Talman Billström läxade upp finansministern i plenisalen.

Nej, det är inget formellt fel att väcka ordningsfråga - att ställa en fråga till talmannen om något är OK. (I detta fallet meddelade talmannen helt riktigt att det var OK av de moderata riksdagsmännen att slira på sanningen.)

Och nej, det är inget formellt fel att göra ett konstaterande från talarstolen. (Även om Andersson rent politiskt/retoriskt borde låtit bli kommentaren.)

Och naturligtvis skall det vara på det viset. Om vi börjar införa en massa regler om vad riksdagsmännen/ministrarna får säga i riksdagen så är vi illa ute.

Nu skall vi inte överdriva. Billströms tjafsande inskränkte ingen väsentlig yttrandefrihet, men det var ovärdigt, och han gjorde bort sig.

Vem som gjorde bort sig avgör åskådarna.
I detta fall tror jag dom flesta åskådare betraktade Anderssons agerande som omoget och att talmannen läxade upp henne.
Vad som är rätt enligt etikens ramar ger Svensken blanka fan i.

Det är ett formellt fel att invända mot att riksdagsmannen från moderaterna slirade på sanningen, att vara sanningsenligt eller inte är inte en ordningsfråga. Detta fick finansministern veta, men valde trots detta att gå i polemik med talmannen.

Att konstatera att motparten slirar på sanningen är helt i sin ordning att göra i talarstolen, men det ska ske som ett inlägg i debatten, mot åhörarna, inte vid sidan om riktat mot talmannen.

Vad finansministern skulle ha gjort, var istället att ställa motparten mot väggen med fakta och motfrågor, men något sådant verkar ingen riksdagsledamot idag vara kapabel att göra.

Om talmannens tillsägelse var ovärdigt anser jag att finansministern visar förakt mot vårt parlamentariska system. Är det en sådan finansminister vi vill ha? Jag vill det inte.

Nej, det är inte något formellt fel att väcka ordningfråga. Inte heller är det något formellt fel att konstaterat talmannen inte tyckte att det var något fel.

Uppenbarligen har vi ett antal moderatsympatisörer i denna tråd som inte kan inse att någon som är M-märkt kan göra fel. För saken är ju den att kraven och rollerna för debattdeltagarna (riksdagsmännen och ministrarna) respektive ordförande (talmannen) är helt olika. Det är i princip helt OK för debatörer att slira på sanningen eller recensera varandra. T.o.m. vara lagom oförskämda om de vill det. (Att det retoriskt sett i de flesta fall är dumt är en annan sak.) Och detta är som det skall vara. I riksdagen skall debatten vara fri, och vi får de riksdagsmän vi förtjänar.

Men talmannen är en annan sak. Som fördelare av ordet har han en slags maktposition och skall inte delta i debatten. Om man vill se ett exempel på en förskräcklig talman som missbrukade sin position, så studera Herman Görings (ja, han var faktiskt riksdagens talman) agerande i den tyska riksdagen på 30-talet. Därför skall talmannen fördela och leda debatten och inte ägna sig åt småsint tjafsande. Billström hade en dålig dag, även om han givetvis inte var i närheten av Görings agerande.

Att hans tjafs gått hem hos moderatsympatisörer som inte har tänkt efter tillräckligt må vara hänt, men jag hoppas att han lärt sig något av denna pinsamma incident - och det gäller väl också - om än i mindre grad, Andersson och några moderata riksdagsmän.

Nu är det ju såhär, att det är just att ge sig in i debatten som Magdalena Andersson ville att talmannen skulle göra.
Nu hade talmannen tillräckligt mycket vett att inte göra det, utan förklarade för Andersson att det inte var en ordningsfråga.

Det nöjde sig inte Andersson med utan förolämpade talmannen.
Det däremot är en ordningsfråga när Andersson anklagar talmannen för att vara partisk.

