Varför är det så många svenskar som inte vet skillnaden mellan "före" och "innan"

Ännu ett fint exempel (KORP, från Kalmar, 1875)

"Den moderna scenen är ett rikt fält för en ung ovinna med skönhet och en fördelaktig figur ; och när denna unga ejviiinas talanger blifvit närda och öfvnde af en person, som känner sin konst (min fetstil), beträder hon säker om framgång skådebanan."

Du kan ju inte ens komma ihåg vilken konstruktion du försöker försvara.


Du begår ett vanligt fel [bland obildade] att blanda in ytterligare anglicismer för att försvara det du inte har koll på: »koincidens…«.


Du begriper inte att det jag kommenterat är konstruktionen med språk. Att uttrycket »känner sin« finns är inte vad diskussionen handlar om. Den handlar om att konstruktionen "känner sin svenska" inte är traditionell språknorm.


Återigen, jag har inget emot själva uttrycket. Det är konstruktionen med språk som blir en anglicism.

Nåja. En direkt översättning av "to know" är "att kunna", "att veta" eller "att känna till".

Jag skrev "så nära"...

Frågan är varför "jag känner min svenska" skulle anses vara en mer bokstavstrogen översättning än "jag kan min svenska" av "I know my Swedish".

Det handlar snarare om att »kan sin« är den traditionella språknormen och att »känner sin« bryter mot det. Gör du sedan en översättning av »I know my Swedish«, ord för ord, så hamnar du i ett uttryck som inte är vanligt i svenskan för just den beskrivningen.

Men du måste ju skilja på grammatik och semantik. Du kan ju liksom inte först hävda att "konstruktionen" skulle vara en anglicism - och sen när du blir motbevisad -, svänga över det till att det skulle vara det man stoppar in just ett tungomål i konstruktionen som skulle vara en anglicism!?

Och sen, vadå anglicism? Vet du vad en anglicism är?

Däremot finns det väl en del som tyder på att sammanblandningen mellan "före" och "innan", bland yngre svenskar, är just en anglicism. "Before" används ju såväl som preposition som subjunktion: Before him/before he went.

Så är det vare sig i tyskan eller franskan.

Det började redan för 50 år sen när man torkade hö på hässjor och höet var lagom torrt.

– Vi ska försöka få in höet innan kvällen.

Eller:

– Vi ska åka till stan innan jul. — before Christmas

Vad mera indicier höves oss för att leda i bevis att den lede anglosaxaren varit framme?!

Det blir inte bättre för att du slänger in begrepp vars innebörd du inte kan sortera in i sammanhanget. Att sedan försöka med en retorisk fint, »du har ju redan blivit motbevisad«, innebär ju inte att ditt inledande ordval blir det minsta bättre.

En anglicism är ett stilbrott inspirerat av engelskt/amerikanskt språkbruk. Det finns ingen knivskarp gräns för vad som kan sägas vara eller inte vara en anglicism.

Den som »känner« sin svenska förefaller mer ytligt bekant med den än den som »kan« sin svenska.


Du verkar gissa rätt friskt själv.

Men nu är det ju så att för att belägga en anglicism, germanism, gallicism o.s.v., så måste man ju för det första att den inte fanns där tidigare, för det andra visa att den är någorlunda etablerad i språkbruket, och för det tredje kunna visa att det är fran engelskan, tyskan eller franskan etc., den överförts ifrån.

Din slutledningsförmåga är mycket märklig. Om du hör nån säga nåt som för ditt språköra låter "ovanligt" och denna ovanlighet står att återfinna i engelskan, så UTGÅR du från att den därför måste vara överförd från engelskan, och därför skulle vara en anglicism!

Tänk om jag skulle avslöja för dig att jag är tvåspråkig då, och det ena av dessa modersmål INTE är engelska, men ovanligheten står att finnas i såväl engelskan som mitt andra modersmål. Varför skulle bruket då vara hämtat från engelskan, menar du?

Jag vet svaret: Det enda språk förutom svenskan som du känner relativt väl, är engelskan, och därför tror du att allt som du hör på svenska och som du inte känner igen från barndomen, MÅSTE komma från engelskan. Du är inte ovanlig. Ta t.ex. sportkommentatorer och andra obildade journalister: Många av dem uttalar alla namn som inte är uppenbart svenska, men nåt slags engelskt uttal, exempelvis den spanske fotbollsmålvakten Reina, där det initiala r:et av svenska kommentatorer i regel uttalas "rullande", på engelskt vis, trots att det ju varken på spanska eller uttalas så. Samma princip som du tillämpar alltså. Obildningens princip.

När det sammanblandningen av före/innan så är det en kvalificerad gissning att denna kommer från engelskan. Dels eftersom sammanblandningen är relativt utbredd, dels eftersom sammanblandningen inte finns i andra språk vilka influerat svenskan under senare tid när det gäller grammatiska fenomen (franskan/tyskan) - men däremot i engelskan -, och dels att den bryter mot traditionell svensk språknorm.

Men din bygger på gissning och irritation.



Ja, gissa vidare.


Tillbaka till din trådstarten:


Vad menar du med »eftersom det är en preposition«? Du menar väl »eftersom det är en prepositionsfras«?

Erik Wellander är förvisso en institution, men hans uppfattning att svenska språket går att beskriva med rent »matematiska« förklaringar tillhör det förgångna. Precis som påpekats tidigare i tråden, har innan sedan lång tid tillbaka använts som preposition. Det är bara några övervintrade reliker som enständigt hävdar att det är fel.