(Bipolär) Sluta med litium och börja med Deprakine, erfarenheter?

Hej.

Jag är en man i 20-års åldern och har nyligen fått Deprakine utskrivet. Jag är sedan 2009 konstaterad bipolär och medicinerad med litium sedan 2012. Jag har även tagit Fluoxetin under den tiden, mestadels för panikångest. Något som funkar riktigt bra för mig.

I somras blev jag sjukskriven för en manisk period. Och efter en månad gick det över styr då jag försökte ta livet av mig genom en litiumförgiftning. Detta ledde självklart till inlåsning och avslutad litiumbehandling.

Värt att nämnas är att jag hade ett halvårs dagligt missbruk av cannabis, benzo och alkohol bakom mig då detta utspelades.

Men när litiumet togs bort flög jag hastigt in en psykos som varade 3-4 månader. Litiumet kom tillbaks efter två veckor och daglig medicinering med neuroleptika verkade inte hindra manierna.

Sedan dess har jag okontrollerat hoppat upp och ner i sinnesstämning utan någon som helst kontroll. I söndags bedömde en läkare att det kanske skulle vara bäst att ta bort litiumet, något jag håller med om fullständigt på grund av svåra biverkningar.

Sagt och gjort lade han mig på Deprakine. Nu står jag alltså på Deprakine, Fluoxetin och Lamictal.

Lamictal känns inte som någon mirakelmedicin. Men Fluoxetin vet jag att har hjälpt mig mycket värderar den därför högt.

Finns det någon som vet vad som eventuellt kan hända nu, när jag tar Deprakine.

Någon som har erfarenhet?

Finns det några nämnvärda biverkningar?

Och hur kan en nästan treårig litiumbehandling som avslutats te sig?

Det finns väldigt lite att läsa om denna medicin. Därför önskar jag veta lite mer.

Tack på förhand.

Allt gott.

Deprakine innehåller valproinsyra samma som ergenyl retard som oftare skrivs ut.
Förmodligen kommer du få den billigaste varianten av läkemedlet som finns när du hämtar ut det.
Har inte haft någon medicin innehållande valproinsyra men finns en hel del biverkningar alltifrån hudreaktioner, påverkan på lever, till blodbildspåverkan.
Men skall man inte bli alltför uppskrämd heller.

Men eftersom du haft manier kan valproinsyra vara ett bra val, väldigt ringa om ingen effekt på depression dock.
Största risken med att sätta ut litiumet är nog risken för att du skall insjukna i depression eller mani.
Har lamictal själv mot bipolär 2 och tycker den hjälper mycket med depressivitet samt ger mig ett jämnare stämningsläge. Lamotrigin har däremot inga antimaniska effekter.

Så eftersom du förmodligen är bipolär 1 med psykotiska symptom så krävs det dels en medicinering för att hålla bort depressioner men även en medicinering som gör att du inte slår över åt andra hållet.

Vilka neuroleptika har du prövat?

Depakine (valproat) och Fluoxetin (fluoxetin) kan interagera, om du använder båda, så att valproatkoncentrationen i blodet blir antingen högre eller lägre än förväntat.

Har du redan Fluoxetin och lägger till Depakine, så är det inget problem, mot beaktande av sedvanligt bondföruft: start low, go slow.

Generellt kan sägas att fluoxetin är den SSRI som har flest interaktioner och att valproat interagerar med troligtvis ännu fler läkemedel. Men det är inget fel på dem i övrigt och interaktioner blir ju ett problem först när man kombinerar på olämpligt vis. Ibland kan man, i alla fall om man står inför fullbordat faktum av polyfarmaci, dra nytta av interaktioner när man justerar medicineringen.

Tack för fina svar.


Första neuroleptikan jag testade var Seroquel, vilket gav mig hjärtklappning som sedan ledde till ett tungt panikångestanfall.

Andra var Zyprexa. Den skrevs ut för "maniskt skov". Den tryckte ner mig så mycket att jag somnade om jag satte mig ner, även fast jag sovit 12 timmar. Jag halverade dosen - samma resultat. Slutligen halverade jag den dosen - inget resultat. Jag var uppenbarligen mycket känslig för neuroleptika.

Tredje jag fick var då jag låg inne och det var Levozin för sömnen. Fruktansvärt trötthet dagen efter följde. Inte heller någon snabb verkan för det.

Efter dessa egna erfarenheter och även oundvikliga kontakter med andra inlagda patienter lyckades jag snabbt konstatera att neuroleptika inte är bra för mig. En gång efter Zyprexa fick jag nästan hela dagen efter raderad från minnet. Jag blir sjukligt hängig och trött. Kan inte koncentrera mig alls.

