Lever förvildade katter även i skogarna?

I städerna och byarna finns det ju vildkatter, förvildade tamkatter, som allmän bekant.
Men har de letat sig in till skogarna också, och alltså blivit som de riktiga vildkatterna?

Har ni som är jägare sett katter ute i skogarna nån gång?

Frågan är om de har nån anledning att gå till skogs?
Det måste ju vara mycket enklare att hänga i stan.. både lättare att hitta mat och mindre konkurens om den. I de delar där det finns lo så vetefan om de skulle gilla att småkattar kom in på deras revir.. de slår som jag förstått räv så kan nog behandla förvildade tamkatter på samma vis.

Man ser ju snarare djur flytta från skogen till stan.. här i stan ser man säkert över hundra harar om man är ute och cyklar på kvällen. .ett under att räven inte kommit längre än in i villaområden och ställen i stadens utkant.

Jodå. Nog finns det skogskatter, men de är idag inte särskilt vanliga.

De var dock väldigt vanliga i Norge på 70/80-talet. Väldigt få av dem överlevde dock möte med jägare...

Misstänker att rävstammens skabbdipp på 70/80 möjliggjorde större bestånd av katter. Sedan rävstammen kommit tillbaks finns det djur som ganska raskt äter upp de katter som förvillar sig ut i skogen.

Personligen har jag aldrig sett en vildkatt i skogen.
Men det tror jag beror på rovdjuren som redan dominerar dom markerna.

Det är ingen miljö för större rovdjur än en katt i städer, men det är PERFEKT för råttor, möss och katter själva med alla små utrymmen, tunnlar och gömställen!

Räven är en stor anledning till att dom flesta katterna jag stött på inte begeer sig in i skogen på egen hand!

Japp. Jag är uppväxt på landet, tre mil från närmaste stad, där större delen av ytan består av skog. Det är minst 200 meter mellan husen men inga samhällen, generellt ser man inte till någon granne. Där ute lever och frodas vildkatterna. Det fanns några utspridda jordbruk där förr och de hade huskatter som tog hand om möss och råttor i ladugården.

Dessa förökade sig lavinartat och populationen letade sig ut i skogarna. De har sedan förvildats i generationer. De ser ut som vanliga huskatter, möjligen lite mer åt det långhåriga hållet, men är galet skygga och mycket skickliga jägare. Har varit ute mycket i de djupa skogarna däromkring och på samma ställen som man kan se älg, rådjur, räv, bäver, lodjur och björn så dyker det än oftare upp vildkatter som sticker som en avlöning då de ser/hör/luktar en.

Det är snarast ett problem nu och jägarna i trakten vill skjuta av en hel del av dem.

Hur kommer det sig att rävarna inte äter upp dem? I skogarna i Småland kryllar det av räv och här är det inte ovanligt att huskatten blir uppäten om den ger sig ut till skogs. Hundvana katter brukar dock tackla räven bättre då de hellre stannar kvar och försvarar sig än att försöka springa ifrån, men en riktigt hungrig räv rår de så klart inte på...

Det finns inga vildkatter i norrland. Dom som inte räven (och lo och varg) tar hand om, svälter eller fryser ihjäl under vintern.
Därremot finns det gott om bykatter som springer i skogarna runt byarna. Det försvinner några då och då, men kattälskarna skaffar bara glatt fram nya.

Har själv växt upp i "skogen" och sett alla möjliga djur, men skeptiskt till de sk. vildkatterna i skogen. De förekommer säkert, men att de är så många att de skulle vara ett problem kan jag bara inte se. De flesta faller nog offer för lodjur och räv, och de "vildar" (eller herrlösa) som håller sig vid liv är sådana som bor inne i ladugårdar eller tätbebyggelse - för mat och någotsådär skydd. De har ingen anledning att bege sig ut "till skogs", helt enkelt.

På vilket sätt utgör de ett problem om de håller sig i skogen?

Också uppväxt i skogen. Min katt brukade fightas med dem rätt ofta. De tog halva hans öra en gång. Men nej jag tror inte det finns några kvar nu, min katt dödade allihop.

Samma skada som huskatter gör i närbelägna skogsområden antar jag. tar småfåglar, fågelungar (även för större skogsfågel) och smådjur (inklusive harungar, ekorrar och andra djur som folk föredrar framför katter i skogen).

De har, kort sagt, samma existensberättigande i den svenska naturen som minken. Alltså. Inget alls.