Var öst eller väst duktigast på spioneri?

Jag kopierar in ett inlägg från en annan tråd (Riksbunker-tråden) som jag tycker berör vissa intressanta aspekter:

Enligt vissa uppgifter ska delar av DC-3:ans besättning ha överlevt kracshen, tillfångatagits av ryssarna och fått tillbringa resten av sina liv i en signalspaningsstation utanför S:t Petersburg. Där lärde de ut sina kunskaper till ryssarna. Jag vet inte om amerikanen ombord överlevde kraschen men även han lär ha haft en hel del kunskap som ryssarna var intresserade av.

Oerhört tragiskt om det är sant, och mycket talar för det:
-Det finns vittnesuppgifter om fallskärmar i luften i samband med nedskjutningen.
-Det ska ha kommit ett kryptiskt vykort någon gång på 80-talet hem till en av de anhöriga som "inte kunde komma från någon annan än den förmodat döde". Jag har för mig att det bara stod en adress på vykortet, som hade en speciell betydelse.
-Det saknades kroppar när man bärgade planet.

Gissa varför det förnekades så länge från både svenskt och sovjetiskt håll att det ens skett en nerskjutning. Givetvis har svenska myndigheter tagit del av ryktena men tystat ner dem - vi svek helt enkelt vår besättning i likhet med Raoul Wallenberg.

De olika sovjetiska avhopparna genom åren har kommit med många intressanta pusselbitar. Till exempel paret Petrovs uppgifter från Australien om en högt uppsatt spion i den svenska militärledningen (Wennerström), plus en ännu mer uppsatt spion på UD (aldrig helt klarlagt vem). Eller uppgiften som inkom 1985 från Gordievsky i Storbritannien om att Sovjet hade placerat en lettisk journalist i Olof Palmes närhet och att man betraktade Palme som en inflytelseagent ("agent of influence)".
Om uppgifterna om DC-3:ans besättning är sanna så har svenska myndigheter givetvis fått information genom någon avhoppare genom åren. Något annat vore osannolikt. Det är antagligen mycket underrättelseinformation av det slaget som aldrig har offentliggjorts. En intressant detalj i sammanhanget är att Olof Frånstedt, operativ chef på SÄPO, personligen åkte till Berlin och träffade en man som släppts ut ur gulag och som kunde berätta om Raoul Wallenberg. Nog fanns han länge i livet där.

Sen finns det också uppgifter om att ryssarna ska ha skjutit ned ett antal amerikanska flygplan och behållit besättningen på liknande sätt - företrädesvis på 50-talet. Såvitt jag förstår ska det röra sig om rätt många nedskjutningar under den tiden men jag känner inte till något offentliggjort fall förutom Gary Powers. Han blev ju som bekant återlämnad. Finns det fler kända fall?
Att svenska myndigheter visar feghet inför fiendens ansikte osv är vi ju vana vid men det vore oerhört om även amerikanerna har kört samma upplägg. Vad tror ni?

En del citat från http://www.dn.se/nyheter/sverige/his...k-spionjagare/


Tors Forsberg kände Stig Bergling sedan gammalt.

Han var den som fotograferade Markus Wolf (Stasi-chefen) vilket sågs som en oerhörd framgång. Sedan blev de också vänner.
Boris Grigorjev, KGB-överste, blev Forsberg tydligen också vän med och skrev en bok tillsammans med.

Lite fler citat från artikeln...
Boris Grigorjev:



Är det bara jag som får dåliga vibbar? Visst, att fiender blir vänner behöver inte vara något fel eller konstigt. Men både Bergling, Grigorjev och Wolf?! Kanske Grigorjev var hans kontaktman?

Ja, man får ju onekligen intrycket att IB var ett gäng stollar av Frånstedt. Men samtidigt är det svårt att se honom som en riktigt objektiv källa när det gäller det. Han verkar hysa nån form av outtalat agg mot dem, kanske för att han känner sig sviken så här i efterhand. Dvs när han fått reda på Socialdemokraternas roll i det hela. För det är ganska tydligt att han såg upp till en socialdemokrati han växte upp med, i, och kallar det "den gammla stammen Socialdemokrater."

det är tex lite väl överdrivet av Frånstedt att bedöma IB som klåpare och amatörer baserat på deras beteende vid sin träningsskola tex. För om det var en skola, så är det ju bara naturligt att eleverna är både amatörer och klåpare. Skolan borde väl snarast ses som en svensk motsvarighet till "The Farm" i USA.

