Citat:
Tycker synd om din dotter. Har du någon diagnos? om inte så ser jag det väldigt konstigt.Jag har länge besökt Flashback, fast utan att ha haft ett eget konto; mest då för att fördriva tiden då och då. För några dagar sedan kände jag dock att jag behövde skapa ett konto för att be om råd här.
Såhär ligger det till. Jag är bosatt i Uppsala, född i mitten av 60-talet, gift sedan tidigt 90-tal. Jag föddes in i en relativt välbärgad och troende familj, vilket givetvis påverkat mig på olika sätt. Det här är dock inget som påverkar mig negativt, då jag är övertygad om att den kristna tron är den rätta. Jag har alltid försökt uppfostra mina barn enligt traditionella principer och kristna värderingar, och fått dem att förstå att alla människor inte är likvärdiga, vilket de heller inte är. Lika barn leka bäst, så att säga. Min son, som går första året på gymnasiet, har alltid skött sig bra i skolan och umgåtts med goda typer. Det här har gällt även min 15-åriga dotter (hon är alltså född år 2000), fram tills nyligen.
För ett par veckor sedan hörde jag henne tala i telefon med en kamrat, där ett besök till den lokala fritidsgården planerades. Jag reagerade givetvis, men bestämde mig för att inte lägga mig i det. Tänkte att det kanske var en engångsgrej. Trodde jag, ja. Senare samma kväll, då jag var och handlade, såg jag henne utanför affären med ett par typer jag tidigare aldrig sett, vare sig med henne eller någon annan. De gick klädda i adidasbyxor, nikeskor, skrikiga Ralph Lauren-kepsar och hade energidrycksburkar i händerna. Min dotter stod och klängde på en av dem, men upphörde genast med sina handlingar när hon såg mig. Jag blev så upprörd att jag genast släppte min påse och drog med mig henne till bilen. Jag körde hem henne och sade inte ett ord på hela resan, vilket dock hon gjorde. Jag brukar spendera mina bilresor med att lyssna på musik som Christer Sjögren, Pierre Isacsson och Pelle Ossler, men fick istället lyssna på hur hon skrek rätt i örat på mig. Tydligen hade jag nu förstört hennes rykte och skämt ut henne. Tänkte då lite ironiskt att hon borde vara glad över det. Varför skulle hon överhuvudtaget vilja umgås med folk som inte ens kan klä sig som normalt funtade människor?
Nåja, när vi kom hem så talade jag genast med min fru medan min dotter sprang upp på sitt rum och skrek (lätt underdrift). Jag förklarade vad som hade hänt och redogjorde sedan för min ståndpunkt. Min fru höll till en början en betydligt mer liberal ton till det hela, men snart övertygade jag henne. Vi enades om att det var bäst att låta vår dotter tala med en god vän till oss, som också är präst. Jag ringde nämnd vän, och bokade ett möte. Jag förklarade inte för min dotter vad som komma skulle, utan körde henne helt enkelt dit, och sade inte förrän vi var framme att hon skulle få prata med min vän, som vi kan kalla för G. Hon blev då, helt obefogat, mycket upprörd. Hon har träffat på G många gånger under sin uppväxt, så jag förstår inte varför hon inte skulle vilja umgås lite med honom.
Jag körde en runda genom stan medan jag väntade, och efter kanske tio minuter så ringde G upp mig, och sade att min dotter spottat honom i ansiktet och kallat honom för "kristet peddoäckel" eller något i den stilen, innan hon lämnat bostaden.
Ja, nu ska jag inte ta upp hela er kväll med den här olyckliga historien, men in kan ju förstå hur det har urartat sig de senaste veckorna. Jag har bett en lärare på hennes skola att hålla ett öga på henne (denne är en nära vän till mig), och enligt henne så är mina värsta farhågor besannade. Hon umgås i stort sett enbart med människor ur samhällets bottenskikt, vars tänder ser ut som sandsten och vars vokabulär ryms i en tändsticksask. Senast i måndags fick jag höra att hon gått klädd i väldigt tunna kläder, vilket hon dock inte gjort när hon lämnat huset. Hon har således bytt kläder i skolan för att tillfredsställa de lågutbildade äcklen hon umgås med.
Nu till min frågeställning. Jag har försökt tala henne tillrätta, försökt påvisa att de här människorna inte är de typerna hon vill umgås med. Hennes äldre bror går Naturvetenskapliga programmet sedan i höstas, och även om jag inte gillar allt vad de lär ut i skolan numer, så är det en respektabel utbildning med goda framtidsmöjligheter. Fortsätter det såhär så kommer min dotter hamna på samma kassa utbildningar som det bus hon umgås med.
Tänkte att det på det här forumet kanske finns folk som råkat ut för samma situation. Har ni några tips för hur jag ska få min dotter att kapa kontakten med de här människorna?
