Om vi bortser från de antifrihetliga och överdrivet kollektivistiska aspekterna (människan skall finnas till för att tjäna statsnyttan enligt fascismen) som är mindre tilltalande så är det väl uppenbart att en stor stat förr eller senare löper en hög risk att tas över av nån annan (alternativt kollapsa)? Då har detta byråkratiska monster man skapat vänts emot ens syften. Sverige var fascism eller till och med nationalsocialism "light" med korporatism, arvshygien och folkhem. Den stora staten som byggdes upp togs sen över av västmarxistiska vänsterkrafter och se vart vi befinner oss idag.
När staten mer träder undan från folks liv så blir civilsamhället starkare vilket måste ses som en fördel för att befästa ett mer traditionellt och organiskt samhälle. Det man kunde se i 1800 talets USA, som förmodligen är det närmaste ett libertarianskt samhälle man kan komma i praktiken, var väldigt starka familjeenheter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Blot-Sven
Mer tveksam är däremot implementeringen. Fascismen har trots allt något vagt artificiellt över sig och kan knappast ses som ett naturligt stadium i folkens historia.
Håller med, det finns ett konstgjort konstruerande som är kontraproduktivt.