Hejsan!
Kön: Man
Vikt: ca 70 kg
Tidigare erfarenheter: lsd, cubensis, cannabis, ketamin, dimethyltryptamin.
Dosen på lapparna som intogs var 150 ug st. Men förmodligen som med de mesta lappar idag så var nog dosen något till mycket lägre. Hur som helst så var resan en av de bästa jag haft. Hoppas läsningen är till ert nöje!
Det hela började med en känsla och stark vilja att uppleva den psykedeliska upplevelsen i naturen. Dagen var kommen och jag och Åke var på väg till skogen fulla av förväntan.
Väl på udden började åke och jag plocka fram diverse saker i förberedelse för våran resa. Tältet slog jag, åke och Glenn upp i rask takt. När vi var färdiga gick jag och placerade ut lite stearinljus vid en liten mysig hörna i naturen, Åke pillade med att få sina bärbara högtalare att fungera. Efter en viss tids förberedelser kände vi oss redo att inta våra lappar. Med tre lappar i min mun och tre lappar i Åkes mun börjar resan. Förväntningarna skapar en pirrande känsla i både min kropp och själ.
Ca 20 minuter efter intag
Jag kommer ihåg att jag sa något som; jesus, jag känner mig lite lätt i huvudet.
-jävlar vilka mönster!
Hör man Åke säga väldigt glatt och entusiastiskt ifrån insidan av tältet. Glenn och jag skrattar glatt. Inga mönster för mig, inte än. Jag var kvar på det kroppsliga planet med en känsla av ökad energi i magområdet samt en ganska skön kittlande känsla i min kropp och väldigt snart även mitt sinne.
Ca 40 min in
Upptining vid vattnet
Med en lite konstig gångstil och ett ganska märkbart förändrat medvetande gick jag till en plats med en mysig blandning av mossa gräs och stenar. Här la jag mig ner och såg mina första fraktaler i stenarnas vackra vita mossa. En stund senare kom Glenn följt av den trippande Åke och gjorde mig sällskap. Där i naturen, ibland kryp svampar och mossa pratade Åke och jag om hur vi kände oss.
50 min. Känner mer och mer
Då vi befann oss på en fin udde med en utsikt över en av de största sjöarna i landet och den storslagna solnedgången bestämde vi oss för att gå till några närliggande klippor vid vattnets kant. Efter en minut av blickande ut över Vänern kände jag mig mycket glad och lättsam. Min uppmärksamhet fastnade sedan på de små vatten och växt samlingar bland klipporna. Jag fylldes av en väldigt fri känsla och var tacksam över att få vara så nära naturen. Nu lägger jag mig på mage på klippan för att studera en blomma vid kanten av en liten samling vatten. Blomman såg så levande och vacker ut och min blick var fäst på den ganska länge. Jag har alltid uppskattat naturen men detta var på en helt annan nivå. För att studera blomman närmare så krälar/lägger jag mig på ett mycket konstigt sätt på klippan. Glenn och åka skrattar lite åt mitt underliga beteende. Glenn (den nyktra) sätter på musik i några trådlösa högtalare vi har med. Efter några låt byten bestämmer han sig för att stanna på Bob Dylans "times they are a changing".
Där vattnet möter klippa sitter vi tre och kollar på solnedgången. Jag ser hur solen i en minst sagt ovanlig men snabb takt sjunker ner bakom horisonten. Denna syn i kombination med låten skapar en mystisk upplevelse följt av en skön känsla av väldigt stark lycka. Jag känner hur solens starka värme minskar i takt med dess nedgång. Detta var en otroligt vacker upplevelse för oss alla. Glenn säger att han nästan dras med i min och Åkes sinnesstämning/tripp.
70-90 minuter in, Vägen bort är lång, längre bort än hem.
Vi börjar nu vandra ifrån udden. Då det mesta av min mentala förmåga är väldigt upptagen med alla nya perceptioner som skogen har att erbjuda blir vandringen mot bilen som står några kilometer bort ett vackert äventyr men jag finner samtidigt det ganska svårt att i mitt tillstånd komma framåt på den slingriga levande stigen. Fraktaler bildas i både mossa och rötter och skogen ger mig en otroligt skön och fräsch känsla som känns väldigt äkta. Mitt huvud verkar vara fullt av tankar och sinnesintryck men trots detta inre kaos så känner jag mig väldigt glad och optimistisk. Kan denna ökning av tankar och sinnesintryck betyda att jag nått till en mer omedveten nivå av mitt psyke? Jag märker att Åke inte är lika pratsam längre, men tänker inte så mycket mer på det.
