Är Anarkism kollektivistisk i praktiken?

Hur ser ni som kallar er anarkister på kollektivism?. Jag anser att ni egentligen inte borde
ha något emot det. Är det skillnad på teori och praktik när det kommer till anarkism?.
Många anarkister är väl engagerade i klasskamp, många är väl med i SAC.
Men när det kommer till ideologi då kallar sej anarkister för individualister.

Jag är inte ute efter att göra narr av anarkismen. Ser det som ett bra tecken att
anarkister är kollektiva i klasskamp. För det måste väl vara omöjligt förena
individualism och klasskamp? Nä jag tror individualism oftast bara är teoretiserande

Anarkismen kan vara kollektivistisk, kommunistisk, men också individualistisk eller egoistisk. Oavsett vilket har varken föreningar, kollektiv eller andra organisationer makt över individer, det krockar med självförvaltningen. Statssocialister sätter däremot kollektivet d.v.s. klassen före individen, med ödesdigra resultat som följd, historien har visat vad Marx doktrin leder till omsatt i praktiken.
Organisering i fackföreningar behöver inte nödvändigtvis betyda kollektivism, föreningar och andra organisationer består av individer, skillnad mot statssocialism råder "platt organisering", direktdemokrati.
Syndikalismen vilar på direktdemokrati, det gör inte LO som också ligger i samma säng som ett maktbärande parti, ett parti som går kapitalisternas ärenden.

Anarkismen och Marx har skilda synsätt på hur klassamhället skall avskaffas. Marxismen vill överta de kapitalistiska produktionsmedlen, och använda staten för att upprätta en arbetardiktatur, när utvecklingen tillåter skall staten "vittra" bort. Tvång, elitism, hierarkier, byråkrati är nödvändigt i tillämpningen av Marx. Frihet ses som ett problem.
Anarkismen vill inte överta den kapitalistiska produktionsapparaten som den ser ut idag, de anser att staten skall avskaffas samtidigt som klassamhället. Oavsett om det rör sig om individualister ler kommunister är tvång, hierarkier och stat icke förenliga med kampen för ett fritt och jämlikt samhälle.
Anarkister hävdar att marxismen endast skapar nya härskarklasser, reproducerar den kapitaliska ordningen i nya varianter, vilket styrks historiskt.

När du använder uttrycket "klasskamp", då görs det ur en marxistisk kontext d.v.s. som ett normsättande begrepp. Ett sådant grepp är inte bara felaktigt då Marx inte har tolkningsföreträde på vad socialism är, det är att sätta på ett självspelande piano, väl igång kan det beskriva världen efter doktrinen hur skevt det än må vara.

Enligt Marx är arbetarklassen ute på en historisk mission för att förändra världen, när produktionsförhållandena är de rätta (teknisk nivå) då kan det klasslösa samhället infrias. Vad vi har är en kvasireligiös doktrin, en elit skall analysera samhället, jämföra med mästarens skrifter och komma med förslag, ett förfarande inte olikt sekter.

Skall vi vara ärliga så har statssocialismen inte uträttat ett enda skit, det vet alla...

Det som du beskriver anarkism kan jag helt och hållet sympatisera med. Jag har egentligen
haft så jävla svårt för de "anarkister" som helt och hållet inte kulturellt haft ett skit med
socialism att göra. Alla dessa jävla låtsasanarkister som ser kapitalistvin som några slags
rebeller. Dessa så kallade anarkister som hyllar Billy Gates men som inte har en aning
om vem Hinke Bergegren var

Jag tror att du syftar på s.k. "anarko"kapitalister, de har absolut inget med anarkismen i dess egentliga mening, de kan vi lämna utanför.

Kampen för att avskaffa klassamhället skiljer sig åt för olika riktningar, allt ifrån fackföreningsarbete, social organisering, kontraekonomier, självförsörjning, väpnad kamp e.t.c.
Vilket är att föredra kan alltid diskuteras, massorganisering likt statssocialismen blir det oftast inte, även om ett sådant skeende inte är omöjligt.

Murray Bookchin använde uttrycket "livsstilsanarkism" för de riktningar med lite eller obefintlig kamp enligt hans synsätt. Det visade sig att Bookchin föll ifrån anarkismen några år före sin död med sin "kommunalism" (konfedererade kommuner), han beklagade sig för att arbetarråden i spanska inbördeskriget inte tog makten när de hade chansen.
Numera är livsstilsanarkism ett uttryck som marxister gärna slänger sig med när de inte underkastar sig deras organiseringsmodell (återigen tolkningsföreträdet) varför jag inte tycker om den påklistrade etiketten "kollektivism" som ett signum för rätt typ av organisering.

Nahe, ska anarkister förändra produktionsapparaten för att sedan ta över den?