Fjärde gången jag fick neuroleptika var efter en manisk framfart inne på sjukhuset. Jag var aggressiv och frustrerad över all energi jag hade i kroppen.

En läkare kallades in akut och lade mig på Risperdal. Det var en av de värsta upplevelserna jag haft i medicinsk väg. Inte ens en snedtripp på cannabis kan slå det.

Jag låg i sängen, vaken, men sov. Jag kunde inte röra mig. Munnen var öppen så jag kunde inte andas. En psykotisk kvinna som också var inlagd samtidigt som mig. Hon gick runt i mitt rum och pratade med mig. Hon berättade för mig att jag inte ska ta medicinerna, att de bara försöker kontrollera mig.

Efter ett tag flög jag upp ur sängen för att få bort henne. Jag sprang ut till personalen och berättade att den psykotiska kvinnan var i mitt rum.

De tittade på mig och förklarade att hon var inlagd på en annan avdelning och inte ens har tillgång till dessa korridorer.

Efter att de kollat genom mitt rum fick de övertala mig i 15 minuter om att det inte hade hänt på riktigt.

De följande dagarna var jag som en död fisk.

En medicin som ska vara antipsykotisk som ändå tillåter att jag får en av de obehagligaste psykotiska upplevelserna ger jag inte mycket för. Nej, inget för mig.

Detta tycks också vara ett problem för min vårt med tanke på att mina journaler är rödstämplade med att jag inte kan få någon form av bensodiazepiner på grund av tidigare "missbruk".

Trots att källan och huvudleverantören av benzo varit samma läkare och sjukhus.

Detta dilemma är en stor bromskloss i min vård, speciellt när de vill bryta mani och ge mig sömn.

Jag totalvägrar helt enkelt neuroleptika.

Jag har tagit valproinsyra (Depakine/Ergenyl Retard) i ett drygt år nu. Har stått på litiumbehandling i flera år också, men aldrig fått full effekt. Jag har tagit väldigt många olika medikamenter under årens lopp med blandade resultat, men eftersom jag är hyfsat snabbsvängande (ofta bara 1-3 månader mellan episoderna) och får blandepisoder då och då tyckte min nuvarande läkare att det kunde vara värt att testa Depakine.

Det har verkligen varit ett ovanligt bra år, fram tills alldeles nyligen när min läkare sänkte det litium jag har kvar, pga försämrade njur- och sköldkörtelvärden, han vill helst ta bort litiumet helt på sikt. Februari blev en ruggig månad när hela systemet skakades om. Men nu är jag på gång igen.

Jag blir trött av Depakine, men på ett ganska bra sätt faktiskt, orkar vara uppe på dagarna men somnar som en stock på kvällen så fort jag lagt mig och sover hela natten, utan sömnmediciner. De enda störande biverkningarna för mig är ökad hunger, nu när jag tar en hög dos, samt att min språkförmåga påverkas, jag stavar som en kratta (men så blir det för mig av andra antiepileptika också som lamotrigin och Lyrica). På bipacksedeln står att man kan få förändrad hårfärg och -struktur, vilket jag skrattade gott åt när jag läste det, men se på fan, mitt tidigare alltid så spikraka barr har fått en del små lockar - de menade tydligen allvar.

Sedan kanske det vanliga så fort någon medicin tar bort uppåtsvängarna - livet blir lite gråare och mer utslätat, men det är mer kontrasten mot det jag är van vid än någon riktig depression, det tar ett tag att ställa om psykologiskt.

Depakine verkar dock inte ha någon direkt verkan på depressioner, jag måste kombinera med Voxra (den antidepp som fungerar bäst på mig). Den kan väl ändå sägas ha en indirekt effekt eftersom den minskar/tar bort hypomanierna som i sin tur leder till depressioner hos mig.

Tack för ett fint svar. Det känns skönt att läsa att denna medicin kan vara effektiv.

Jag hoppas verkligen att jag kan få balans på livet nu och att medicineringen klockar.

Mitt hår skulle inte må allt för dåligt med lite upplyft. Jag ser ut som en skottskadad pingvin när jag vaknar. Håret står åt alla håll.

Tack igen!

Lycka till!

Om du bara visste vad Lamictal har gjort för mig! Utan den medicinen hade jag inte varit vid liv idag. Den fungerar givetvis inte för alla, men för mig har det varit min räddning och den stora anledningen till att jag är frisk idag.

Att kalla den för en mirakelmedicin är en underdrift i mitt fall - den är ren magi!