Efter en viss tids vandring igenom skogen som blev alltmer mörk hittade jag en riktigt stor svamp. Jag hade aldrig skådat en sådan stor svamp och bestämmer mig för att visa detta naturens mirakel för Glenn och Åke och ropar:
-vilken jävla svamp, kom å kolla!
Medans vi står och kollar och pratar om den stora svampen hör vi att det prasslar till i det ganska mörka buskaget bakom oss.. Jag blir rädd men nyfiken och smyger mig sakta dit. Efter några sekunders smygande fladdrar helt plötsligt en stor fågel upp ifrån marken och mot himmelen. Jag hoppar till och känner mitt hjärta pulsera hårt i bröstet. Efter typ två sekunder skrattar vi åt denna konstiga händelse.
Nu är hallucinationerna starka, när jag vänder mig för att kolla ut över det stora fältet till vänster om oss känner jag hur en storslagen känsla sköljer över mig. Hela fältet har förvandlats till en stor synkroniserad symfoni av starka färger och episka fraktaler. Helt otroligt vackert! Min glädje nivå stiger ytterligare. Vi börjar nu närma oss Glenns bil. Hela mitt synfält är nu i en skön sorts harmonisk gungning, nästan allt i skogen och fälten jag kollar på håller på att snurra in i fraktaler. Allt jag ser är precis som på en abstrakt tavla.
Messias
Efter en vandring som kan ha tagit allt från 15-50 minuter så ser vi bilen. Åke och Glenn går mot bilen. Jag känner att det vore skönt att fortsätta vandra på vägen förbi bilen och gör det. Åke och Glenn går mot bilen. Efter en minuts vandring upplever jag en konstig känsla, mår dåligt i någon sekund. Sedan, helt plötsligt märker jag att något i mitt högra synfält förändras.. Jag blickar åt höger mot himlen som vilar precis över några trädtoppar och ser hur träden nästan delar sig när en ljus stråle från himlen hamnar över mig. Nyfiken stannar jag mitt på vägen. Min resa fick en vändning och antog plötsligt kosmiska proportioner. En otroligt stark känsla knockade mig nästan. Jag fylldes för några sekunder av en sorts extas och började nästan gråta av lycka. Jag lyfte upp armarna en aning och vinklade hand flatorna uppåt, det kändes som den rätta saken att göra. En syn kom sedan till mig, i ett ögonblick såg jag en bild av mig själv som jesus eller messiahs med gudomligt ljus som lyste ner på mig. Att beskriva känslorna i den här stunden av eufori är mycket svårt men det som ligger närmast en korrekt beskrivning är nog en sorts vårdande och kärleks fylld känsla. Jag hör hur åke och glenn kommer körandes bakom mig och mina tankar gick från att tänka på kärlek till att fundera på hur jag skulle ta mig in i bilen. Att öppna dörren till bilen var inte så svårt. Det kändes lite som att sätta sig i en annan värld, skogen som vi hade spenderar en lång tid i lämnade nu mina tankar och jag började blicka framåt och funderade över vart vår resa skulle föra oss nu.
Stadsvandringar
Vi befinner oss nu i staden, jag snappar upp att Åke känner sig illa till mods. Glenn försöker få Åke att komma på exakt vad han mår dåligt över. Efter ett tag kommer Åke på vad det är som har retat honom. Under dessa minuter kände jag hur starkt mina tankar inriktade sig på Åke och hans störningsmoment. Jag kände att försöka komma med tips eller svar var en bra strävan. Å andra sidan så funderade jag på om jag skulle gå ut bilen och låta Glenn som var nykter prata med Åke. Efter en tids prat så gick alla tre ut ur bilen och ner till den närliggande älven.
Afterglow
Vid vattnet hittade vi en gammal stentrappa, detta var ett väldigt fint ställe att ta en pipa med fint grönt i. Med pipan i munnen kollade jag ut över vattnet och upp på den stjärn klara natten. Synen var väldigt vacker och väldigt lugnande. Plötsligt blinkar den mörka himlen till, Glenn skriker, ey kolla! Vi kollar upp och ser ett majestätiskt stjärnfall! Man ser verkligen hur det faller sönder i atmosfären. Stenen eller stoftet från yttre rymden slutar sin resa med att dela sig i två delar under sitt sönderfall på vår vackra planet. Jag var tacksam över att detta hände, ett fint av slut på en mystisk och vacker resa..
Detta var en av de mest lyckade lsd trippar och jag måste rekommendera andra utforskare att testa att trippa i skogen. Jag har upplevt stor skillnad på hur mina trippar inomhus respektive utomhus i skogen utvecklas.
Fred och kärlek
/greenbushman
Kön: Man
Vikt: ca 70 kg
Tidigare erfarenheter: lsd, cubensis, cannabis, ketamin, dimethyltryptamin.
