2005-10-03, 17:44
#1
Detta utspelade sig runt år 2000 så jag kommer inte ihåg alla detaljer till 100% men jag tänkte att jag ändå skulle berätta om min upplevelse av salvia.
Jag och en kompis hade beställt 1g Salvia D. 10x och när jag kom hem till honom så hade han redan testat det en gång men berättade inte så mycket för mig för han ville inte färga min tripp.
Jag hade dock läst en del om salvia på nätet så jag visste lite om de vanligaste upplevelserna. (i den mån man kan läsa sig till sådant så klart)
Förmodligen var jag lite påverkad av cannabis när jag rökte salvian (var det i princip 24/7 på den tiden).
Platsen för rökandet var inomhus i ett rum innehållandes en soffa med mig i, en fåtölj med min vän i och ett soffbord.
Jag packade en bong med en på ett ungefär anvisad dos (0.1g) och drog 2 bloss, dock så fegade jag lite och drog inte i mig några jättelika bloss.
Ganska omgående hände det något, bakre delen av mitt huvud började kännas tungt så jag sjönk ner lite i soffan och slöt ögonen.Såg då ett rutnät i typ röd neon som jag kände att jag var tvungen att rätta min kropp efter. Så att jag ändrade min position i soffan för att anpassa den till rutnätet, det kändes ganska viktigt att göra.
Mycket mer än så var det inte.
Jag insåg att jag hade fegat för mycket när jag tog mina bloss och beslöt mig att testa igen ungefär 10 minuter senare.
Samma dos som förra gången men djupa rejäla bloss som hålls inne länge denna gång.
Efter ett tag så börjar jag se nånting som stötigt ringlar sig uppåt i mitt synfält funderar en del på vad det kan vara...tills jag kommer på att det är röken som jag fortfarande försöker hålla inne som sakta sipprar ut ur min mun.
Sen ser jag (detta kommer jag inte ihåg förän ett par dagar senare, och har väldigt svårt att beskriva med ord, men jag gör så gott jag kan) något som verkar vara två personer som står brevid varandra i en fyrkant (ett rum?) och håller handen. Plötsligt zoomas det ut så att jag ser att det är flera fyrkanter på rad, alla likadana, efter ett kort ögonblick vrids zoomen till max utzoomning och jag ser miljontals sådana där små rum staplade både på höjden och bredden. Det finns även en stark känsla av min egen litenhet/obetydlighet under detta.
Efter detta får jag en stark overklighetskänsla och inser så sakteliga att hela mitt liv har varit en simulation i stil med ett virtual reality-spel. Nu kommer jag inte längre ihåg att jag har rökt salvia utan allt som jag känner känns extremt verkligt och jag tror att det är på riktigt. Känslan av att hela mitt liv har varit på låtsas och att dessutom folk (mina vänner?) har observerat precis allt (precis allt...och även om man skulle ha levt som ett helgon så skulle det nog kännas obehgaligt ifall folk visste om precis allt) jag har gjort i hela mitt liv är ganska obehaglig, men jag försöker vänja mig vid tanken och ställer in mig på att jag får låta "skämtet vara på min bekostnad".
Nu märker jag att jag hade fel, mitt liv har inte varit en simulering, utan det föreligger sig i själva verket så att världen inte existerar alls. Jag vet inte riktigt vad det jag har upplevt som mitt liv är men det kommer att sluta existera inom kort. När det har slutat existera så kommer det inte att existera någonting alls, absolut ingenting. Nu börjar det bli riktigt obehagligt. Jag vrider blicken åt vänster (inte säker på om mitt huvud verkligen vrids) och ser att ett av hörnen i rummet har slutat existera. Där är istället ingenting. Det är inte så att det är genomskinligt där eller nånting annat, det är verkligen ingenting (Jag kom inte ihåg hur detta såg ut efter jag hade kommit tillbaka efter upplevelsen, men jag kommer ihåg att det var svårt att titta på (ni som har läst Endes Den oändliga historien vet hur jag menar)). Detta ingentinget sprids i rummet ut från hörnet och uppslukar allt mer, _oerhört_ obehagligt.. jag vill nog inte att existensen ska upphöra. Tittar ner lite och ser att min vänstra arm har försvunnit i ingentinget, nu börjar obehaget övergå i skräck och jag börjar röra mig (förmodligen för att fly) då min vän frågar mig om jag mår bra (han kan ev. ha rört vid mig också, kommer inte riktigt ihåg).
Jag rycks tillbaka till verkligenheten men känner mig tvungen att fråga honom: Heter du "namn efternman" och sitter brevid mig?
Efter att ha fått ett jakande svar är jag helt tillbaka och skräcken har lämnat mig, Märkligt nog inte det minsta känsla av tripp eller påverkan på något sätt efter jag har "kommit tillbaka".
Det hela utspelade sig under ungefär 2-5 minuter skulle jag tro, men kändes givetvis som längre tid för mig även om jag inte upplevde det som radikalt mycket längre).
För att summera det så tyckte jag att det var en oerhört obehaglig upplevelse, (det utan tvekan värsta jag någonsin varit med om) men att den i efterhand var intressant, kände inte efteråt att jag skulle vilja ha haft det ogjort eller så.
Nu vet jag inte riktigt i och med att jag misstänker att den upplevelsen kan vara delvis anledningen till den starka motvilja jag känner mot att trippa som kom ett par år senare. men jag vet inte riktigt.
