Nationalister, blir ni aldrig trötta?!

Trots att National Socialism är det mest naturliga, - kan ni någonsin tvivla på det ni gör?

om man jämför med alla andra grupper, så springer dom i ständig global medvind. Men dom är samtidigt beroende av ryggdunkningar; för att likt Baracks fejkade leende, hoppas att dom är på rätt väg.

Egentligen så mår dom inte särskilt bra innerst inne, vilket leder att att dom likt en hamster, springer och springer tills dom inte orkar längre. - För skulle dom stanna upp, gå ur hjulet, och se sig omkring; så skulle verkligheten komma ikapp.

Detta gör att dessa hamstrar. förflyttar sig till finare och finare områden, för att totalt tappa egen verklighetsuppfattning och fortsatt lyssna på sionistmedias viskningar.


Hur gör ni aktiva för att orka stå upp för mänskligheten år ut och år in?

Det är en jävla skillnad på nationalism och nationalsocialism.

Hur jag orkar? Det är den jag är.

Fick mitt medborgarskap 2006 dessutom.

Eller så kan man se det som att kampåren, den tid av prövningar där den egna övertygelsen testas med frestelser och motgångar. En tid av tvivel då det rätta virket väljs ut bland alla de som känt sig kallade av medvinden. De utvalda som blir kvar, är en skara som mejslats ut av kampen...

det är uppenbart att man måste blanda in dom flesta element i nationalsocialismen ifall man vill ha kvar nationalismen i det långa loppet.


nationalsocialism och nationalism är samma sak för mig. Eftersom det inte finns något mellanting(som du verkar tro).

Man kan inte vara "lite granna" -- då det inte funkar så i det långa loppet, tyvärr.


det är ungefär lika plastigt som att säga som infödd svensk att man är "värsta ManUnited supporten": -- "aa jag tyckte dom hade najs spelare förr och har gillat dom sedan dess"...

Enbart hjärndöda narcissist-feminister som har tillräckligt låg värdighet att överleva ett sånt sionist-samhälle.

När jag känner mig svag så tänker jag: ``Vad hade Rudolf Hess gjort?'' Och då orkar jag allt.

Hade Rudolf Hess hoppat av för att hans släktingar slutar prata med honom, för att AFA kanske kommer angripa hans familj, för att han blir avskedad eller för att regimen sätter honom i fängelse? NEJ! Han satt 40 år i Spandau och vek sig aldrig!

Och han är bara ett exempel. Det är många andra i Tredje Riket som var lojala in i det sista. Även idag är det många som inspirerar. Det är en livskraftig idé med många hjältar. Hur kan man tvivla när man står på deras sida?

Givetvis blir man trött på eländet (svenskarnas eviga hopplöshet och fanatiska världsåskådning) emellanåt, men man måste förstå att dessa är mentalt korrumperade av det Orwellska språket och inte tänker själva. Man hoppas dock att verkligheten eventuellt även ska komma ikapp den blinde.

Nationalism är för mig någonting medfött som jag ej kan styra över och det handlar inte bara om det hotande befolkningsutbytet, det handlar om kärlek till mitt folk och fädernesland. Nationellt medveten har jag alltid varit som grundar sig i en väldigt djup fosterlandskärlek som har vandrat i mitt blod i generationer, ett blågult arv som jag och mina barn ska föra vidare.

Tja, Hitler konstaterade för sin del att broder Hess blivit vansinnig.