Dosen på lapparna som intogs var 150 ug st. Men förmodligen som med de mesta lappar idag så var nog dosen något till mycket lägre. Hur som helst så var resan en av de bästa jag haft. Hoppas läsningen är till ert nöje!
Det hela började med en känsla och stark vilja att uppleva den psykedeliska upplevelsen i naturen. Dagen var kommen och jag och Åke var på väg till skogen fulla av förväntan.
Väl på udden började åke och jag plocka fram diverse saker i förberedelse för våran resa. Tältet slog jag, åke och Glenn upp i rask takt. När vi var färdiga gick jag och placerade ut lite stearinljus vid en liten mysig hörna i naturen, Åke pillade med att få sina bärbara högtalare att fungera. Efter en viss tids förberedelser kände vi oss redo att inta våra lappar. Med tre lappar i min mun och tre lappar i Åkes mun börjar resan. Förväntningarna skapar en pirrande känsla i både min kropp och själ.
Ca 20 minuter efter intag
Jag kommer ihåg att jag sa något som; jesus, jag känner mig lite lätt i huvudet.
-jävlar vilka mönster!
Hör man Åke säga väldigt glatt och entusiastiskt ifrån insidan av tältet. Glenn och jag skrattar glatt. Inga mönster för mig, inte än. Jag var kvar på det kroppsliga planet med en känsla av ökad energi i magområdet samt en ganska skön kittlande känsla i min kropp och väldigt snart även mitt sinne.
Ca 40 min in
Upptining vid vattnet
Med en lite konstig gångstil och ett ganska märkbart förändrat medvetande gick jag till en plats med en mysig blandning av mossa gräs och stenar. Här la jag mig ner och såg mina första fraktaler i stenarnas vackra vita mossa. En stund senare kom Glenn följt av den trippande Åke och gjorde mig sällskap. Där i naturen, ibland kryp svampar och mossa pratade Åke och jag om hur vi kände oss.
50 min. Känner mer och mer
Då vi befann oss på en fin udde med en utsikt över en av de största sjöarna i landet och den storslagna solnedgången bestämde vi oss för att gå till några närliggande klippor vid vattnets kant. Efter en minut av blickande ut över Vänern kände jag mig mycket glad och lättsam. Min uppmärksamhet fastnade sedan på de små vatten och växt samlingar bland klipporna. Jag fylldes av en väldigt fri känsla och var tacksam över att få vara så nära naturen. Nu lägger jag mig på mage på klippan för att studera en blomma vid kanten av en liten samling vatten. Blomman såg så levande och vacker ut och min blick var fäst på den ganska länge. Jag har alltid uppskattat naturen men detta var på en helt annan nivå. För att studera blomman närmare så krälar/lägger jag mig på ett mycket konstigt sätt på klippan. Glenn och åka skrattar lite åt mitt underliga beteende. Glenn (den nyktra) sätter på musik i några trådlösa högtalare vi har med. Efter några låt byten bestämmer han sig för att stanna på Bob Dylans "times they are a changing".
Där vattnet möter klippa sitter vi tre och kollar på solnedgången. Jag ser hur solen i en minst sagt ovanlig men snabb takt sjunker ner bakom horisonten. Denna syn i kombination med låten skapar en mystisk upplevelse följt av en skön känsla av väldigt stark lycka. Jag känner hur solens starka värme minskar i takt med dess nedgång. Detta var en otroligt vacker upplevelse för oss alla. Glenn säger att han nästan dras med i min och Åkes sinnesstämning/tripp.
70-90 minuter in, Vägen bort är lång, längre bort än hem.
Vi börjar nu vandra ifrån udden. Då det mesta av min mentala förmåga är väldigt upptagen med alla nya perceptioner som skogen har att erbjuda blir vandringen mot bilen som står några kilometer bort ett vackert äventyr men jag finner samtidigt det ganska svårt att i mitt tillstånd komma framåt på den slingriga levande stigen. Fraktaler bildas i både mossa och rötter och skogen ger mig en otroligt skön och fräsch känsla som känns väldigt äkta. Mitt huvud verkar vara fullt av tankar och sinnesintryck men trots detta inre kaos så känner jag mig väldigt glad och optimistisk. Kan denna ökning av tankar och sinnesintryck betyda att jag nått till en mer omedveten nivå av mitt psyke? Jag märker att Åke inte är lika pratsam längre, men tänker inte så mycket mer på det.
Efter en viss tids vandring igenom skogen som blev alltmer mörk hittade jag en riktigt stor svamp. Jag hade aldrig skådat en sådan stor svamp och bestämmer mig för att visa detta naturens mirakel för Glenn och Åke och ropar:
-vilken jävla svamp, kom å kolla!