Dagens produktionsapparat är extremt centralistisk, de anarkister med för avsikt att genomföra en "snabb" revolution t.e.x. anarkosyndikalister och anarkokommunister kommer att få den grannlaga uppgiften att bestämma sig vilken drift som är nödvändig. Ett övertagande rakt av utan sortering kommer att kräva makt och tvång.
Det finns vissa samhällsfunktioner som bör gå att driva vidare under frihetlig regi t.e.x. viss järnväg, reningsverk, värme- och kraftverk.

Andra anarkister som marknadsanarkister ser hellre alternativ organisering, även om de bygger en alternativ tillvaro kommer de att ställas inför valet om vilka de gamla samhällsfunktionerna som har värde att bevaras, efter en kollaps alltså.

Gröna anarkister hamnar utanför diskussionen.

Givetvis är uppdelningen ovanför en grov förenkling.

Nu blev jag lite nyfiken! Att du inte har mycket till övers för anarkokapitalister har jag märkt länge, men du verkar inte ha samma raljanta ton om marknadsanarkister - vad drar du för skiljelinje mellan dem? Jag har själv alltid sett det som i stort sett synonymer.

Ta diskussionen i rätt tråd e.x. någon av nedanstående:

(FB) Blanda anarkism och anarkokapitalism.
(FB) Varför denna ilska mot anarkokapitalister, agorister och andra "högeranarkister"?
(FB) "Anarkokapitalism är "mer riktig" anarkism" (utbruten diskussion /mod)
(FB) Skillnad mellan individualanarkism och anarkokapitalism?
(FB) Är alla anarkister, socialister?
(FB) Konkreta skillnader mellan anarkokapitalism och klassisk anarkism

Det finns absolut inget radikalt med "anarko"kapitalism, det kan vi bara konstatera, en intellektuellt hederlig person som säger sig värna om individens frihet är socialist d.v.s. varje individ äger vad de producerar (går inte md kapitalism-faller bort).

Kort svar absolut nej. Anarki är det absolut minst kollektivistiska man kan tänka sig.
Inga ledare alltså är det var man för sig själv. Var man är sin egen ledare.

Ett anarkistiskt samhälle skulle man kunna säga är vad Sverige var under vikingatiden. Idag skulle man kunna säga att primitiva stamfolk lever under anarki, bortsett ifrån att de har en ledare / hövding och alltså inte riktigt lever i en riktig anarki.

Intressant ny artikel om hur anarkism kan vara framtiden

http://www.theguardian.com/books/201...save-the-world

Men vikingatiden hade ju hövdingar och småkungar som styrde både stammen och klanen och det större kungadömet.
Du kanske menar sk "Big Men-struktur" istället?
Ett system nästan liknande det vi hittar i tex gorilla-flockar, eller så. Där den mest lämpade får bestämmanderätten, och - i mänsklig form - antingen väljs eller helt enkelt vinner makten i någon form av kamp.
Och jag vet inte om det hade varit särskilt anarkistiskt med ett utbrett träl-system, som fanns under vikingatiden?
Och då talar jag inte om moral, utan bara om att ett anarkistiskt system inte hade varit anarkistiskt om det hade funnits inbyggda hinder mot en individs självbestämmanderätt. Träleri för ju onekligen vissa hinder med sig, eller hur?

Men iom träldomens avskaffande fanns det fler möjligheter för det anarkistiska livet att utvecklas. Då tänker jag på det dåvarande by-systemet, där man arbetade som gemenskap för att nå målet med årslång försörjning.
Då både odlade och lagrade, från det gemensammas behov, och så fortsatte det ända fram till den stora landsförrädaren Rutger MacLean införde skiftesreformen.

Så man kan väl främst lyfta upp det katolska Sverige som exempel tycker jag.
Vissa vill gärna invända med kyrkoskatter osv, men samtidigt så var kyrkorna menade att vara "av bygden, och för bygden". De erbjöd en tjänst som hela bygden var i behov av, och hade expertis som inte tillät kroppsarbete. Det deras hjärnor producerade var beroende av att de var befriade från arbete.
Det anarkistiska i det är att det finns en vinst för tex en grupp att avlöna en icke-arbetande intelligentia, eftersom hårt kroppsarbete inte tillåter hårt mentalt arbete - det är antingen eller.
Så om den anarkistiska byn vill försäkra sig om hållbar utveckling så måste de samtidigt avlöna en grupp som har utveckling som huvudfråga.


Och anarkism ÄR kollektivistisk, på så sätt att anarkism är mänsklighet. Dvs anarkism är mänskligt liv - och mänskligt liv är socialt. Vi är ett socialt djur som helt vill samarbeta, leva i grupp.