre barn är att inga uppdelningar egentligen existerar!

Det finns bara en sak, ett medvetande. Alla liv är denna sak i en unik beklädnad. Allt man någonsin kan uppleva är en ny aspekt eller perspektiv av sig själv. Alla är ensamma här. Illusionen om andra är just en illusion om än en nyttig sådan. Annars skulle den inte finnas. Jag är du. Du är jag.

låter som nått en high-priest i judendomen