Medans vi står och kollar och pratar om den stora svampen hör vi att det prasslar till i det ganska mörka buskaget bakom oss.. Jag blir rädd men nyfiken och smyger mig sakta dit. Efter några sekunders smygande fladdrar helt plötsligt en stor fågel upp ifrån marken och mot himmelen. Jag hoppar till och känner mitt hjärta pulsera hårt i bröstet. Efter typ två sekunder skrattar vi åt denna konstiga händelse.
Nu är hallucinationerna starka, när jag vänder mig för att kolla ut över det stora fältet till vänster om oss känner jag hur en storslagen känsla sköljer över mig. Hela fältet har förvandlats till en stor synkroniserad symfoni av starka färger och episka fraktaler. Helt otroligt vackert! Min glädje nivå stiger ytterligare. Vi börjar nu närma oss Glenns bil. Hela mitt synfält är nu i en skön sorts harmonisk gungning, nästan allt i skogen och fälten jag kollar på håller på att snurra in i fraktaler. Allt jag ser är precis som på en abstrakt tavla.
Messias
Efter en vandring som kan ha tagit allt från 15-50 minuter så ser vi bilen. Åke och Glenn går mot bilen. Jag känner att det vore skönt att fortsätta vandra på vägen förbi bilen och gör det. Åke och Glenn går mot bilen. Efter en minuts vandring upplever jag en konstig känsla, mår dåligt i någon sekund. Sedan, helt plötsligt märker jag att något i mitt högra synfält förändras.. Jag blickar åt höger mot himlen som vilar precis över några trädtoppar och ser hur träden nästan delar sig när en ljus stråle från himlen hamnar över mig. Nyfiken stannar jag mitt på vägen. Min resa fick en vändning och antog plötsligt kosmiska proportioner. En otroligt stark känsla knockade mig nästan. Jag fylldes för några sekunder av en sorts extas och började nästan gråta av lycka. Jag lyfte upp armarna en aning och vinklade hand flatorna uppåt, det kändes som den rätta saken att göra. En syn kom sedan till mig, i ett ögonblick såg jag en bild av mig själv som jesus eller messiahs med gudomligt ljus som lyste ner på mig. Att beskriva känslorna i den här stunden av eufori är mycket svårt men det som ligger närmast en korrekt beskrivning är nog en sorts vårdande och kärleks fylld känsla. Jag hör hur åke och glenn kommer körandes bakom mig och mina tankar gick från att tänka på kärlek till att fundera på hur jag skulle ta mig in i bilen. Att öppna dörren till bilen var inte så svårt. Det kändes lite som att sätta sig i en annan värld, skogen som vi hade spenderar en lång tid i lämnade nu mina tankar och jag började blicka framåt och funderade över vart vår resa skulle föra oss nu.
Stadsvandringar
Vi befinner oss nu i staden, jag snappar upp att Åke känner sig illa till mods. Glenn försöker få Åke att komma på exakt vad han mår dåligt över. Efter ett tag kommer Åke på vad det är som har retat honom. Under dessa minuter kände jag hur starkt mina tankar inriktade sig på Åke och hans störningsmoment. Jag kände att försöka komma med tips eller svar var en bra strävan. Å andra sidan så funderade jag på om jag skulle gå ut bilen och låta Glenn som var nykter prata med Åke. Efter en tids prat så gick alla tre ut ur bilen och ner till den närliggande älven.
Afterglow
Vid vattnet hittade vi en gammal stentrappa, detta var ett väldigt fint ställe att ta en pipa med fint grönt i. Med pipan i munnen kollade jag ut över vattnet och upp på den stjärn klara natten. Synen var väldigt vacker och väldigt lugnande. Plötsligt blinkar den mörka himlen till, Glenn skriker, ey kolla! Vi kollar upp och ser ett majestätiskt stjärnfall! Man ser verkligen hur det faller sönder i atmosfären. Stenen eller stoftet från yttre rymden slutar sin resa med att dela sig i två delar under sitt sönderfall på vår vackra planet. Jag var tacksam över att detta hände, ett fint av slut på en mystisk och vacker resa..
Detta var en av de mest lyckade lsd trippar och jag måste rekommendera andra utforskare att testa att trippa i skogen. Jag har upplevt stor skillnad på hur mina trippar inomhus respektive utomhus i skogen utvecklas.
Fred och kärlek
/greenbushman
__________________
Senast redigerad av mrgreenBushman 2015-03-17 kl. 15:43.
Senast redigerad av mrgreenBushman 2015-03-17 kl. 15:43.
Jag får önska dig all lycka då!
