Citat:
Ursprungligen postat av
uea
Jag har en gammal lärare som bor i Spanien vintehalvåret och i en egen sommarstuga i Sverige sommarhalvåret. Det är orimligt och troligen bara svammel " Om ägaren inte agerar direkt från dag ett när någon tar ett område i besittning som de inte har rätt till kan det bli så här". Ska han komma hem och kanske ha stugan ockuperad?
Helt klart skulle en besvärlig situation kunna uppstå om personen inte har någon tillsyn över stugan och denna ockuperas. Då uppstår med tiden en situation där det inte helt automatiskt kan antas att den ena eller andra parten har bättre rätt att bo i bostaden.
De rättsbegrepp som ställer till det är framförallt besittning och hävd. Hävd kan (numera, sedan 1970) inte förändra äganderätten, men i kombination med besittningen (medelbar besittning, dvs att ockupanten finns på plats, medan ägaren inte gör det) skapas en presumption, att besittaren har rätt att finnas där. Det räcker alltså inte att ägaren påtalar att "min egendom är ockuperad" utan att så är fallet får styrkas. Nu är det tämligen enkelt att göra det, vem som äger en fastighet vet man mycket väl, men sedan får hyresrätten (dvs, den nyttjanderätt som presumeras när ockupanten besitter bostaden i fråga) prövas, och detta kan bara ske i en domstol. Eftersom ingen har ett hyresavtal att visa upp eller hävda på annat sätt lär detta sluta med att hyresförhållandet omedelbart upphör (det har aldrig varit så). Ett av kraven då (för avhysning) är att den som skall avhysas ("vräkas") kall vara känd, en "blancovräkning" av okänd fungerar inte.
I praktiken skall man därför ingripa omedelbart (man kan ju ha någon granne som då polisanmäler intrånget) och då kan man agera mycket enklare från polisens sida. Men att någon, för fastighetsägarens räkning, förklarar att det INTE föreligger någon nyttjanderätt är viktigt. Den som med rätt bebor fastigheten (eller den som träder i dennes ställe, nödvärnsrätten är överförbar) har dessutom långt gående befogenheter att avhysa intränglingar vid hemfridsbrott (sommarstuga går utmärkt, det är en bostad), men det krävs ju att detta sker innan besittningen etablerats och nyttjanderätt kan presumeras för den som bebor fastigheten.
När det gäller obebodd mark finns dock inte nödvärnsrätten på samma sätt, där handlar det om olaga intrång, inte hemfridsbrott. Här blir det segare att jaga bort ockupanterna, vilket visats bl a i Malmö.
Jag har kommenterat flera gånger i de här frågorna att vi har brister (eller öppningar) i lagstiftningen och praxis och enligt uppgift påstås Morgan Johansson förbereda kompletterande lagstiftning i detta. (Bra om det kommer, synd att det behövs, kan man säga)
Den stora stötestenen är att avhysning kräver att identiteten är känd på den som skall avhysas, medan detta inte alls är nödvändigt för att gripa en brottsling eller tillämpa nödvärnsrätten för att avbryta ett brottsligt angrepp, dvs hemfridsbrott. Så sommarstugan har ett bättre skydd än ödetomten, kan man säga.
Det som är de verkliga bekymren är inte att ockupation av sommarstugor fortgår, för det gör de inte då de beivras, utan att tomtmark är svårhanterlig. Skadorna av sommarstugeockupationer är snarare vandaliseringen, men där får man försöka ha försäkring och bra lås.