Frånstadt går på i denna överdriftsaktiga hastighet lite väl mycket tycker jag - och samtidigt som han förkastar IB (på dessa väldigt lösa grunder) så berättar han om vilket seriöst intrycck han fick av "Barbro." Dvs en, för honom, helt vanlig privatperson som "hade som hobby" att bedriva olaglig underrätelseverksamhet ... Och genom henne gick det tydligen bara bra att samarbeta med IB.

Men mycket intressantare är en annan sak han tar upp. Tyvärr en sak som inte alls har behandlas i efterhand. Du kanske minns att han beskriver Hans Holm'er som en stolle som tror på paranormala övernaturlöilgheter, kalalr honom tillomed för parapsykolog etc?
Men det ligger alltså mycket mer i det än ett sådant ord (som många kanske tolkar som ett sätt av Frånstedt att håna Holmér).
Det hela blir mycket mer begripligt när man läser i ÖBs hemliga krigsdagbok. (Ljungs eller Synnergrens, jag misnns itne). Där beskriver han på flera ställen motsvarande tilltro till övernaturligheter och parapsykologiska fenomen. Han beskriver även att en hel del väldigt högt uppsatta nyckelpersoner som har regelbundna möten om dessa ting. Dvs militärer och politiker.
Intressant nog bla personer som hade uttalat starkt Palme-hat. Tex von Hoffsten etc. De menade att Sovjet influerade Palme på detta parapsykologiska sätt. Kvinnan som var den mellanhand, som gick mellan dessa IB och Stay Behind-män - och regeringen, tillomed kungahuset, var en kvinna som inte ens har omskrivits i dessa sammanhang någonsin vad jag vet. Hon har däremot fortsatta goda förbindelser med den svenska makteliten.
Dvs det är intressant för att det dels ger en inblick i hur det omotiverade Palme-hatet kunde påverka så pass inflytelserika människor, och dessutom ger en fingervisning om att även svenska IB arbetade i hemlighet på samma saker som CIA och Sovjet. De hade ju sin stolliga forskning på detta området, men det är märkligt att inga svenska exemplar har redovisats, trots att det finns beskriver i ÖBs krigsdagbok.
Så det där med att kalla Palme för "inflytelseagent", det får kanske sin förklaring i Vad för slags inflytande de trodde att det rörde sig om. det finns faktiskt inget rent sakligt som pekar på att han lät sig influeras av Sovjetunionen. Glöm tex inte att han skickade svenska officerare till USAs krigsstab under Vietnamkriget för att delta i planeringarna av bombräderna. Samtidigt som han Utåt protesterade mot dem, och demonstrerade tillsammans med ordvietnamns ambassadör. Palme utnyttjade bara vänstervågen, han var inte en del av den egentligen. Men det var hemligstämplad info mellan USA och det svenska toppskiktet, så alla visste det inte, inte ens alla militärer etc. Men Palmehatarna lyssnade på medium som ahde senaser som "avslöjade" att Palme var udner sovjetiskt inflytande ... Det är ju så skruvat det bara kan bli.

I boken om Wennerström får man intrycket att ryssarna efter kriget kom över uppgifter om unga svenska officerare som hade kontakter med Nazityskland. Det kan vara så man fick tag på Wennerström och en annan i boken omskriven svensk general och kanske flera andra som inte nådde upp till generalsnivån, men som fanns i det svenska försvaret under många år efter kriget.

Ryssarna hotade med att avslöja deras nazistsympatier att stoppa deras karriärer om det inte lämnad visa, inte särskilt betydelsefulla uppgifter. De sockrade utpressningen med en stor summa pengar och så småningom satt de så fast att de inte hade någon utväg.

Alla svenska övningar var kända av ryssarna, de rörde sig ofta bilar i skogarna vid befälsövningar. Sällan eller i mycket mindre utsträckning när värnpliktiga var med. Varför kan man ha teorier om. Jag tror inte ryssarna var lika skickliga på signalspaning men jag tror de hade ganska många spioner på lägre nivåer i vårt försvar. Personer som aldrig avslöjats.