Sen kan man undra om du inte vet vad du skrev i samband med valet?
Du skulle inte rösta på alliansen utan det enda partiet var socialdemokraterna.
Då kan man ju undra om det känns ärligt att anklaga folk för att vara moderater bara för att de har en annan åsikt än dig?

Jo, det är ett formellt fel att börja debattera sanningshalten hos riksdagsledamöternas anförande med talmannen.

Nu vet jag inte om du antyder att jag är moderatsympatisör, men om du läser igenom mina inlägg i den här tråden ser du att jag använt finansminister och talman (förhoppningsvis överallt - det har iaf varit min avsikt) just för att inte blanda in partitillhörighet. Det är dessutom så att talmannen, i egenskap av just talman, ska vara opartisk och inte låta sitt arbete styras av sin partitillhörighet, men det är just detta finansministern anklagar talmannen för att göra.

Som en passus kan jag inflika att jag inte har mycket till övers för Tobias Billström i egenskap av politiker, men i just detta fallet, där han upprätthåller ordningen i riksdagen i egenskap av talman kan jag inte klandra honom. Det spelar ingen roll om talmannen i detta fall hade tillhört något av de andra sju partierna i riksdagen heller, agerandet hade varit lika rätt ändå. Och nej, jag är inte moderatsympatisör heller.

Nu så är det ju en deffinitonsfråga om hon förolämpade talmannen. Hon gav egentligen en beskrivning som var helt korrekt: att talmannen är moderat, och inte motsätter sig att moderata riksdagsmän slirar på sanningen. (Sedan har debatörer i riksdagen rätt att förolämpa vem de vill. Det är inte helt ovanligtdessvärre - nivån på retoriken i riksdagen är tråkigt nog sjunkande...)

Min politiska uppfattning? Koncervativ katolik. Principiellt sympatiserar jag med kristdemokrati av närmast tysk/benelux-typ, och motsätter mig extremism såväl till vänster som till höger, men var missnöjd med alliansregeringen, och såg ingen annan lösning än att rösta på socialdemokraterna. Har dock hopp om att en ny ledare skall rycka upp KD.

Tycker att talmannen skall sköta sina uppgifter och inte sitta och tjafsa. Debattörerna i riksdagen får däremot vara hur tjaffsiga de vill! Detta är faktisk parlamentarisk elementaria!

Fast nu var det bara den lilla detaljen att finansministern som ville tjafsa med talmannen, inte med sin debattmotståndare som ju är brukligt.

Att springa till talmannen och be denne lägga sig i debatten genom att be politiska motståndarna att upphöra med att ljuga är nog bland det mest korkade och uppseendeväckande jag sett i en svensk riksdagsdebatt.
Om talmannen skall börja bedöma sanningshalten i våra politikers påståenden och tillrättavisa dem som far med osanning eller sakfel, är min bedömning att det skulle innebära att de flesta politiker skulle få mycket begränsad taltid.

MA har knappast gjort sig känd som en person som värderar sanning och fakta högt, så att just hon gör dettta utfall mot talmannen gör hela situationen än mer overklig. Det går rykten om att MA super rätt friskt, och detta skulle möjligen kunna förklara den fullständiga brist på omdöme hon visar när hon ber talmannen om att agera som en åsiktspolis.

Det kan man tycka (och det har jag tyckt ovan), men det är inget fel i sig att väcka ordningsfråga för en deltagare i en riksdagsdebatt. Och det är inget formellt fel att summera talmannens beslut (även om någon kallar det tjaffsa - elvis på goda grunder). Det stora felet är docka talmannen går ur sin roll, så det är Billström som gjorde bort sig mest.

Du får ju tycka vad du vill, men du är rätt ensam om din åsikt.

Om hon på riktigt menade att sanningshalten i debattörernas anförande faller under "ordning" och därför blir en fråga för talmansprecidiet, varför har hon då inte klagat varje gång någon påstått att invandringen är lönsam för Sverige i sin nuvarande form? Skulle hon acceptera att Björn Söder korrigerar henne och andra i tid och otid?
Inte det? Nämen så håll käften då, högt ärade finansministressen..