Citat:
Ursprungligen postat av
Luriosan
Om du själv är lärare och betygssätter enligt detta - jättebra. Om du inte är lärare och inte har gått i Gy11, då tror du att verkligheten ser ut på det sättet när det kommer till betyg. Jag kan börja med att säga att verkligheten ser inte ut som du vill att den ska göra.
Tja, det beror helt på vad det är för tomte till lärare. Dock är ett sådant antagande värdelöst då det inte leder till någon diskussion. Vi måste utgå från vad styrdokumenten säger, inte vad en enskild lärare gör.
Styrdokumenten stadgar:
- Betyg kan bara sättas efter avslutad termin, avslutad kurs eller på ett gymnasiearbete. Alltså kan inte läraren sätta ett betyg på ett prov (om det inte är en prövning).
- Betygsättning ska vara grundad på en holistisk kunskapsbedömning. Det medför att läraren ej kan sätta ett betyg enbart utifrån ett nationellt prov. Det medför ytterligare att NP enbart är som vilket prov som helst.
- NP är inte konstruerat för att vara ett underlag för betygsättning, det står uttryckligen så på bedömningsinstruktionerna som finns med för varje provtillfälle!
- NPs relation mellan centralt innehåll och kunskapskrav tenderar att vara skev. Framförallt i grundskolans kunskapskrav som testar fel centralt innehåll för validering av kunskapskrav.
Citat:
När det kommer till de högre betygen (C-A) är lärarna otroligt hårda. För att få ett A i slutbetyg måste allting vara perfekt och det ska inte kunna gå att göra någonting bättre.
Det här är mer mytologi än något annat. Ingen kan vara perfekt på gymnasienivå.
Citat:
Alla lärare som sätter ett betyg som är mycket högre än vad en elev har presterat på nationella provet kommer att bli ifrågasatt och granskad. Då gäller det att kunna prata för sin sak och motivera sina betygssättningar.
Vet man hur NP är konstruerat är det en barnlek att argumentera ner NPs roll i bedömningen. Det är elevens helhet som ska bedömas, inte enbart några förmågor på ett prov.
Citat:
Har man som elev fått ett A på alla inlämningar och prov, men får ett D på nationella, då är man antagligen inte värd ett A eftersom de nationella proven ska vara lätta att klara för normalbegåvade människor. Vidare kan man diskutera om läraren då gjort för lätta prov/inlämningar eller gjort glädjebedömningar.
Även om man som elev har en dålig dag är det långt mellan ett D och ett A och då kan man diskutera om man förtjänar att ha ett A i slutbetyg.
Det är milsvid skillnad mellan en inlämningsuppgift och ett NP. De mäter normalt inte samma förmågor. Fördelen med NP är att provet ger en bra kartläggning av eleven, om man vet hur man ska tolka provet: Går man enbart på antalet rätt brukar det bli som du beskriver det. Går man däremot in och analyserar elevsvaren och bedömer eleven efter varje elevsvar kan NP komplettera inlämningsuppgifterna.
Till att börja med är D inte ett betyg med kriterier. Du får jämföra A med E eller C. Att gå från grundläggande kunskaper (E) eller goda/utökade kunskaper (A) är inte ett stort steg. Att gå från att kunna ge exempel (E) till att föra en diskussion frammåt (A) är inte heller ett stort steg.
Jag har alltid hävdat att du har nått A när du har nått E: Varför? Jo, för att det är exakt samma kunskapskrav, betygsskillnaden sitter i hur väl du kan visa att du har uppnått kraven.