När det gäller utpressning var Bergling ett perfekt objekt med hans vilda levern med sprit och kvinnor. Och givetvis behövde han pengar för att kunna leva det livet.
Jag tror inte något enda bergrum var okänt för Ryssarna när de fick listan av Bergling men det var en tung bekräftelse på det man redan hade indikationer på.

Wennerström tog slut som källa långt innan han avslöjades. Misstankarna fanns och han sattes på undantag. Ryssarna insåg säkert att han var förlorad och de visste att han var misstänkt. De kan mycket väl ha bidragit till att han togs fast för att avleda misstankarna från andra källor som de vill skydda.

Jag tror att de ideologiskt motiverad spionerna i Sverige blev mer betydelse fulla efter kriget och att det fortsatt rekrytera dem fram till kalla krigets slut. Men i dag är nog rekrytering på etnisk bakgrund det viktigaste.

Ryssarna hade till skillnad mot väst just de ideologiskt motiverade spionerna det gjorde dem till betydligt mer framgångsrika. USA hade på systemet besvikna avhoppare och bara enstaka ideologiskt motiverade dissidenter som var kvar i statsapparaten. De flesta vill nog helst fly till det goda livet i väst.

I spionsvängen finns det en viss insikt i att informationsutjämning (eller vad man skall kalla det) är av godo, eftersom osäkerhet om motparten är sämre än att ha en vettig bild av kompetenser och förmågor, även om dessa uppfattas som besvärande.

När det gäller Wennerström och Bergling (som exempel) har dessa faktorer varit på bordet och kan ha varit lika betydelsefulla faktorer som de mer kända (ego och ekonomi), dvs att skadan trots allt är begränsad, eftersom det finns ett värde i att reda ut (tillexempel) skyddsnivåer och taktik. Ur en idealiserad synvinkel kan det ha varit bra för Sverige att Sovjet känt till att Sverige har goda NATO-förbindelser, avser att skydda sina militära resurser och att man har resurser att försvara sin gräns, men att Sverige samtidigt inte varit ett taktiskt eller strategiskt hot mot Sovjet (eller kunnat vara det).

Det förekommer ibland (inte helt ovanligt i skönlitteraturen) att viktig information läcks till motparten just av skälet att "Det är bättre om de vet det här så det inte blir några missförstånd". Det är ju tillexempel svårt att tro att bilaterala avtal om vapenreduktioner (start, SALT etc) ens är möjliga utan litet juste spioneri avseende vapendata och volymer...

Sovjet fick atombomben genom spionage

det avgör ju saken lätt

Nja, de fick den tidigare än om inte spionerna funnits.
Bomben skulle de fått några år senare.

Väst och öst spioneri var av helt olika karaktär; humint för öst och tekniskt spioneri för väst.

Under kalla kriget var antagligen Öst-Tyskland bäst, eftersom de hade fördelen att kunna infiltrera ett land med samma språk och kultur. Från Väst-Tyskland fick de sedan tillgång till USA:s hemligheter. Günter Guillaume som arbetade som Willy Brandts närmaste man i Västtyskland var t. ex. Öst-Tysklands mullvad, inte Sovjets.
Se t. ex. memoarerna av Markus Wolf, chefen för Öst-Tysklands underrättelsetjänst i utlandet 1952-1986, allmänt erkänd som "världens bäste spionchef":
- Markus Wolf: Mannen utan ansikte: en mästerspions memoarer (1997)
- Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Markus_Wolf

USA och Väst-Tyskland var bättre på det tekniska ("techint"), som signalspaning. Wolf satte det i andra hand, både för att Öst-Tyskland saknade tekniska resurser att konkurrera med och för att han ansåg att inget överträffade mänskliga kontakter och källor ("humint").

Märkligt förresten hur lite Borisprojektet har uppmärksammats? Aldrig hört talas om Boris Hagelin, svensken som framställde en krypteringsmaskin med vilken NSA i årtionden läst 130 länders hemliga kommunikation? Se t. ex.
- Sixten Svensson: Borisprojektet: århundradets största spionkupp - NSA och ett svenskt snille lurade en hel värld (2016)
- Facebook: https://sv-se.facebook.com/borisprojektet/

Jag är inte insatt i spionvärlden, men generellt låter det som öst hade bäst spioner. Väst låg väl något före öst hela tiden (undantaget mycket av rymdkapplöpningen), men med teknik o liknande? Eller?