Såhär ligger det till. Jag är bosatt i Uppsala, född i mitten av 60-talet, gift sedan tidigt 90-tal. Jag föddes in i en relativt välbärgad och troende familj, vilket givetvis påverkat mig på olika sätt. Det här är dock inget som påverkar mig negativt, då jag är övertygad om att den kristna tron är den rätta. Jag har alltid försökt uppfostra mina barn enligt traditionella principer och kristna värderingar, och fått dem att förstå att alla människor inte är likvärdiga, vilket de heller inte är. Lika barn leka bäst, så att säga. Min son, som går första året på gymnasiet, har alltid skött sig bra i skolan och umgåtts med goda typer. Det här har gällt även min 15-åriga dotter (hon är alltså född år 2000), fram tills nyligen.
För ett par veckor sedan hörde jag henne tala i telefon med en kamrat, där ett besök till den lokala fritidsgården planerades. Jag reagerade givetvis, men bestämde mig för att inte lägga mig i det. Tänkte att det kanske var en engångsgrej. Trodde jag, ja. Senare samma kväll, då jag var och handlade, såg jag henne utanför affären med ett par typer jag tidigare aldrig sett, vare sig med henne eller någon annan. De gick klädda i adidasbyxor, nikeskor, skrikiga Ralph Lauren-kepsar och hade energidrycksburkar i händerna. Min dotter stod och klängde på en av dem, men upphörde genast med sina handlingar när hon såg mig. Jag blev så upprörd att jag genast släppte min påse och drog med mig henne till bilen. Jag körde hem henne och sade inte ett ord på hela resan, vilket dock hon gjorde. Jag brukar spendera mina bilresor med att lyssna på musik som Christer Sjögren, Pierre Isacsson och Pelle Ossler, men fick istället lyssna på hur hon skrek rätt i örat på mig. Tydligen hade jag nu förstört hennes rykte och skämt ut henne. Tänkte då lite ironiskt att hon borde vara glad över det. Varför skulle hon överhuvudtaget vilja umgås med folk som inte ens kan klä sig som normalt funtade människor?
Nåja, när vi kom hem så talade jag genast med min fru medan min dotter sprang upp på sitt rum och skrek (lätt underdrift). Jag förklarade vad som hade hänt och redogjorde sedan för min ståndpunkt. Min fru höll till en början en betydligt mer liberal ton till det hela, men snart övertygade jag henne. Vi enades om att det var bäst att låta vår dotter tala med en god vän till oss, som också är präst. Jag ringde nämnd vän, och bokade ett möte. Jag förklarade inte för min dotter vad som komma skulle, utan körde henne helt enkelt dit, och sade inte förrän vi var framme att hon skulle få prata med min vän, som vi kan kalla för G. Hon blev då, helt obefogat, mycket upprörd. Hon har träffat på G många gånger under sin uppväxt, så jag förstår inte varför hon inte skulle vilja umgås lite med honom.
Jag körde en runda genom stan medan jag väntade, och efter kanske tio minuter så ringde G upp mig, och sade att min dotter spottat honom i ansiktet och kallat honom för "kristet peddoäckel" eller något i den stilen, innan hon lämnat bostaden.
Ja, nu ska jag inte ta upp hela er kväll med den här olyckliga historien, men in kan ju förstå hur det har urartat sig de senaste veckorna. Jag har bett en lärare på hennes skola att hålla ett öga på henne (denne är en nära vän till mig), och enligt henne så är mina värsta farhågor besannade. Hon umgås i stort sett enbart med människor ur samhällets bottenskikt, vars tänder ser ut som sandsten och vars vokabulär ryms i en tändsticksask. Senast i måndags fick jag höra att hon gått klädd i väldigt tunna kläder, vilket hon dock inte gjort när hon lämnat huset. Hon har således bytt kläder i skolan för att tillfredsställa de lågutbildade äcklen hon umgås med.
Nu till min frågeställning. Jag har försökt tala henne tillrätta, försökt påvisa att de här människorna inte är de typerna hon vill umgås med. Hennes äldre bror går Naturvetenskapliga programmet sedan i höstas, och även om jag inte gillar allt vad de lär ut i skolan numer, så är det en respektabel utbildning med goda framtidsmöjligheter. Fortsätter det såhär så kommer min dotter hamna på samma kassa utbildningar som det bus hon umgås med.
Tänkte att det på det här forumet kanske finns folk som råkat ut för samma situation. Har ni några tips för hur jag ska få min dotter att kapa kontakten med de här människorna?
__________________
Senast redigerad av daveid 2015-03-12 kl. 18:19.
Senast redigerad av daveid 2015-03-12 kl. 18:19.
Citat:
Nej, jag har inte talat med henne om hur hon kom i kontakt med dem sedan första gången. Har inte känt något behov av det eftersom hon vad jag vet inte har "umgåtts" med de här människorna sedan jag talade med henne. Tycker ni jag bör ta upp det igen med henne, och verkligen gå till botten med det hela?
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