Hursomhelst så skulle jag inte rekomendera salvia till någon som vill trippa enbart för nöjes skull (även om en av de ungefär 6 personerna jag känner som har testat har haft en rolig tripp).
Jag och en kompis hade beställt 1g Salvia D. 10x och när jag kom hem till honom så hade han redan testat det en gång men berättade inte så mycket för mig för han ville inte färga min tripp.
Jag hade dock läst en del om salvia på nätet så jag visste lite om de vanligaste upplevelserna. (i den mån man kan läsa sig till sådant så klart)
Förmodligen var jag lite påverkad av cannabis när jag rökte salvian (var det i princip 24/7 på den tiden).
Platsen för rökandet var inomhus i ett rum innehållandes en soffa med mig i, en fåtölj med min vän i och ett soffbord.
Jag packade en bong med en på ett ungefär anvisad dos (0.1g) och drog 2 bloss, dock så fegade jag lite och drog inte i mig några jättelika bloss.
Ganska omgående hände det något, bakre delen av mitt huvud började kännas tungt så jag sjönk ner lite i soffan och slöt ögonen.Såg då ett rutnät i typ röd neon som jag kände att jag var tvungen att rätta min kropp efter. Så att jag ändrade min position i soffan för att anpassa den till rutnätet, det kändes ganska viktigt att göra.
Mycket mer än så var det inte.
Jag insåg att jag hade fegat för mycket när jag tog mina bloss och beslöt mig att testa igen ungefär 10 minuter senare.
Samma dos som förra gången men djupa rejäla bloss som hålls inne länge denna gång.
Efter ett tag så börjar jag se nånting som stötigt ringlar sig uppåt i mitt synfält funderar en del på vad det kan vara...tills jag kommer på att det är röken som jag fortfarande försöker hålla inne som sakta sipprar ut ur min mun.
Sen ser jag (detta kommer jag inte ihåg förän ett par dagar senare, och har väldigt svårt att beskriva med ord, men jag gör så gott jag kan) något som verkar vara två personer som står brevid varandra i en fyrkant (ett rum?) och håller handen. Plötsligt zoomas det ut så att jag ser att det är flera fyrkanter på rad, alla likadana, efter ett kort ögonblick vrids zoomen till max utzoomning och jag ser miljontals sådana där små rum staplade både på höjden och bredden. Det finns även en stark känsla av min egen litenhet/obetydlighet under detta.
Efter detta får jag en stark overklighetskänsla och inser så sakteliga att hela mitt liv har varit en simulation i stil med ett virtual reality-spel. Nu kommer jag inte längre ihåg att jag har rökt salvia utan allt som jag känner känns extremt verkligt och jag tror att det är på riktigt. Känslan av att hela mitt liv har varit på låtsas och att dessutom folk (mina vänner?) har observerat precis allt (precis allt...och även om man skulle ha levt som ett helgon så skulle det nog kännas obehgaligt ifall folk visste om precis allt) jag har gjort i hela mitt liv är ganska obehaglig, men jag försöker vänja mig vid tanken och ställer in mig på att jag får låta "skämtet vara på min bekostnad".
Nu märker jag att jag hade fel, mitt liv har inte varit en simulering, utan det föreligger sig i själva verket så att världen inte existerar alls. Jag vet inte riktigt vad det jag har upplevt som mitt liv är men det kommer att sluta existera inom kort. När det har slutat existera så kommer det inte att existera någonting alls, absolut ingenting. Nu börjar det bli riktigt obehagligt. Jag vrider blicken åt vänster (inte säker på om mitt huvud verkligen vrids) och ser att ett av hörnen i rummet har slutat existera. Där är istället ingenting. Det är inte så att det är genomskinligt där eller nånting annat, det är verkligen ingenting (Jag kom inte ihåg hur detta såg ut efter jag hade kommit tillbaka efter upplevelsen, men jag kommer ihåg att det var svårt att titta på (ni som har läst Endes Den oändliga historien vet hur jag menar)). Detta ingentinget sprids i rummet ut från hörnet och uppslukar allt mer, _oerhört_ obehagligt.. jag vill nog inte att existensen ska upphöra. Tittar ner lite och ser att min vänstra arm har försvunnit i ingentinget, nu börjar obehaget övergå i skräck och jag börjar röra mig (förmodligen för att fly) då min vän frågar mig om jag mår bra (han kan ev. ha rört vid mig också, kommer inte riktigt ihåg).
Jag rycks tillbaka till verkligenheten men känner mig tvungen att fråga honom: Heter du "namn efternman" och sitter brevid mig?
Efter att ha fått ett jakande svar är jag helt tillbaka och skräcken har lämnat mig, Märkligt nog inte det minsta känsla av tripp eller påverkan på något sätt efter jag har "kommit tillbaka".
Det hela utspelade sig under ungefär 2-5 minuter skulle jag tro, men kändes givetvis som längre tid för mig även om jag inte upplevde det som radikalt mycket längre).
För att summera det så tyckte jag att det var en oerhört obehaglig upplevelse, (det utan tvekan värsta jag någonsin varit med om) men att den i efterhand var intressant, kände inte efteråt att jag skulle vilja ha haft det ogjort eller så.
Nu vet jag inte riktigt i och med att jag misstänker att den upplevelsen kan vara delvis anledningen till den starka motvilja jag känner mot att trippa som kom ett par år senare. men jag vet inte riktigt.
Hursomhelst så skulle jag inte rekomendera salvia till någon som vill trippa enbart för nöjes skull (även om en av de ungefär 6 personerna jag känner som har testat har haft en rolig tripp).
