Hur bra är du eller random svensken på engelska?

För att flamländska är germansk men vallonska en fransk dialekt. Inget konstigt alls.

Hela den svenska mentaliteten är en form av hybris som antingen som kamouflage eller av nödtvång har undergivenheten som täckmantel. Det skrev jag utförligt om tidigare. Men det är om inte OT så nära man kan komma OT.

Nöjaktigt bemedlade i engelska, visst, men hur fattiga är icke våra kunskaper i andra främmande språk? Se där en verklig lakun som stänger många utvecklingsvägar och upplevelsehorisonter för den arme svensken.

Aber ich spreche auch Deutsch

et paulo Latine

och förstår också närbesläktade språk till tyska och delvis dotterspråken till latinet. Norska och danska anser jag att alla svenskar som inte är efterblivna på något sätt begriper till största delen.

Nu ska jag spy lite cynisk galla igen: svenskar är töntar som tror att de är märkvärdiga för att de förstår vad amerikaner säger, trots att Sverige i allmänhet förkastar det som är bra med USA, d v s vapenliberalism, yttrandefrihet, individualism, kreativitet, äkta jämlikhet, lägsta möjliga skatter, största personliga ansvar osv och bara apar efter det dåliga som ytlighet, sexuell prydhet, byråkrati (USA har mycket värre byråkrati än Sverige för den som trodde annat) paranoia, egna definitioner av "kränkthet" osv.

Just högskolelitteratur skulle jag säga innehåller relativt enkel engelska, då merparten av de "svåra" orden har en motsvarighet i svenskan, eller är såpass centrala att man inte kan missa förståelsen.

I synnerhet äldre litteratur, innehållandes längre beskrivningar om de mest vardagliga sakerna kan dock vara rätt svårbegripligt. Då dyker plötsligt alla konstiga synonymer, idiom eller småsaker, vars engelska ord man aldrig haft anledning att bry sig om, upp.

Detta gäller nog generellt för äldre texter. Jag vill påstå att kanske 30% av svenskaran under 30 inte klarar av att läsa Strindberg därför att språket upplevs som ålderdomligt.

De flesta yngre klarar inte av att läsa 1703 års bibelöversättning med någon större behållning.

Går vi sedan till äldre Västgötalagen måste man vara en mycket god lingvist för att kunna förstå.

Det här tycker jag är väldigt intressant. En kompis till mig studerar nordisk religionshistoria vid universitetet och har kommit i kontakt med en fransman som är mycket insatt i ämnet. Professor eller ej ska jag låta vara osagt, men han är någonstans på den nivån i alla fall. Faktum är, att denna person pratar perfekt svenska. Ordvalet är perfekt, grammatiken är perfekt, ordförrådet är enormt, MEN han pratar med en mycket kraftig fransk brytning. Personen har ju uppenbarligen "knäckt koden" till hur det svenska språket fungerar men gett fan i att fixa med uttalet. Hans akademikerpolare skiter i vilket och han fattar vad som står i böckerna han läser. Alla nöjda, alla glada. Är han bra på svenska? Ja, det tycker jag.

Det är bra att försöka slipa ner sin svenska accent så gott det går och ja, jag tycker också att det låter kul när kungen pratar engelska, men jag tycker inte att god kunskap i engelska sitter i uttalet. Jag skulle hellre prata engelska med svensk brytning och stort ordförråd än risig engelska med bra uttal. Men, det är bara min åsikt.

Jag är inte helt 100, men jag vill minnas att den här personen dessutom pratar isländska på samma sätt, ovanpå alltihop. Vart tog det här med rättvisa vägen??

Så är det absolut. Svenska kan vi allihopa, engelska är vi bra på allihopa, men steget ner till nästa språk är ofta stort. Många av oss har pluggat något/några tredje språk i högstadiet/gymnasiet. Spanska/tyska/franska är väl vanligast, eller var det när jag gick i skolan i alla fall. Hur som helst, titta på dig själv och fråga dina polare. Vilka kan ta sig fram på ett tredje språk?

Här skall tilläggas att alla ni med invandrarbakgrund i någon form som begåvats med ett extra språk, spanska/kinesiska/finska/arabiska eller vad det nu än må vara, skall läsa detta som "fjärde" språk istället.

Jag pluggade tyska och det är jag dålig på. Jag jobbar i ett litet företag och åker ibland på att prata tyska i telefonen vilket resulterar i "vill du prata engelska istället?" från de som kan men vissa kan verkligen inte så då blir jag länken mellan att förstå och att inte förstå varandra. Mina jobbarkompisar kan inget annat än svenska och engelska och min hjärna kokar av ansträngning efter en sådan episod. Min tyska var mer eller mindre bortom all räddning när jag började lyssna på rammstein för några år sedan varpå det sakta men säkert vaknade till liv igen. Då fick jag något mer än en jävla skolbok att använda det till. Åkte jag till tysktalande länder så skulle jag prata tyska dagarna i ända bara för att jag har chansen dock för rädd att använda tyska är jag inte.

Hur coolt vore det inte om vi i Sverige kunde visa något annat språk än engelska ens en bråkdel av den tid och energi vi lägger på just engelska. Jag vet inte hur det ska gå till, men det är en intressant tanke i alla fall.

Hur väl man kan hantera idiom är en god indikator på hur väl man förstår ett språk, definitivt. För kunskap om synonymer, testa ett korsord på engelska så har du förmodligen att göra en stund.

Exakt min erfarenhet också. Jag har mycket kontakt med forskare från ffa Europa både vid fysiska möten och via skrift (mail) och Holländare skiljer ut sig påtagligt (positivt) med Skandinaver som tvåa och personer från östländer skiljer också ut sig (fast negativt) om jag skulle försöka mig på att dra några slutsatser från ca 20 år i detta arbete.


Jan Berglin har ju en lustig teckning där han rankar svenskars "anglofila förmåga" och jag har för mig att han kommer fram till att den mest beläste svenske anglofilen hamnar på en nivå motsvarande en 12-årig skolflicka.


EDIT: hittade den: http://approximationer.blogspot.se/2...a-svenska.html


Precis. Korsord är mariga på engelska.

Och vad gäller TS tes att litteratur vid universitet skulle vara speciellt krävande så håller jag helt med de som menar att det tvärtom är så att den är relativt enkel att bemästra.

Värre då med engelsk skönlitteratur och alla jävla adjektiv eller varför inte som några varit inne på ordförråd när det gäller relativt vardagliga men specifika ämnesområden (jordbrukstermer, verktyg etc).